2016

Äldre 16 Apr 21:40

403 svar

Ofrivillig pappa

Ännu en maktlös pappa skrev 2015-04-16 21:32:36 följande:

halloj!

Idag blev de troligtvis bestämt, min så kallade flickvän beslöt sig för att behålla vårt oplanerade 10 veckors foster. Hon är 19 o jag 23. Jippi, älskar mitt liv. Som kille har man ju ingen rätt o bestämma om man ska bli förälder eller inte så de är man ju tvungen att bli nu. Känns väldigt kul med tanke på att jag hade tänkt plugga och fixa fast jobb först men de får väl komma när de kommer. Har alltid hatat pappor som lämnat sina ungar men efter det hör så förstår jag alla pappor till 100 % om dom gör de. Jag vill som sagt inte ha barn nu, men min flickvän vägrar o ändra sig så funderar på att lämna. Och ni som säger att jag borde ta mitt ansvar kan bara va tysta för att: vi BÅDA hade sex, ingen av oss vill är bli föräldrar, vi båda blir lika mycket föräldrar, med lika mycket ansvar och känslor för ens barn när barnet föds, mitt första barn. Min flickvän tänkte flytta hem till mamma och pappa i annan stad och ha barnet där, då jag sagt att vi borde vänta några år tills vi är redo så yrkar jag på abort. Att vänta tills vi har ett eget hem, utbildning, fast jobb o något äldre, borde väl vara att ta ansvar för sitt barn om något? Att vi bara vart tillsammans i 3 månader gör ju inte saken bättre. Har allid tyckt barn o särskilt första barnet ska vara en av dom lyckligaste stunderna i ens liv, att bli tvingad har istället gjort att det blivit den värsta. Tackar min sk flickvän och Sveriges lagbok för de. Sjukt hur lagen är uppbyggd, varför får bara ena föräldern välja om BÅDA ska bli förälder? Och varför ska den som inte vill bli förälder betala underhåll dessutom, som att ett tvingat faderskap inte var nog. Är så jävla less på den här skiten, om de ska vara så här så förstår jag alla oengagerade pappor där ute, är så jävla maktlös. Min såkallade flickvän tvingar mig på detta, hur kan man vara så kall? Tänk er själva att tvingas föda ett barn och ta hand om det fast man inte vill. Ett livslångt åtagande.

Jag förstår dig och jag är kvinna, 30+, har gjort en abort en gång i tiden o är fortfarande frivillig barnfri. Hade ju ingen utbildning eller jobb då, var inte redo mentalt heller och nej, jag ångrar inte det. Kanske man gör i framtiden men inte hittills. Folk överlag brukar tycka att killen vet vad han gör, dvs att han tar risken när han har oskyddat sex och sen är det i kvinnans kropp och då är det hennes ansvar. MEN jag håller med dig, jag tycker det är hemskt att killar inte också har rätt att bestämma och själva VÄLJA att bli förälder. Är jätteglad för att jag inte är kille för jag hade säkerligen blivit lurad av nån naiv 19-åring då, och jag är inte ironisk nu. Det finns faktiskt mammor som ångrar sina barn, det är bara o söka här på FL. Hon är UNG och du med, hoppas ni väntar i synnerhet när DU inte vill men ja, det ligger hos henne.

2016

Äldre 16 Apr 21:45

#6

sthlmsgirl94 skrev 2015-04-16 21:43:24 följande:

Det är den 19 åriga tjejen som är egoistisk hör.

Han vill inte ha barn, hon behåller ändå fast hon vet att det kan bli så att barnet inte får nån pappa, tycker inte man ska tvingas på nån föräldraroll om man inte vill

håller med dig helt. många unga tjejer gör tyvärr så här! borde vara åldersgräns på att bli förälder samt barnkörkort.

2016

Äldre 16 Apr 21:58

#9

Ännu en maktlös pappa skrev 2015-04-16 21:50:30 följande:

Tack för förståelsen! Det värsta är att jag älskar kvinnan och hon är bästa tjejen ever. Hade detta hänt om några år, med egen större lägenhet, ett jobb man trivs med så hade jag varit världens lyckligaste. Så orättvist, hur kan man va så kall o tvinga någon till de här! Hoppas alla kvinnor tänker men extra gång, ni som läser de här o skulle komma i samma sits. Hade som sagt vart världens lyckligaste med lite stabilare grund, men nu 23, en etta på 26 kvm, o vill börja plugga. Fyfan, förlåt alla smitandepappor jag snackat skit om alla år!

