Anser mig ha fått fel ''hjälp''
Hej ! Lång tråd !
Jag har under hela min uppväxt haft problem med uppmärksamhet, koncentration, motivation samt energin.
Min ena bror har fått en ADHD diagnos samt min andre bror väntar på en ADD utredning.
Jag har förklarat förr för min ena bror som går på Elvanse hur jag kände och han bad mig testa några dagar på hens ADHD/ADD medicin och den fungerade över all förväntan !
Detta fick mig att försöka komma fram till med vad jag har för problem och få hjälp med detta då det påverkar mitt liv i stor utsträckning.
Här är köerna långa och jag ville inte stå i kö först i 6 månader för att sen utredas på 8 månader, innan dess hade mitt liv blivit katastrofalt.
Därför sökte jag mig till en privat klinik för en utredning och detta skulle ta en dag ( 8h ).
Hon sa till mig att mina ''självsvar'' om mig tydde på att jag hade grav ADD ( vilket jag håller helt och hållet med ) men att hon inte uppfattade mig så.
Jag hade tryckt i mig som vanligt de senaste månaderna överdrivet mycket koffein för att kunna fungera och därav kunde jag hålla uppmärkssamheten någorlunda i en knäpptyst rum vid proverna, men även detta brast till slut.
Slut i huvudet och ville dra mig undan då allt blev för mycket för fort i mitt huvud och jag kunde sitta och stirra in i väggen så jävla slut som jag var. Men detta var normalt.
Mina andra svar och prov om hur jag uppfattade mig själv som visade på grav ADD tyder inte alls på något. Hon undrade om jag svarade ärligt på dessa frågor och Jag sa det : Jag betalar gärna denna kostnaden på 9000 som undersökningen kostar för att få en felaktig diagnos, självklart har jag svarat ärligt !
Men i slutet uppfyllde jag alla kriterier för ADD och hon skulle bara prata snabbt med min mamma om hur jag var upp till 7 år för dessa symptom skulle ha visats 2 ggr under mitt liv.
Jag vet att min mamma flabbar på mycket och kan missförstås ( ''psykiatrikern'' som hon så fint kallas, misstolkade mig duktigt i mina svar jag gav också, men det återkommer vi till )
Hon pratade med min moder i 3h ! Jämför detta med att min mamma fick endast fylla i ett a4 papper när det gällde min bror för adhd, så var detta en intervju på 3h !
Hon pratade inte bara om hur jag var fram tills 7 års ålder utan även hur jag varit fram tills idag, vilket jag anser att endast jag vet om. Mina föräldrar har inte märkt något på mig mer än att jag är tillbaka dragen och vill vara för mig själv men det är för jag inte orkar göra något och blir trött i huvudet av för mycket kring mig.
Hur som, så pratade hon med min far också för att komplettera uppgifter och detta tog 1h.
Efter en sammanställning så kom hon fram till att jag hade uppmärksamhetsstörning och skulle kontakta en annan nisse för att få medicinering och hjälp.
Kort och gott, detta skulle inte vara hinder för mig att kunna få hjälp till Elvanse som fick mig att leva ett normalt liv i mina ögon och få hjälp påväg till hjälpen.
Var hos han nissen idag och han ville absolut inte ge mig någon som helst medicin pga att jag hade folk i min släkt som varit biopolära och han ansåg att jag hade ett missbruksbeteende pga att jag testade några tabletter innan jag insåg att jag behövde söka hjälp för så som jag mådde var tydligen inte normalt.
Blev iallafall förbannad, ringde till hon som ställt diagnosen och klagade på utlåtandet.
Nu kände jag att jag tydligen gått fel väg, hur kan de ställa en diagnos på en person efter 8h ? Tog egentligen dock 6.5h men ändå !
Jag frågade henne hur hon kom fram till denna såkallade uppmärksamhetsstörning och inte ADD? Vilka kriterier som inte uppfylldes, och det var att hon var osäker på om jag hade problem på 2 områden i livet, dvs arbete och fritid.
Jag hade sagt att det skapar ett problem för mig som arbetar inom industrin / byggnads som någon form av arbetsledare att läsa ritningar, styra över folk och ta beslut.
Det fungerar hyffsat men efter dagen är det inget kvar av mig trots jag försöker ta det lugnt och ibland kan jag få dagar jag inte gör mycket som anses ansträngande eller behöver tänkas till något, men samma sak där. Helt slut.
Detta gör att mitt privat liv blir lidande, orkar inte göra mat, ha socialt umgänge, ta tag i saker hemma och sånt.
Inte ens på helgerna finner jag motivation till att göra något.
Jag tycker mitt arbete är skit skoj och jag är väldigt intresserad av det jag gör, därför har jag gått in för det fullt i 5 års tid för att jag haft lätt att lära mig praktiska saker och har lätt för lösningar ingen annan ser.
Men nog off topic!
Hon sa att hade hon jobbar inom regionen som statligt anställd så hade jag nog inte fått någon diagnos, men hon satte denna diagnos för att näste man själv fick bedöma om jag skulle få hjälp eller inte. Förbannad som jag blev sa jag : Jaså, det är lite som rysk roulette ?
- Jaa, neej så är det inte. Men du var / är ett svårt fall och jag vet inte var jag ska sätta dig. Jag hade behövt prata med din arbetsgivare eller en arbetskamrat för att få mer kött på benen då jag knappt vet något om dig. Diagnosen är inget heligt som det ser ut nu och jag kan eventuellt ändra ifall det behövs.
( Ändå påpekade hon att 8h skulle räcka för att komma fram till en ordentlig diagnos när jag var hos henne, outrageous).
Jag vet om att min chef tycker att jag är duktig och han sa själv att jag var den siste personen på företaget han skulle gissa hade problem med koncentration och så för jag presterar ofta alltid bra.
Sen kollegor vill jag inte dra in, frågade min bror istället men tydligen hade hon ringt honom också och pratat med han.
Där kom min sambo in i bilden och sa : Kan hon inte prata med mig som lever med dig ? Jooo visst så nu väntar hon ett samtal.
Det känns som bluff och båg och att jag lär få gå och göra en ordentlig utredning här istället och vänta dessa 6+8 månaderna. Jag känner mig helt uppgiven nu efter alla förhoppningar om att jag ska få ett drägligt liv, att allt kommer lösa sig men nu är allt åt helvete och jag har inte orken att gå igenom detta igen.
9000 + 2 förlorade arbetsdagar, 30mil pendling samt 600kr för psykolog avgift har jag betalt för att få några papper där det står att jag är perfektionist för jag är noga på mitt arbete ( har lagar att följa, en hel den standarder och så som inte kan slarvas igenom ), för att komma fram till en, i mina ögon, felaktig diagnos.
Frågan är, vad gör jag nu ?
Kan jag skita i att betala dessa 9000 som skall vara inbetalt fördelat på de 3 kommande månaderna och yrka på tjänstefel eller ?
Får jag ADD diagnos på papper så kan jag söka hjälp i min kommun istället i lugn och ro med hjälp till hands.
Nu har jag inte ett skit förutom en gubbjävel på 67 år som vill att jag ska sitta på dess rum och prata om hur jag ska få mitt privatliv att fungera.
Rent åt helvete, skon klämmer inte där om HUR jag ska få det att fungera, utan HUR ska jag ha energi till det ? HUR ska jag ha motivation ? HUR jag får det att fungera vet jag redan, har rutiner och tillvägagångssätt som man tydligen lär sig på ADHD/ADD kurser som jag tydligen inte behövde gå på för att jag hade redan tillämpat allt sånt som lärdes ut på denna kurs.
