undanhållit våta drömmar
Rakt på sak, (men en lång histora) Min sambo och jag har ett snart 9 årigt förhållande ihop. Det har, så länge jag kan minnas funnits problem med sexet. Han har haft svag lust i min mening , kanske 1 ggr / vecka som på senare år blivit varannan, sedan var 4e som det ser ut nu. Väl i säng är det jag som oftast då tagit initativ. Han kan inte berätta vad han vill, inte heller jag för då tycler han att jag typ ger kommandon o det känns stelt. Det är väldigt simpelt sex, han orkar (oftast) inte hålla på så länge eller ta i lite för då kommer han direkt. Så det har blivit mest att han får slicka mig när ha inte orkar längre har råkat kommt. Känns inte så kul men vad gör man. Jag har velat använda dildo men han gillar inte det så den blev liggandes. Nu när jag tänker på det känns det ju hemskt vad jag stått ut med.
Min självkänsla har dalat stadigt under denna tid, när han otaliga gånger dissat mina inviter. Jag har gråtit på nätterna, fy f*n jag har varit nära att slå honom när det gör så ont i mig. gråtit på dagarna efter då han låtsats som om inget! För han ?inte vågar/ kan parata om saker? Han har sagt att han inte vill förlora mig, att han ska bättra sig. Vilket han delvis gjort. Han är inte dum, går att resonera med även om det tar jäääätelång tid att få honom att ?prata ut?. Vi har pratat om detta med sexet så många gånger. Han har bättrat sig med att visa känslor i form av närhet o så utanför sovrummet, som att kramas o så.
Men. Det är sexet. I veckan hände något som chokade mig så till den grad att måste fly hem till famliljen (29 år?) Jag ville bara slå ihjäl honom hela tiden så det gick inte att stanna kvar. Varför? Jo;
Vi hade besök över helgen. Den natten suger jag av honom för jag tänker att då kan han säkert orka ligga med mig nästa natt. (Inte bara därför men delvis) men nästa kväll, så visst det blev en del sex. Men han var trött o ville sova när jag inte orkade mer vaginalt (jag är också känslig p.g.a. svampinfektioner jag haft tidigare) Det går hela nästa dag, då han fortfarande inte fattar att jag är ledsen så jag tar upp det när vi ska sova. Slutar med att han får ta soffan, och morgonen därpå pratar vi om det. Då råkar jag säga något, minns ej vad- men helt plötsligt berättar han att han, att han under hela tiden, alla år har ?lidit? av att utlösning i sömnen... jaha då förstår jag att det räcker att mysa lite kramas med mig o så men att det löser ju sig resten i sömnen. Och har gjort i 9 års tid! Jag har mått skit, gått utan sex i 2 mån eller så har han fått sitt men utan att ge mig tillbaka ( i rätt ung ålder). Jag har varit så överseende med att han inte har så stark sexdrift, tyckt synd om honom.. !
Nu känner jag mig sviken, lurad, han har inte haft förtroende för mig att berätta, han har sett hur jag lidit när jag inte får sex som jag behöver. Jag har ju tvingats fixa det för mig själv ibland, under hemska kval - detta är inget jag vill, verkligen inte. Jag vill att vi ska sexet tillsammans till skillnad mot vad andra kan tycka. Jag vill ju ha honom men nu har en vägg av svek rest sig och det känns som om inga resonemang kan skjuta undan den. Jag vet att alla har rätt till sin egen sexualitet och jag misstänker ju nu att han ljuger om att han säkert håller på med sig själv . Detta har ju varit sådana problem med så jag kan inte förlåta att han inget sagt.
Jag kan inte acceptera att han hållit detta hemligt. Jag har inte fattat.
Jag har sagt saker som att ? o du inte har så stark lust så får väl jag finna mig i det? då säger han nu, att ? jo det har jag?o då har han tänkt på att det har han ju visst- men inte som jag vet om. Han tycker dessutom nu att jag borde räknat ut detta.. Mina känslor kan inte förlåta honom fast jag vill. Han har ju skadat mig så. Vi är 30 snart, kollat hus osv.. Jag vill bara slå ihjäl honom, jag önskar att det inte vore sant. Har någon varit/är med om samma sa? Vad kan / ska jag göra? jag är i chock..