Sexlivet som inte fungerar
Min sambo har väldigt låg sexlust och har haft det hela livet, om jag förstått honom rätt. Med sin förra flickvän - som han var tillsammans med i tio år - hade han inte bra sex alls, hon var mer eller mindre asexuell, så jag trodde i början att han skulle upptäcka hur härligt sex är när han blev tillsammans med mig. Riktigt i början var det också bra, även om han var ganska blyg och försiktig, men efter bara några veckor började sexlivet halta rejält.
Vi har pratat om det här många gånger och han förklarar att sex ännu inte har blivit en naturlig del av hans liv. Det är inte avslappnande för honom. Så om han upplever någon stress i livet (att det är mycket på jobbet, t.ex.) vill han bara slappna av på kvällen och då är sex uteslutet. Men i livet finns ju nästan alltid som stressar en. Det kan vara att det blivit lite stökigt hemma, att svärföräldrarna snart ska komma på besök, att en ny och jobbig kollega börjat på arbetsplatsen eller lite snuva. Kort och gott: Det finns alltid något i livet som tar såpass mycket energi att han inte orkar ha sex.
Han onanerar dock ganska mycket. Dagligen, i princip. Han är inte porrskadad, tvärtom kollar han på ganska mjuk porr, men onani är för honom avslappnande och han menar att det ofta inte ens handlar om kåthet utan mer är något han gör för att kunna sova eller om han har huvudvärk som han vill bli av med. Jag har absolut inget emot onani, och har aldrig reagerat negativt när tidigare pojkvänner runkat ganska friskt. Men det känns lite konstigt att inte få ta del av hans sexualitet.
Som jag sa tidigare så har vi pratat ganska mycket om det här förut och han har sagt att han vill jobba på det. Nu under våren har det dock blivit värre och värre och idag när vi pratade om det hade han en annan inställning. Han sa att problemet inte nödvändigtvis ligger hos honom utan att det lika gärna kan ligga hos mig. Vad är egentligen rätt och fel när det gäller hur mycket sex man bör ha i ett förhållande? Han sa ikväll att han inte vill att vi ska diskutera problemet utifrån antagandet att hans sexlust är för låg, utan istället göra något för att ta itu med min - för höga - sexlust.
Och visst är det så att jag gillar sex, kanske ovanligt mycket. Med tidigare partners har jag legat varje dag eller åtminstone 5-6 gånger i veckan. Jag har dock inga förväntningar, förhoppningar eller krav på att han ska vilja ha sex så ofta. Men som det är nu har vi sex någon gång i månaden, max. Senast vi hade sex måste ha varit någon gång i februari, tror jag. Jag fann det svårt att argumentera för min sak, för han har ju egentligen en poäng i att det inte nödvändigtvis är mer rätt eller bättre att vilja ha mycket sex än att vilja ha lite sex.
Jag jag först började lägga märke till att det här var ett riktigt problem tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag helt enkelt inte tog några initiativ till sex. Jag resonerade som så, att om jag inte pressar honom till någonting så kanske han känner sig mer avslappnad och på sätt blir mer sugen. Det hjälpte inte.
En uppenbar "lösning" är ju att vi gör slut. Men jag känner inte att det är ett alternativ. Vi älskar varandra och har väldigt roligt med varandra. Vi myser, kramas, kysser varandra och tar på varandra hela tiden. Det är verkligen bara sexet som ställer till det. Har någon av er varit med om något liknande och har ni i så fall något tips på hur jag bör hantera det här för att det ska bli bättre?
(Ps. Vi är 28 och 30 år gamla och har varit tillsammans i två år.)