HJÄLP: Vill sluta missbruka sex!

Skrota ditt telefonnummer och ta ett nytt.
Bara där har du minskat ner ditt harem kraftigt.

Sen till problemet, så är det nog nått man måste få hjälp med.
Då jag uppfattar som du har tappat kontrollen.
Sen är ju det ett problem att det är jävligt skönt att ha sex.

Skrota mitt gamla nummer är en del av lösningen ja, problemet är bara att jag inte riktigt klarar av att fatta beslutet att göra det  - fast jag vet att jag borde göra det. Ja jag har tappat kontrollen nu märker jag, känns ungefär som att jag missbrukar tung narkotika genom mitt beteende då varje kvinna blir som en ny "fix" och jag mår tillfälligt bra och efter kommer ångesten och jag behöver en ny kvinna att ligga med - fast jag vet att det kan leda mig totalt i fördärvet

Det värsta är att jag blivit så avtrubbad att mina äkta känslor börjar försvinna, dessa känslor vill jag ha kvar till den dagen jag kanske hittar kvinnan jag blir kär i och därigenom vill bli trogen och hålla mig endast till henne. Nu är jag livrädd för att jag aldrig kommer klara det och därför kommer förstöra en möjlig relation som faktiskt skulle kunna bli någonting alldeles fantastiskt

Usch, jag sitter fast i mitt eget beteende... 

Googla på kärleksberoende och love addicts. Verkar också knepigt att psykologkontakt inte hjälpt, du kanske behöver nåt ångestdämpande?

Och var träffar du alla dessa kvinnor egenrligen?

Psykologin har inte hjälpt, den har bara bekräftat att jag har problemet och dessutom kanske orsaker till varför jag har problemet, vilket som vanligt och inte helt överraskande beror på hur mina föräldrar agerat mot mig.

Var jag träffar kvinnorna, ja det är överallt, på jobb, på fester, dansställen, dejtingsidor, bland vänner...överallt helt enkelt. Det är verkligen inte så att jag flörtar med alla ska jag passa på och säga, jag söker efter en enda kvinna att bli ömsesidigt kär i och hålla kvar. Det handlar mer om att kvinnor själva dras till mig och mest verkar det beror på min personlighet (sista pyskologen som själv var kvinna uttryckte det så) då jag tydligen besitter både charm och glimten i ögat samt kan uttrycka på mig verbalt på sådant sätt som attraherar kvinnor. Visserligen är jag en lång, välbyggd man som tränar 3-4 ggr i veckan men det verkar vara sekundärt ur kvinnors perspektiv - det är personligheten & hur samt vad man kan samtala om som alltid väcker deras intresse i första hand har jag insett.

Har insett att det är det övervägande kvinnor inom business- och ledarskap som jag får kontakt med, d.v.s. väldigt starka, framgångsrika, vackra, välklädda samt världsvana kvinnor som fastnar för mig, och psykologen tror att det beror på dels att jag själv är välklädd, sänder ut trygghet & styrka samt dominanta drag fast på ett subtilt & charmigt sätt, vilket gör den typ av kvinnor intresserade då många av dem själva önskar släppa kontrollen till en man de känner sig trygga med samt anar kan ta "över rodret", och dels beror det kanske på att jag (utan att jag kanske tänker på det) själv dras till denna typ av kvinnor då min mor var väldigt stark & dominant men totalt känslokall på alla sätt. Jag skulle alltså därmed söka efter denna typ av kvinnor för att jag är van att förhålla mig till det beteendemönstret baserat på min mor, för att det hur konstigt det än kan låta - känner igen mig i det och det i sig är en trygghet...enligt psykologin. Jag funderar ofta över detta, men när jag träffar en ny kvinna som är de tankarna borta och min radar & viljan att erövra henne totalt påslagen i stället.

Vill även säga att jag behandlar alla dessa kvinnor med full respekt, vänlighet, ömhet, kärlek, empati och hittar på massa roliga saker tillsammans med dem så vi har väldigt trevligt tillsammans. Det enda problemet är att de vill umgås mycket mer än vad jag hinner med själv och det är detta som börjar bli helt galet inom mig själv att hantera. Så kan man ju inte leva, jag känner mig som Richard Gere i filmen "En officer & en gentleman"...typ en playboy...fast jag inte tar betalt...och jag vill inte ha det så - men kan inte heller sluta leva så här av egen kraft.

Du som är man och läser denna tråd kanske anser mitt problem vara ett lyxproblem och skulle vilja byta plats med mig, men då vill jag bara säga att inget kunde vara mer fel. Detta håller på och förstöra mitt känsloliv, min vardag och nu snart även min fritid då jag får sms varje dag från ca 6-8 olika kvinnor som frågar vad jag ska göra i kväll eller till helgen, och totalt blir det kanske 30 sms för mig att besvara dagligen under dialogerna samt ett otroligt pusslande för att hinna med att träffa dem löpande så att ingen av dem känner sig åsidosatt. Det innebär ibland att jag träffar en kvinna på fredag kväll och sover över, äter brunch med en 2:a kvinna på lördagen samt träffar kvinna nr 3 och sover över hos henne på lördag kväll samt brunchar med en 4:e på söndag dag samt träffar en 5:e på söndag em och så där rullar det på för mig. Eftersom jag har ett jobb där jag är ledare för andra människor, har två egna vuxna barn, har vänner samt tränar 3-4 ggr i veckan samt en egen hobby som tar mkt tid - så blir det nu ganska tydligt hur jagad jag är i mitt liv.

