Hur mycket fick ni när ni fyllde 18?

Jag fick en större summa (+120 000 kr) när jag fyllde 18 år (i form av fonder som sparats åt mig sedan jag föddes) och så medfinansierade mina föräldrar en bostadsrätt i Stockholm åt mig. 

Varför skulle detta göra mig till en sämre människa än någon som inte har råd med toalettpapper? Eller bättre för den delen. Jag ser inte hur en person är bättre, starkare eller finare för att han eller hon inte tar hjälp av sina föräldrar om de kan och vill hjälpa. Ska mina föräldrar sitta på pengarna tills de dör och jag ärver allt ändå vid +50 års ålder när de VILL och KAN hjälpa nu? De har gett mig en underbar uppväxt, i form av kärlek och uppfostran, och nu har de gett mig en ekonomiskt trygg start på livet. Varför är det fult? Ja, det är jättesynd om de föräldrar och barn som inte har den möjligheten, men varför hata de som har den? Sluta trycka ned andra människor. Man blir varken finare eller fulare som person för att man har pengar.

Jag här nu 20 år och har jobbat ett år med ett arbete jag skaffade helt själv, köpt en egen bostadsrätt utan föräldrarna, studerar med mycket höga resultat, lever sparsamt och ekonomiskt och jag förvaltar mina pengar med noggrannhet. Mina föräldrar har genom sin uppfostran och goda exempel lärt mig värdet av pengar och ansvar. Det hade dem gjort oavsett om de gett mig 0 kr eller 1 000 000 kr.

Och jaha. Vad tycker ni andra att TS skulle ha svarat om hennes kompisar frågade henne direkt, ansikte till ansikte? Skulle hon ha ljugit? Så verkar det nästan i några av era svar ... Om någon frågar något om pengar ska man alltså ljuga. Jag ska komma ihåg det nästa gång jag får liknande fråga. "Näää, alltså, jag fick en rulle toalettpapper och en örfil. Jaså, du fick en 500-lapp? Bortskämda snorunge! Nu kan vi inte vara vänner längre, för vi fick olika saker av våra föräldrar som har helt olika viljor och förmågor, precis som människor liksom brukar ha." Suck.