Du är så ung och hon med, ni kanske växer in i rollen och blir pigga föräldrar när fler o fler blir gamla parents MEN ni kommer missa mkt också och troligen kommer din tjej vilja "parta järnet" när hon är 30 (fördom jag har men stämmer ofta). Det som är så dumt är att så fort man är gravid så skriker kroppen att man vill behålla barnet (gällde för mig med) men det är en "drog" som jag ser det, fick tvinga mig att ta bort det men antagligen är hon i den "drogfasen" och kommer vägra. Du kan aldrig tvinga henne men du kan prata med henne lugnt och sansat och säga att du älskar henne men vill ha RÅD med familj o att DU inte är redo, att ni faktiskt är två om detta, hon borde ju lyssna tycker man. Vad säger era föräldrar om detta?

2016

Äldre 16 Apr 22:01

#11

Cvs skrev 2015-04-16 21:51:57 följande:

Man up! Du vet väl hur man rullar på en kondom? Ja, hon borde också tänkt på de men nu gjorde ingen av er det, varken hon eller DU. Hon "styr" inte om du ska bli förälder eller ej, ni va två som hade sex och nu är ni två som får ta konsekvenserna.

Tänk dom tjejer som punkterar kondomerna och slutar ta p-piller då, hur rättvist är det då?

2016

Äldre 16 Apr 22:19

#15

Ännu en maktlös pappa skrev 2015-04-16 22:09:01 följande:

Precis de är inte så hon är nära klimakteriet direkt! Men precis som du säger, hon snackar om hormoner och sånt o de kam jag förstå, men ser man till barnets bästa så hade den haft så mycket bättre om några år. Jag har sagt att jag inte är redo, ena stunden vill hon göra abort för jag har sagt att jag inte vet om jag kan hjälpa till med ett barn nu. Dessutom inte i en annan stad. Andra stunden så skiter hon nästan i mig och säger att hon kan klara sig själv, bo hos sin mamma och pappa i sitt gamla flickrum med en nyfödd bebis. Hon ska börja söka jobb nu säger hon. Hon har inte tjäna tillräcklig senare året eller vad de är, så kommer bli lägsta mammapenning där. Men fortfarande, vem anställer en gymnasial utb. gravid kvinna som ska på mammaledighet de första hon gör. Var hos kurator idag men inte ens de hjälpte, hon ändrar sig ej. Har ingen lust att ställa upp på någon och stanna kvar med en person som tvingar en till att bli förälder, en förändring för mig oavsett om jag är närvarande eller inte. Inte direkt så jag kommer må bra om jag lämnar mitt FÖRSTA BARN! Usch så jävla kall flickvän!

Ja, det är verkligen ingen lätt situation du hamnat i och du är inte ensam om att sitta i den heller tyvärr. Tyvärr tror jag hon ser föräldraskapet med rosaskimrande glasögon och då kan hon bli rejält besviken när väl barnet kommer och hon inte får leva som hon är van vid. Att hon redan nu säger att hon ska bo hemma hos sina föräldrar i en annan stad och verkar skita i dig bådar ju inte gott för DIN del. Vissa är ju tyvärr såna som använder sina killar som "avelsdjur" o sen skiter i dom mer eller mindre, menar nu inte att hon ÄR den typen, känner ju inte er alls, men det låter ju nästan så. Skulle aldrig skaffa barn med en person som inte vill... skulle aldrig skaffa överhuvudtaget, det är skönt att vara fri. Synd att hon inte också känner så NU iaf i den åldern. Nä, du kommer må dåligt om du skiter i ditt första barn men hon gjorde ju inte sitsen lätt för dig heller. Har dock hört historier där tjejen varit så som du beskriver din och pappan varit som du och det har sedan visat sig att pappan var den som fick HELA vårdnaden o var mogen mot alla odds så det skulle kunna hända i ert fall med. Att du blir ofrivilligt pappa men med din mogenhet kanske klarar av det bättre än hon? Men då ska hon ju också vara lite mer positiv till dig tycker jag. Hennes föräldrar går gladeligen med på detta eller vad?

