Avvänja bebis från att endast sova i famn. Hur?

Min son sov på min mage de första veckorna vilket jag tycker var lite jobbigt. Jag började med att flytta ner honom till sidan efter halva natten efter ca två veckor och efter ca 4 v fick han sova vid min sida hela natten.Och det är där vi befinner oss nu.när han är 3 mån. Ser verkligen fram emot att han sover i egen säng och ska försöka att flytta mig allt längre bort mellan matningarna.

Så kanske du kan göra, om ni får plats med en säng till där dottern kan sova (en trippelsäng). Själv sover jag och bebisen i en dubbelsäng och jag hopas som sagt att han snart sover i en av dem själv.

När jag kom hem från bb kändes det jättetungt att inse hur nätterna skulle bli framöver. Min bebis betyder allt och han är så klart det bästa som hänt mig. Men jag kan erkänna att jag räknat dagar och veckor för att jag ser framemot att han blir större och kan sova själv. Även om jag varit så medveten om tiden måste jag säga att de tre första  månaderna gått väldigt snabbt. Och man vänjer sig vid hela situationen.

Att avvänja en två veckor gammal bebis är nog rätt omöjligt. Däremot finns det tekniker att få barnet att känna sig trygg med varma vetekuddar, babynest, kläder från mamman osv.

Förr i tiden då avvande man bebisar från att vilja ha närhet. Då fick de ligga i ett rum bakom en glasruta och skrika i någon vecka på BB och slutade till slut. Sedan var det bara att stoppa ner sin baby i spjälsängen hemma. Himla smidigt, men fy vad hemskt! Det säger väl sig självt att nyfödda bebisar vill ha närhet, det bör ju rimligen vara det enda de kan uppleva. De kan inte ens se föräldrarnas ansikten utan ser bara sudd. Den vanliga kommentaren kring detta är: "Men det gick ju bra för oss. Vi är ju rätt normala även om vi fick sova i egen säng". Men var kommer psykisk ohälsa ifrån (som idag är rätt vanligt)? Teorierna är oändliga, men att inte fått tillräcklig närhet som bebis kan vara en anledning.

Liknelsen med trädet tycker jag är bra. Det är bara att hålla ut och ge barnet vad det behöver. Jättejobbigt, jag vet, jag befinner mig där just nu. Men också alldeles fantastiskt när man ser hur nöjd bebisen är när den ligger där i famnen.