syskon tätt

Vi fick nr två när nr ett var 16 mån. Nu är de tre och fyra år. Jag var 36 år när ettan kom så vi tyckte det var lika bra att köra på.

Det har varit tufft, ärligt talat. Nu börjar vi se lite ljusning men det har inte varit lätt. Tror som de flesta att de kommer ha större och större glädje av varandra ju äldre de blir. Men de första åren är lite av en tid att överleva för de flesta som har såhär tätt.

Nu har ni nr två på gång så då är det bara att köra på. Men ett råd jag vill skicka med är att planera för att du och ni måste få avlastning. Vänj nr ett vid att vara mycket med pappa, särskilt nattetid. Ta hjälp av ev. mor- och farföräldrar.

Du arbetar på förskola och har yrkeskunskaper som inte jag har men för egen del kan jag säga att det gick jättebra med förskola från att nr ett var bara ett och ett halvt. Hon fick stimulans och hade kul och jag fick några timmars lugn och ro med bebis. Rekommenderar starkt att ni tänker om vad gäller förskola för ettan. Jag hade inte klarat att vara hemma med bebis och ettan i åtta månader. För problemet är att ettan är i värsta åldern just när bebisen är nyfödd och liten. Kan en massa men förstår inte så mycket.. Vår etta kunde inte vara särskilt nära bebisen för då testade hon att trycka in hårda vassa kanter i bebisens huvud etc. Inte för att hon inte gillade honom eller var svartsjuk (för liten för det) utan bara för att testa. Vi försökte ha egen lektid med henne varje dag för att inte försumma henne.

Oavsett så kommer ni såklart fixa det och det är ju så många fina glädjestunder också. Nu när de är lite större kan min man och jag komma på oss med att få sitta ned i någon minut och prata som normala människor. Med världens finaste ungar .

Stort lycka till och grattis!!