2016

Äldre 16 Apr 22:25

#17

http://www.mansjouren.se/?page_id=20 kostnadsfritt att ringa

2016

Äldre 16 Apr 22:43

#22

Ännu en maktlös pappa skrev 2015-04-16 22:32:26 följande:

Precis därför jag tycker de bor de komma någon lag som åtgärdar detta, önskar inte ens min värsta fiende denna ångest/ dåliga samvete som jag har. Exakt jag känner mig som en spermadonator.. Till min så kallade flickvän. Hon vill ju att jag är med, hon vill att jag flyttar till hennes hemstad med henne o skaffar lägenhet o jobb o allt. Jag har knappt fått tänka på de här, dessutom så hade ja tänkt plugga 2-3 år i ytterligare en stad 2 timmar bort så allt är så oklart. För många frågetecken för att de ska bli bra. Hon skyller på mig för att jag lämnar henne om hon föder, men hur kul är det o leva med en person som totalt struntar i ens åsikt när de gäller en sån här sak. Grejen är att jag inte vet om jag klarar de o särskilt inte ensam, med tanke på plugg och jobb o allt då. Hennes mamma va själv 19 när hon fick sitt första barn så hon stöttar bara typ, hon verkar vara emot abort oxå. Hennes låtsaspappa vågar inte sägs emot för då skiljer väl sig mamman ifrån honom, men man märker att han e lite på min sida. Så jag tappar tron på och bli pappa ifrån den här dagen. Är så jävla maktlös. Men visst, ska ha sex två eller tre gånger till i hela mitt liv, om de ska va risk för barn varje gång. Av ens egen flickvän oxå, så sviken..

Oj, så hennes mamma var också 19 när hon fick barn? Ja herregud, det bådar ju inte gott . Då är det knappast morsan som sitter och säger att hon bör vänta precis. Jag kan bara beklaga att det drabbat dig och jag undrar vad DINA föräldrar säger? Om du har bra kontakt med dina föräldrar och dom i sin tur tycker som du (att ni bör vänta) och hennes mamma är någorlunda smart så kan en ídé vara att dom i sin tur talas vid lite om DIN sits med utbildning/drömmar osv att detta är ett big mistake just nu. Det är ju då en förutsättning att du har en god kontakt förstås och att dom inte tycker emot dig. Ja någon form av lag borde ju finnas så ni killar också kan bli fädrar när ni vill. Du får köra tjocka kondomer hädanefter så du själv kan se om dom punkterats eller pajat tills det kommer någon lag. Dont give up.

2016

Äldre 16 Apr 22:47

#24

Cvs skrev 2015-04-16 22:43:42 följande:

Framkommer det att detta är fallet?

Spelar ingen roll egentligen, det finns många tjejer, gamla som unga som gör så och det händer för ofta för att tjata "men det är kvinnan som bestämmer" som ständig ursäkt. Ja, jag är kvinna själv.

2016

Äldre 16 Apr 23:01

#32

En lag kanske kunde heta något med "Lagen om överenskommelse" t.ex där man vid en graviditet går till en myndighet och tillsammans skriver "ja" eller "nej" huruvida man vill behålla barnet eller inte. Är man inte överens sker en utredning och personen som har godast skäl "vinner" kampen. Då är det åtminstone lite mer tanke bakom än "kvinnan vinner - det är i hennes mage, punkt slut". Och nej, jag bryr mig inte vad folk kommer säga nu, låt oss agree to disagree bara.

2016

Äldre 20 Apr 09:55

#170

Ännu en maktlös pappan skrev 2015-04-19 05:56:29 följande:

Ska upprepa, troligtvis har det missats någon gång med P-piller när vi var extremt kåta eller något sånt. Så de är bådas fel, o med P-piller så är det väldigt liten risk att bli gravid. Alla killar vet att kör man med kondom kan man lika gärna strunta i o ha sex, så INTE skönt. Sen var detta med min flickvän som hade massa planer på o plugga utomlands o hemma i Sverige innan barnafödande så kände att jag aldrig behövde oroa mig ifall nått skulle gå snett. En av hennes "krav" va tex att man ska va tillsammans med personen 3-5 år innan barnfixande så med våra tre månader plus hennes unga ålder så kände jag mig aldrig orolig. Plus alla dom omständigheterna som jag tagit innan, inget jobb, ingen ekonomi, ingen plan, ingen bostad. Men så fel jag hade, något naivt ja, fast förstår ju knappt fortfarande hur hon kan välja o skaffa barn nu. För de e ju verkligen HON som skaffar barn, jag kommer va där "så mycket jag kan" men de är tok för lite mot vad jag skulle vilja. Känner nu att jag kommer sakna min unge när den väl kommer o jag bara kan träffa den på max helger. Jag erkänner att jag hatar min flickvän lite grann för att hon sätter mig i den här sitsen, att mer eller mindre tvingas överge mitt barn, mitt FÖRSTA barn dessutom. Hade varit så bäst om jag också bara hade haft möjligheten o bo o ta hand om mitt barn heltid. Önskar ibland att jag va som vissa andra pappor som helt kan strunta i sina barn, då hade de varit betala underhåll sen va de klart. