25 år, student, Malmöbo och planerar barn. Inga vänner som kan relatera. Någon i liknande situation som vill följas åt och dela erfarenheter?

Hej! Egentligen är jag varken student eller Malmöbo men nästan ;)

Jag är 23 snart 24 gift och bor i villa utanför Vellinge. Vi har precis slutat med P-piller så väntar på att kroppen ska hitta rätt men nästa månad vill vi börja försöka :)

Jag har inte heller några nära vänner som är i samma sits.

Hej!

Ja det där med att vara student och Malmöbo var inte precis hårde kriterier. Mest det att det är svårt att hitta unga människor som också prioriterar familj, giftermål, barn osv. När gifte ni er? Hur gammal är din man? Vad jobbar ni med? Hoppas verkligen att ni får till en bebis snart!

Jag tog ut min p-stav i januari och jag har haft tre ägglossningar sedan dess. På andra blev jag gravid men det slutade tyvärr i tidigt missfall. Nu är det 9 dagar sedan förra ägglossningen och vi hoppas på ett positivt gravtest till helgen eller början av nästa vecka. Känns som en evighet!  

Hoppas vi kan följas åt på resan :)

Ja men vad bra! Ja det är lite ont om dem i denna åldern. Vi gifte oss i augusti :) min man är 30 blir 31. Hur gammal är din? Min man har en son på 8 blir 9år sen tidigare, han bor hos oss varannan vecka.

Åh vad skönt att din kropp återhämtade sig så snabbt! Hoppas att min också gör det.

Åh nej vad tråkigt, hoppas det går bättre nästa gång. Hoppas att ni plussar nu då!

Det hade varit väldigt roligt att följas åt. Ingen av mina vänner är i samma sits alls men jag har längtat efter barn i flera år och nu äntligen är alla bitar på plats! :)

Idag fick jag reda på att en kollega är gravid och det kom typ en miljon fjärilar i min mage och kropp. Va jag längtar. Om min kropp följer schemat sen P-pillerna så hade jag äl igår men vi har inte haft mys eftersom jag vill vänta till nästa månad och hoppas ju då att kroppen är som vanligt :)

Vad studerar du? Hur länge har du kvar med studierna?

Hej,

Jag är 22 år, bor i Uppsala och studerar här. Har precis slutat med p-piller då jag och sambon, 32 år, vill ha barn!

Känner igen mig i det du skriver, jag heller i a vänner som är i samma stadie som mig. Lite tråkigt även om jag uppskattar de jättemycket! Men är som du säger, man vill kunna prata om allt utan att få svar som de du skrev och nästan ibland ointresserade svar för de typ "tröttnat" på ens bebissnack.. ;)

Vad kul att din man har barn sedan innan! Då får du ju i alla fall leva "riktigt" familjeliv varannan vecka. Jag är ju som sagt 25 (fyllde precis) och min fästman är 24 så han är ett år yngre än jag. Han läser till civilingenjör och har 4 år (!!!) kvar av sina studier och jag läser utvecklingspsykologi men ska börja sjuksköterskeprogrammet till hösten. Så vi har med andra ord många års studier framför oss. Vi tänker lite att vi vet ju aldrig hur lång tid det tar innan vi blir med barn så lika bra att köra bra när vi väl bestämt oss att vi vill.

Precis som du har jag längtat så himla länge, sen jag var 14 typ. Nu är livet äntligen stabilt nog för ett barn. Och då menar jag stabilitet i form av trygg relation, kärlek, kontaktnät och tid. Det finns helt enkelt ingen anledning att vänta, vi vill leva livet så som vi vill leva det nu och inte leva flera år bara i väntan på hur man vill leva livet. Om ni förstår vad jag menar? De där åren kommer ju aldrig tillbaka. 

Känner verkligen igen det där med att få tusen fjärilar när någon annan berättar om sin graviditet eller man ser någon gravid på stan eller vad som helst egentligen :-P 

Nog klokt att göra så som ni gör att vänta en månad med att försöka efter p-pillren. Det tar ju som du säger lite tid för kroppen att komma igång som vanligt och det är onödigt att gå runt och hoppas med så liten chans. För att hoppas varje månad tär ju på en efter ett tag. Nu har vi ju inte försökt så länge men jag kan redan tänka mig hur de som försökt längre känner sig efter ett tag.

Vad jobbar du med?

Hej! 

Så klart att man uppskattar de vänner man har och precis i början när man berättat att det är bebisplaner på G så var de alla väldigt intresserade och frågade mycket. Men det dog ju väldigt snabbt och själv så det ju det enda man går runt och tänker på nästan så man vill ju prata om det jämt. Förstår att det blir jobbigt för dem :P 

Är din sambo också student eller har han jobb? Vad studerar du? Vad har du fått för kommentarer angående att skaffa barn under studietiden och hur resonerar du kring det? 

