Snälla, hjälp mig

Faktiskt är det helt normalt att tappa lusten till sex med sin parter efter några år av vardag. Sluta fokusera på sex utan uppskatta din kvinna för den hon är. Klart att hon inte vill ha massage när hon vet vad du vill att det ska leda till.

Mitt bästa tips är att lyssna och umgås med henne. Prata inte problem det kan hon göra med sin psykolog. Upplev saker tillsammans, åk på en resa, få gemensamma minnen och se er som livskamrater. Då är det ointressant om man har sex eller inte. Då är det personen man bryr sig om!!!

Låter som hon är deprimerad?

Hon kommer nog igen, inte lätt att ligga sjuk heller.

Ta ut henne på bio, middag eller annat skoj kanske ni kan glömma och gå vidare.

Sen jobba på det andra när tiden kommer.....Lycka till!

Testa en privat KBT klinik som hanterar både depressioner samt sexrådgivning. Generellt sätt hanterar de flesta KBT (kognitiv beteende terapi) dessa svårigheter. 
Nu är privat ganska dyrt och man får räkna med ca 700-1100 :- per 45 /minuters session, men det har visat sig vara mycket effektivt mot dessa sorters problem. Tycker iallfall ni ska ge det ett försök på 3-4 gånger för att se om det känns bra. 

Hoppas för er bättring

Känner mycket riktigt igen det du beskriver. Min fru blev våldtagen när hon var 13 år. Vi har varit gifta ett tag nu och 3 barn men hennes lust till sex har varit ganska så rejält avtagande precis som du erfar. Du kommer nu genom din tråd att få många tips om att du ska lämna henne ifred, vänta ut, specialpsykologer mm. De flesta som inte har erfarenhet av det du beskriver förstår dock inte hur du egentligen känner och framförallt hur det är att leva i ett sådant förhållande. Nu har du dessutom inte känt till bakgrunden förrän nyligen som också har komplicerat din förståelse för henne. Det är ett moment 22 och jag kan inte påstå att jag har några konkreta råd mer än att bekräfta dina upplevelser och att du inte är ensam.

Min fru får periodvis efter våra samtal ett ryck och energi att ta tag i sitt förflutna med terapi, behandlingar mm men det håller inte i sig mer än ett par dagar innan hon har förträngt allt. Man kan aldrig tvinga på en person hjälp om vederbörande förnekar eller inte har viljan att bearbeta processen. Tjata är det värsta jag vet och därav har jag gett upp diskussionerna för länge sedan. Jag älskar ju naturligtvis henne och hon är min själsfrände men hade vi inte haft barn så hade jag skilt mig precis som du. Jag tror dessvärre inte att hon kommer vidare i sin bearbetning och du kommer även fortsättningsvis att höra bortförklaringar med jobb, trötthet osv. Jag hoppas naturligtvis att jag har fel och oavsett så önskar jag dig lycka till.

Tack för svar.

Jag tycker inte det är normalt att tappa lusten till sex med sin partner efter några år. Jag har min lust till henne helt i behåll. 

Men jag skall ta det lugnt ett tag och låta henne helt återhämta sig från sjukdomen. Men sen handlar naturligtvis mycket om sin egen inställning till det förflutna. Väljer man att leva eller bara vänta på att dö.

Återigen, tack för svar.

Tack för ditt svar.

Jag tror precis som du att många inte tycker min situation är särskilt bekymmersam i jämförelse med hennes. Hon har hemska upplevelser att handskas med. Men sen går det inte att komma ifrån att jag är en bra man som inte gör henne illa eller tvingar mig på henne. Men alla dessa avvisanden från den man älskar gräver sönder ens självförtroende till man inte anser att man själv är värd något alls. Då hamnar den som tidigare varit utsatt i en situation där de utsätter andra för "övergrepp" genom att inte ta tag i sin situation.

Hon har antagligen en massa ångest och känner sig väldigt pressad över att saken inte är löst. Om hon har prövat olika sätt att bearbeta det hela, och sen står kvar på samma fläck, så känner hon antagligen väldigt mycket skuld och skam för att det då blir hennes fel. När hon misslyckas med att bearbeta det hela, så faller ju också misslyckande på sexlivet på henne. Hon säger det själv att det känns som ett ok för henne. Och bördan blir dubbel när hon inte finner någon lösning.

Så, det första du behöver göra är att lyfta bort hennes skuldkänslor. Du måste förklara att det inte bara är hennes fel, och att ni är två om det där, och att du ju faktiskt försöker hjälpa henne att bära det där. Men du behöver också förklara för henne att det är okej att misslyckas, att det är okej att det inte blev rätt den här gången. Ni behöver helt enkelt införa ett större utrymme mellan er för att göra fel och göra misslyckanden. Och låta varandra misslyckas utan att det behöver vara en sån himla big deal.

Det andra är att ha någon sorts djupare diskussion med henne om hur hon ser på det där och hur hon vill ha det. Vill hon verkligen lösa problemen? Eller är hon nöjd med att känna sig misslyckad och inte orkar röra den där skiten. Du kanske tror att hon faktiskt vill förändras, medan hon kanske inte har en genuin vilja till förändring? Hon kanske till och med redan har gett upp? Har ni samma mål om vart ni ska med ert sexliv? Om du så att säga inte "fattar" att hon kanske inte ens vill lösa dom där problemen, så blir det ju bara ett stressmoment för henne varje gång du försöker ta i det där.

Så, försök diskutera med henne vad det är hon vill, och försök göra det väldigt öppet och förutsättningslöst utan att vara fördömande. Diskutera olika lösningar och alternativ. Försök hitta konstruktiva utvägar. Det finns alltid olika former av terapi för att jobba med det där. Och förklara för henne att det går att jobba på det där tillsammans, om det finns en genuin vilja till förändring. Och ja, få det att låta som om det inte är en sån himla big deal. Det hela har blivit en låsning och blockering i sig, och blockeringen har egentligen ingenting att göra med var grundproblemet egentligen är. Blockeringen blir en hämsko och ett ok på hennes axlar.

Tack för ett bra svar. En hel del att fundera över där.

Tack.