Bonusvuxen?

Min mor gifte om sig när jag var liten.

Den nya mannen pratade med mig och sa "Jag tänker inte vara din förälder - du har två föräldrar redan, och jag vill inte vara det - men jag tänker finnas där som vuxen och vara stöd om du behöver eller vill det"

Jag tyckte att det var helt fantastiskt att han faktiskt talade med mig som om jag vore en vuxen och intelligent människa - och att han redan från början klargjorde att det var min mamma han gifte sig med - inte mig. Han ville inte, och vill fortfarande inte, ha barn - men han har varit tokbra hela mitt liv trots det - jag tycker fortfarande inte man ska ha någon sorts skyldighet att älska sin partners barn.

Självklart väljer man "hela paketet" - och hade jag vetat om att min partner hade barn när vi träffades så hade vi aldrig blivit ett par. Så på ett sätt är jag glad att jag inte visste förrän det var "försent" rent känslomässigt, men skulle det en dag ta slut mellan oss så kommer jag aldrig någonsin göra om det misstaget.