Sexlivet som inte fungerar

Den lösning jag ser är att du får ditt sexbehov tillfredställt med någon annan. Antingen tar ni in en till i ert förhållande eller så har du ett förhållande/ sexkontakt vid sidan av.

Skaffa en annan..

Sex är en viktig del av ett förhållande. Inte allt, men en viktig del.

Ert förhållande fungerar bra i övrigt och det ska man inte förringa. Det är dessutom så att du resonerar runt problemet på ett vuxet och moget sätt. Det tycker jag är bra!

Men samtidigt får du tänka på att om ni har så lite sex som ni har nu så kommer ni nog inte ha sex alls om ett par år.. Du kommer med tiden att ledsna på situationen..

Det borde inte vara något problem för honom att hitta en likasinnad tjej. Många tjejer är som han. De gillar att hålla handen, kramas och mysa soffan och så, men de har ingen som helst sexuell "drivkraft" eller nyfikenhet. De hittar alla små anledningar i vardagen till att inte ha ett intresse för sex. Precis som du radar upp TS så är det ständiga små stressmoment "just nu" som står i vägen. Stressmoment som alltid kommer att finnas där och dessutom bara blir fler med tiden när ni skaffar bil radhus och två ungar. Så oroa dig inte för honom.. Han hittar nog en likasinnad.

En tjej gjorde en gång slut med mig för att vi inte k*ullade tillräckligt mycket för att hon skulle bli nöjd. Hon tyckte att en till två ggr om dagen var lagom, medan jag som kille tyckte att det räckte med tre gånger i veckan ungefär. Alla är vi olika..

Du förtjänar mer TS. Vill du inte göra slut så skaffa nåt vid sidan av. Det har du tillstånd att göra i din situation.

Tipset är att du släpper den här kille och hittar någon annan som du kan krama, mysa med, kyssas och ta på. Någon som vet vad älska är och som inte sitter och tajjar ballen som sömnmedel.

Om det är så här redan nu, hur ska det då bli om ni en gång får barn? Men det verkar ju inte vara bristen på lust som ställer till det för hans del eftersom han onanerar dagligen.

Tack för era svar.

Några nämnde barn och där vill jag bara flika in att ingen av oss vill ha barn. 

Att skaffa någon vid sidan av känns inte heller som ett alternativ. Jag mår dåligt bara av att tänka tanken. Jag vill inte ha sex med någon annan, om det bara skulle handla om antal orgasmer så hade det hela inte varit ett problem då jag ju kan ta hand om det på egen hand, så att säga. 

Jag är rädd, som några skrivit, att det här bara är början och att vi om några år inte kommer att ha sex alls. Samtidigt, om man försöker identifiera kärnan av problemet, känns det som att det handlar om någon slags prestationsångest från hans sida. Han verkar tycka att sex är svårt och att sexet i sig ställer höga krav på honom som han inte orkar med. Jag antar att det fungerar blockerande. 

Varför tror jag då att det är det som är problemet? Jo, för att jag vet att han blir kåt ofta och tänder på mig. Han tycker t.ex. om att runka och titta på mig samtidigt, och han kan bli hård på några sekunder om jag böjer mig framåt när jag är naken. Men om vi är i den situationen och jag sedan försöker ta initiativ till att göra mer, så säger han oftast att han inte orkar. När vi väl har sex är det klassisk vaniljsex som gäller, i missionären under täcket. Det tog månader innan han vågade ha sex bakifrån och första gångerna blev det helt misslyckat för han tryckte liksom inte in den, han gav ett handlingsförlamat intryck, och jag tror att det berodde just på nervositet som blockerade honom. 

Så min förhoppning är ju att om man går till botten med det problemet, kommer sexlivet att bli bättre. Men attitydförändringen han visade igår gjorde mig lite uppgiven. Tidigare har han alltså sagt att det är han som är problemet, att det inte har med mig att göra o.s.v. Igår vände han det till att det lika gärna kan vara min sexlust som är för hög och att det är lika rimligt att vi tar itu med det problemet som att vi diskuterar hans låga sexlust som ett problem. 

Jag kan inte utesluta att det kommer en dag då jag inte känner att jag orkar längre, och att jag gör slut då, men jag är inte där än. Jag känner fortfarande att jag vill jobba på det här då jag älskar honom så mycket och jag tycker att vi passar så bra ihop i övrigt och har ett så fint liv tillsammans (när det gäller allt annat än sex.) Jag vet bara inte riktigt hur jag ska gå till väga för att jobba på det.

Vi har precis samma problem i vårt förhållande. Minns inte när han tog initiativ till sex senast. Det är jobbigt att prata om också men de gånger jag tagit mod till mig och nämnt detta så är hans svar att jag är yngre (5år) och har helt enkelt naturligt mer lust än honom, att det är enda orsaken. Men en 28-åring helt utan sexlust är för mig inte naturligt.

Jag läste om en annan kille som hade tagit testosteronhöjande preparat och märkt stor skillnad. Kanske det kan vara något för våra män? Jag vet dock inte hur jag ska framföra detta. Kan man verkligen bara komma hem med en förpackning, ex Largiplex och kräva att han provar...

När sexet funkar betyder det inget, när sexet inte funkar betyder det ALLT. Det lärde jag mig den hårda vägen och priset var för högt.

När man har väldigt olika behov av sex så kan det ställa till det i en relation.

Det kan vara känsligt att lägga problemet hos den ena eller andra parten. För man kan ju se det ur så många perspektiv. Vem bestämmer vad som är lagom sex?

Jag tror att en framkomlig väg, som inte skuldbelägger, är att prata om att problemet handlar om relationen och alltså är gemensamt. Typ: vi synkar inte sexuellt och jag mår inte bra av det, och när jag inte mår bra så påverkas relationen negativt. Vad kan vi göra åt det? Båda två har ju rätt att må bra i relationen och få sina behov tillgodosedda så långt det är möjligt.