Det första folk säger till oss är: "Men hur ska ni ha råd!? Barn är ju jättedyrt!"
Där tycker jag att folk kan vara så trångsynta. Både jag och min fästman började rätt tidigt med festande och gick rätt hårt på det i den tiden. Så det är ett rätt bra tag sen vi slutade tycka det var så roligt längre. Visst kan det vara kul ibland men då med nära vänner och middag osv. Jag vet inte vad de flesta studenter lägger på att festa varje månad men jag tänker att det nog kan vara en hel del, speciellt i städer som Lund och Uppsala, den utgiften har inte vi. Dessutom har vi båda jobbat och varit duktiga på att spara så vi har ju en ordentlig buffert. Vi tror helt enkelt att det handlar helt om hur man prioriterar både pengar och tid. Blir bara så trött på att höra det argumentet. Det kommer dessutom alltid från just de vännerna som fortfarande festar onsdag, fredag, lördag hela månaden. 

Glömde fråga johannaw. När slutade du med p-piller? Har ni hunnit försöka något eller ska ni börja nu kommande månad precis som anas998?

Sambon jobbar, har fast anställning :) Jag studerar grundlärarprogrammet förskoleklass-3an :) Har jobbat på förskola sedan hösten 2012 och trivs så himla bra med att jobba med barn och vill vara med å forma barn i tidig skolår och deras kunskap :)
Jag har faktiskt fått väldigt positiva kommentarer. Någon enstaka "men hur gör du med skolan då" och då svarar jag att "det löser sig!" hur många har inte blivit gravida mitt i pluggandet? ;)
Då min sambo är lite äldre så uppskattas våra planer hos hans familj då han mamma frågat "när ska ni skaffa barn då" kanske fort in i vårat förhållane .. ;)

Jag har faktiskt också haft min festtid. Var singel i drygt ett halvår innan jag träffade nuvarande och innan dess hade jag haft ett tvåårigt förhållande som var ett såkallat "dåligt förhållande" gav mer än jag fick, om man säger så så därför följdes det av ett rätt intensivt festande. Tur var väl det för det var faktiskt ute i nattlivet som jag och sambon träffades.
Och det här med det klassiska "uppsala-student-livet" med nationer, billig öl och allt har aldrig varit något som lockat mig så har inte alls gått in i det nu när jag väl studerar :)

Så håller helt med dig om detta med pengar och tid :)

Jag slutade med ppillerna för nästan exakt en månad sedan. 
Hade "äl-sympton" där äl var räknad om man skulle gå efter min gamla cykel (men kan ju cokså vara att kroppen ställer om sig efter alla hormon) och beräknad mens skulle vara igår men har inte fått någon än. Tror inte att jag är gravid utan att det är så att den inte blivit regelbunden än men kan inte låta bli att hitta/leta gravidsyptom.. hehe.
Men vill på ett sätt ha mensen nu så jag vet att den kommit igång för då kan vi försöka påriktigt! 

Oj, wow jag är så imponerad av folk som orkar plugga sålänge! Jag har visserligen bra betyg och lätt för att lära men jag älskar att jobba. Jag jobbar som affärsresesäljare på big travel ;)

Jag håller helt med dig, man kan inte leva i evig väntan på rätt tid osv för det kanske aldrig kommer. Mina "mål" innan jag skaffar barn var att jag ville vara gift och flytta ifrån den lgh vi bodde i :D

Vad gör ni nu för att förbereda? Vi har tex. Börjat betala in mer på matkontot för att spara in lite på månadskostnaderna sen vid mammaledigheten, vi sparar lite varje månad till bebis saker alltså typ vagn osv. Samt att jag tränar lite mer intensivt mage/rygg för att bättre klara en graviditet.

Jag är lite rädd för pengarna under ledigheten men det ska nog gå. Ni kanske har något tips eller så för att få in lite mer pengar nu?

Vad skönt att en av er jobbar Även om det kommer gå fint och lösa sig för oss trots att vi både pluggar så är det ju klart att mer pengar gör att det blir lite enklare. Vi har jut yp jobbat innan och sparat så att vi har att skjuta till sen om det behövs. Förstår verkligen att du satsar på lärare! Jag ville antingen bli det eller barnmorska men nu har jag valt barnmorska och då måste man först läsa till sjuksköterska. 

Egentligen har vi inte fått så jättemycket sådana kommentarer heller, inte från de personer vars åsikt betyder någonting i alla fall. Det har mest varit lite så ytliga bekantskaper som man tidigare festat med. Våra föräldrar är jätteglada och det blir första barnbarnet på båda hållen. Våra allra närmsta vänner och syskon tycker också det ska bli hur kul som helst och ingen annan spelar någon roll egentligen ju. Mest att ingen pallar lyssna på bebisprat heeela tiden :P 

Jag har också haft dåliga förhållanden och destruktiva festperioder in emellan dem tidigare. När jag träffade min sambo så sa det bara klicka och det kändes rätt direkt. Så himla skönt att inte behöva leta mer, vara klar liksom, och kunna börja livet. 

Vad spännande med att mensen inte dykt upp! Det är ju mest troligt att det är som du säger att kroppen bara håller på att hitta tillbaka till sin cykel efter p-pillren. Men för att ge dig lite hopp så kan jag berätta att min kusin aldrig fick någon mens när hon slutade med sina p-piller utan blev gravid direkt Har du tänkt testa?