Gravid - denna ständiga oro, släpper det någonsin?

Nej jag tror att det är helt normalt :)

Sedan blir man livrädd och tror att de ska dö första gången de får feber osv.

Att badvattnet ska ha fel temperatur och att de ska kvävas när de äter.

Att de har fel storlek på skorna, att de ska ramla ner ifrån alla trappor och springa ut i trafiken, bränna sig på spisen, och vara fel klädd när det är 7 grader plus.

It goes on.

Kanske är jag också neurotisk och det är jag medveten om och har därför släppt greppet, lämnat över mycket på min sambo som är betydligt coolare.

Det där kommer du få dras med så länge du inte blir senil och glömmer att du har barn. Oro är en del av föräldraskapet. Oro är bra till en viss del eftersom det betyder att man bryr sig om sitt barn. Slår det däremot över så att oron faktiskt tar över ens liv så för man söka hjälp för det. KBT funkar jäkligt bra då. Grattis till graviditeten. Försök fokusera på roliga saker med föräldraskapet och inte bara sådant som kan va otäckt.

Nej, man slutar inte oroa sig. Däremot vänjer sig man normalt sett och lär sig hantera oron, så den inte tar över tillvaron. För mig blev det också bättre efter andra barnets födsel. Jag oroade mig lika mycket sammanlagt men fördelade oron på båda barnen, så då blev jag mindre nojig och överbeskyddande.

Nej man slutar inte oroa sig... Men det blir bättre :) det som lugnat mig var en angelsound under graviditeten. Var övertygad om att bebisen dött i magen hela tiden så var skönt att kunna lyssna när man blev orolig (helt sjukt men ofta när jag kände en spark kunde jag tänka att det var nåt sista dödsryck och att det då dog, helt bisarrt). Sen när bebisen kom kunde jag inte sova för psd, jag vaknade minst en gång i timmen i panik att hon slutat andas, en gång när hon somnat i vagnen och låg ute klockade min sambo antalet gånger jag gick för att kolla till henne. 12ggr på 20 min.... När bebisen var 6 månader köpte jag ett andningslarm och guuuuud vad det är underbart. Av någon anledning litar jag på det också så det funkar verkligen. Köpte ett sånt lite dyrare med babyvakt kopplat till larmet så när hon sover i annat rum ser jag hur hon andas. Att köpa andningslarm vid 6 månader är väl kanske lite väl men det lugnar mig, hade bara önskat att jag köpt ett direkt.

Så 1. Angelsound

2. Andningslarm

Grattis till graviditeten och nej, du är verkligen inte ensam om att va orolig. Som person annars är jag verkligen inte den där nervösa, ängsliga och sköra typen men när det gällde graviditeten blev det värre. Märkligt :)

Nej, man slutar aldrig att oroa sig. Det man kan jobba på är sina tankar och låta sina handlingar styras av sunt förnuft.

T.ex.. Jag har en liten tös på snart 4veckor. Hon har sitt babyneste mellan mig och min sambo i sängen. Men hon äter så ofta på nätterna (ammar) och vaknar oftast när jag ska flytta henne så då är det lättare att hon ligger kvar bredvid mig. Annars så skulle jag få vara vaken varje timme på natten.

Men hon sover INTE under mitt täcke utan har en egen liten filt och jag brukat se till att det är öppet runt omkring henne.. Jag gjorde likadant med sonen.

Sunt förnuft.. Jag vet rekommendationerna och tillämpar i allt men det måste även funka praktiskt för mig.