Usch, nu när jag läser igenom mitt situation och det jag skrivit skäms jag nästan, och det värsta är att om någon timme har jag glömt detta och min kvinno-radar är återigen påkopplad och spanar efter nya kvinnor som vill umgås och hitta på trevliga saker tillsammans med mig - och det är det mest absurda med mig själv kan jag känna att jag både förstår och inte förstår.

Just därför behöver jag hjälp, eller - hitta the one and only women...som får mig att bli så förälskad att jag åker dit och bara ser henne och slutar upp med alla andra kvinnor...eller nåt...

Skulle du träffa den "rätta" kvinnan skulle du nog inte se henne idag. Kanske har du redan missat henne?

Men detta är ju ett beroende problem. Du måste ju lösa det på samma sätt. Avhållsamhet.

Börja med att "avsluta" de kontakter du har. "Förbjud" sex ett tag.

Det borde ju gå att likställa med ett matberoende. Hur gör sådana människor? Jag menar, du vill ju inte ha total avhållsamhet för all framtid men hitta ett normalt förhållningssätt till mat.

Och sen måste du nog bearbeta ditt bagage, din mor, att känna till problemet är ett första steg. Men vad gör du nu då?

Anta utmaningen.

Tack för ditt svar. Ibland kan jag faktiskt tänka att jag kan ha både träffat och missat kvinnan jag verkligen söker efter då jag inte hinner lära känna dem på ett djupare och mer innerligt plan.

Intressant tanke med att jämföra med mat på ett sätt.

Jag har redan bearbetat detta med min mor, det är klart så att säga, det var därför jag valde att skriva ner detta om min mor i ett tidigare inlägg då jag nu känner till orsaken till mina symptom, men dock inte har hittat en fungerande hjälp ännu.

Vad jag gör nu frågar du? Ja, jag kör på enligt gamla mönster som jag förklarade i samma tidigare inlägg, något klokare dock genom att jag är öppen för att både börja känna att jag har ett missbruk samt kan prata om det öppet...här alltså...det hade aldrig gått för en tid sedan då jag tyckte jag hade det perfekta livet men så känner jag inte längre då det gått över styr.

Jag är beredd att anta utmaningen så fort den presenteras framför mig och jag anar att den är konkret och kan fungera...

Ok, har du bearbetat färdigt din mor? Alldeles säkert? För även om jag känner till orsaken till mina problem tror jag inte jag är färdig.

Har du inget bekräftelsebehov längre? Är du ok med att tillbringa en helg bara med dig själv, utan bekräftelse via flört/sms/kik eller whatever?

Med anta utmaningen menar jag just det, avhållsamhet. När det gäller mat tex börjar man ju där, klara en vecka utan sockret ex. När du klarar en vecka utan sex vad får du för belöning då?

Jag har inget svar. Känner själv igen problemet. Försöker fylla tiden med vänner, hobbies etc. Men det är svårt.

Men det viktigaste av allt är ju att du verkligen vill ha en förändring. Om DU verkligen vill ändra på ditt beteende så är det bara att börja, idag.

Jag har vart i din situation ts ( jag är kvinna ) jag har skrivit en hel del i en annan tråd här på fl om det.

Om du bor i Stockholm finns hjälp på 2 privata kliniker, det finns online chat, det finns möten frekvent runt om i landet och det finns på landstingen i Huddinge.

Ditt problem efter det jag läst tycks vara förförelse lämna och flört. Jag har betydligt fler än du och har blivit " frisk " tack vare en av de privata klinikerna.

Men det låter ju lite som att du "dras med" o inte bara säger nej till dom som kontaktar dig o vill träffas, för att vara dom till lags? Du vill inte få dom att känna sig åsidosatta o känner dig jagad, men att hålla på så i all oändlighet måste vara väldigt splittrande. Kan eller vill du inte säga nej?

Jag tycker det var intressant att du undvek säga nåt om det jag skrev, ang att googla på kärleksberoende etc. För när man gör det kommer det upp intressanta ställen man kan få hjälp på (inlägg #8 nämnde också lite om det). Om man vill, men du kanske inte vill tillräckligt mycket. Eller är väldigt rädd egentligen?

Helt ärligt tror jag inte du är redo att träffa den rätta ännu, men även om du skulle göra det (eller redan har gjort det) tror jag inte du inte du skulle fixa hålla kvar henne med tanke på alla dina andra engagemang. Helt enkelt skulle du inte se henne för att du tvångsmässigt jagar vidare hela tiden. Vore jag du skulle jag ändå söka den hjälp som faktiskt finns att få där ute, om du googlar.

Hm, bra fråga, hur vet man det egentligen? Vi är sams och har bra kontakt samt har pratat ut om detta i alla fall.Jo jag är rädd för att jag har bekräftelsebehov men jag kan tillbringa en helg ensam fysiskt men märkligt nog träffade du helt rätt ang just KIK eller dejtingsidor som jag då använder...så helt ensam kan jag inte vara, enligt din fråga.Jag har hobbys som tar mkt tid och när jag utövar dem fungerar det bra att inte fokusera på detta problem, men så fort jag slutar syssla med en hobby en kväll så kommer bekräftelsebehovet tillbaks med de följder det innebär.