Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!

Ja, vad roligt! Hoppas att ni får det alldeles underbart och att du inte är alltför trött :)

För mig är det vecka 34 imorgon, och det känns både fantastiskt och stressigt. Så mycket jag hade tänkt att ordna med innan som jag inte kommer att hinna. Mest jobb, men även lite hemmafix. Men men, jag försöker påminna mig om att det inte är det som är det viktiga.

Ha en fantastisk fjällenvecka!

Har tänkt på dig nu i dagarna, för visst var det någongång nu det var dags? Hoppas det har gått bra för dig/er i alla fall :)

Jag har haft lite dramatik med blödningar då jag verkligen trodde att det var kört. Men på ultraljuden så sprattlade knytet på som om inget hade hänt. Antagligen berodde blödningarna på att moderkakan låg långt ner. Förhoppningsvis har den flyttat sig lite uppåt nu när livmodern växt för har inte haft blödningar på en vecka nu. Fortfarande lite svårt att verkligen glädja mig men hoppas att det ska bli bättre med det efter rul och när magen förhoppningsvis blir lite större :)

Nu blev det mycket om mig, ville ju egentligen bara höra hur det gått för dig :)

Kram!

Hej! Förlåt sent svar, jag har visst inte varit inloggad på ett tag. Ja, vi har fått en liten flicka! Hon föddes den 21 maj och allt gick bra. Och nu är hon över 3 månader....Tänk va!

Hur går det för dig? Så nyfiken! Förstår att det är hemskt jobbigt med blödningar, jag hade en i början och blev alldeles rädd. Men berätta vad som händer, jag hoppas så att allt är bra!

Först och främst grattis till dottern! Tänk att du är mamma nu, så stort :) förstår att du inte har varit inne här :) hur känns allt?

Här rullar tiden på rätt långsamt, är i v32 nu så typ 2 månader kvar. Fått se vårt knyte en gång till på ultraljud då vår barnmorska inte tyckte min mage växte tillräckligt. Allt såg bra ut så det var skönt och kul att få titta in igen :) vi har också varit på profylaxkurs förra helgen, verkligen nåt både jag och mannen behövde då vi egentligen inte alls visste hur en förlossning brukar gå till. Förutom att träna andning och avspänning så fick mannen en hel del tips på hur han kan hjälpa mig, det kändes bra för oss båda :) så nu längtar vi båda till dagen då vi äntligen ska få träffa knytet :)

Om du vill får du gärna berätta hur du upplevde förlossningen och den där första tiden med sitt barn. Jag tycker det känns lite läskigt att alla förväntar sig att vi vet hur man tar hand om ett litet spädbarn, har ju aldrig gjort det innan.

Kram!

Det känns bra! Så klart är det kämpigt ibland men på det stora så är allt bra och fint. Jag gillar att vara mamma! Förlossningen var faktiskt inte så farlig som jag hade trott. Det gjorde väldigt ont, men det gick ju över! Jag hade iofs en ganska snabb förlossning utan komplikationer, så det är ju lätt för mig att säga. Jag kände mig trygg hela vägen. Fick lustgas, och det hjälpte mig att slappna av. Jag läste på en del innan och det var till hjälp tror jag, gillade Gudrun Abascals "att föda". Jag kunde ändå ta det lite lugnt och det hjälpte nog till att göra det till en bra upplevelse. Och ta det lugnt är väl det jag kan säga om första tiden också. Ta det lugnt, var snälla mot varandra, ha inga ambitioner med matlagning, städning eller vad som. Vi åt take away ofta och det var toppen! Och besöken både tog med sig mat och diskade. Och det tycker jag att de ska! Jag tyckte att amningen var så jobbig i början, jag hade så ont i bröstvårtorna. Det blev bättre efter första månaden och när jag hade fått hjälp på amningsmottagningen. Det var lite rörigt i början men allt löste sig. Jag fattar den där känslan, men det löser sig. Och man kan alltid be om hjälp! Både praktisk och goda råd - folk vet ju hur det är :) Och sen helt plötsligt har man lite rutiner och flyt igen. Hur är det med dig nu? Så spännande!

Vad härligt att höra! Ja livet kommer ju verkligen att förändras på ett sätt som är svårt att föreställa sig innan.

Jag hoppas att jag kommer kunna hålla mig relativt lugn under förlossningen, är så skönt att jag har min man, vet inte hur jag skulle klara av att föda helt ensam.

Har varit på alla kurser vi hade tänkt att gå nu och förberett de mesta, vi båda längtar så till att få träffa vårt knyte. Var hos barnmorskan precis, fixerad och klar men ska bara växa på sig några veckor till. 6 veckor till bf idag. Otroligt att det snart är dags, känns som vi har väntat i evigheter :)

Min noja just nu är amningen, har små bröst som nästan inte växt något alls. Har läst att det inte har med storleken att göra men tänk om det inte finns någon mjölk? Jaja, huvudsaken är att knytet kommer ut friskt och levande, resten får vi ta som det kommer.

Kram!

Nu är han här! Vår lilla oliver föddes i torsdags och vi är alla hemma nu :) förlossningen gick bra, var både lättare och jobbigare än jag trott. Var 9 cm öppen när jag kom in sen tog det nästan 5 h på sjukhuset. Vi som hade förberett oss att vara där typ 20 h :) jag fick ttyvärr några bristningar men det viktigaste är att vår son kom ut frisk och kry. Nu ammas det för fullt, gör rätt ont till och från, men det positiva är att jag än så länge inte känner mig överdrivet trött. Han brukar ge oss några sammanhängande timmar med sömn på nätterna :)

Hur går allt för dig? lilltjejen är snart ett halvår eller hur? När inser man att man faktiskt blivit mamma? Det känns liksom för bra för att vara sant :)

Stort grattis till bebis! Jag var delaktig i början av tråden, blev gravid och nu är vår son ett halvår. Skönt att allt gått bra för er. Har ni kommit in i allt ännu?

Tack! Jodå, vi börjar komma in i lite rutiner även om def fortfarande känns overkligt att jag får uppleva detta. Jag har aldrig varit lyckligare, han är verkligen det bästa som hänt mig :)

Hur går det för er? Händer ju en hel del där vi halvåret när de börjar äta lite riktig mat så smått.

Vad härligt att ni börjar komma in i rutiner. Det är verkligen något allderles speciellt med sin lilla bebis. För oss har det gått ypperligt. Har en väldigt lättskött liten bebis som för det mesta är nöjd med tillvaron. Vi har börjat med smakportioner och det är himla spännande att få följa med i all utveckling som sker nu, för som du säger, så sker ju så otroligt mycket. Känns galet att 2016 är slut redan - året jag skulle få barn, för att välkomna 2017 - året då vår bebis blir ett år. Helt galet! Man måste verkligen ta vara på tiden. Lycka till med allt för er :)