• Casslo08

    ADHD/ADD som vuxen

    Har en liten fundering till er som själva lever med adhd/ADD eller nära anhörig. Jag är 27 år och har alltid haft vissa svårigheter så som periodvis nedstämdhet, orkeslöshet, kort tålamod, koncentrationssvårigheter, säger saker som jag sedan ångrar att jag sa, överanalyserande, svårt att sluta grubbla, sömnsvårigheter, svårt att passa tider och organisera. Etc etc.. Kan det finnas skäl för mig att söka vård för utredning? Som liten hade jag raseriutbrott då jag blev så arg att näsblod forsade..

  • Svar på tråden ADHD/ADD som vuxen
  • Plainsongs

    Det kan vara så, men det kan också finnas 7473572 andra skäl till dina beteenden. Försök nysta i annat först och uteslut det ena efter det andra.

  • maasen179

    Jag har själv ADHD och din beskrivning låter precis som jag kände mig förr.. Jag tycker absolut det finns skäl att du kan göra en utredning. Och varför skulle man utesluta ALLA andra tänkbara teorier först? En utredning är ju inte skadlig på något sätt och blir det ingen diagnos så vet du ju det åtminstone. Gå in i utredningen med öppna ögon bara och ha just den inställningen att du bara vill veta, men att VAD svaret blir spelar mindre roll. Lycka till!

  • iphonecracker
    maasen179 skrev 2015-04-09 13:45:31 följande:

    Jag har själv ADHD och din beskrivning låter precis som jag kände mig förr.. Jag tycker absolut det finns skäl att du kan göra en utredning. Och varför skulle man utesluta ALLA andra tänkbara teorier först? En utredning är ju inte skadlig på något sätt och blir det ingen diagnos så vet du ju det åtminstone. Gå in i utredningen med öppna ögon bara och ha just den inställningen att du bara vill veta, men att VAD svaret blir spelar mindre roll. Lycka till!


    Jag är lite nyfiken, varför är det bra att utreda?
  • maasen179

    Så att man får veta helt enkelt. Har man diagnosen så finns det ju hjälp att få. Och har man den inte så kan man ju släppa de funderingarna i alla fall.

  • iphonecracker
    maasen179 skrev 2015-04-12 08:14:27 följande:

    Så att man får veta helt enkelt. Har man diagnosen så finns det ju hjälp att få. Och har man den inte så kan man ju släppa de funderingarna i alla fall.


    Vadå hjälp att få? Att äta amfetamin? :)
  • maasen179

    Förmodligen försöker du vara rolig? Det går sådär kan jag meddela...

    Medicinering ger en person med adhd en grund att stå på. Signalfunktioner i hjärnan behöver fungera. Därefter finns en mängd åtgärder och hjälpmedel som underlättar vardagen.

    En vacker dag kanske det också kommer tabletter som hjälper mot ignorans, trångsynthet, okunskap och dumhet.....

  • Giovanna
    iphonecracker skrev 2015-04-12 17:59:12 följande:

    Vadå hjälp att få? Att äta amfetamin? :)


    Det fins en rad olika hjälpmedel att tillgå vid ADHD. Du kan också få hjälp av tex arbetsterapeut för att bli stöttad till en bättre fungerande vardag. Själv har jag genomgått en gruppterapi för vuxna med ADHD. En del har god hjälp av medicin men många medicinerar inte alls. Amfetamin används visserligen men det är sällsynt! Först när alla andra mediciner provats utan effekt kan amfetaminbehandling komma på tal. Dosen är då så låg att den inte ger något rus. Möjligen förväxlar du amfetamin med metylfenidat som är den vanligaste substansen som används vid ADHD-besvär, ingår i tex Concerta och Ritalin. För en del är dessa medicinet helt avgörande för ett något sånär fungerande liv. Själv äter jag Strattera (atomoxetin) som inte alls är centralstimulerande som ovan nämnda preparat.

    Summa sumarum: Alla med ADHD medicinerar inte. Det finns annan hjälp att få än bara mediciner. För en del är medicin livsavgörande. Alla ADHD-mediciner är inte centralstimulerande och de centralstimulerande som används vid ADHD är inte = knark.
  • Giovanna

    TS, självklart kan du begära en utredning om du tror dig kunna bli hjälpt av det. Jag gjorde själv en utredning i vuxen ålder och önskar att jag hade haft de kunskaper och den självinsikt jag nu har, tidigare.

  • Tokfrans

    Ja klart, min sambo gick på utredning för 2 år sedan och hittills har han inte fått medicinen än!, bara pengarna av bas summan (tycker de borde va tvärt om).

    Men efter han gick till psykiatrin och allt sånt tjosan så vart han helt 360, tog hand om våran son (hade inge tålamod förr, och fick ångest och panik över de = utbrott)
    diska tvätta städa fanns inte på listan, men nu försöker han nästan dagligen och börjat träna vilket han inte hade motivation till förr heller, då alla "glor" på han..
    Även om han inte fått medicinerna än, vilket han är totalt emot f.ö pga amfetaminet, men han för detta för oss, så har de redan blivit en markant skillnad över han bara av att få prata av sig och få hjälp med att bearbeta känslor och tankarna.

Svar på tråden ADHD/ADD som vuxen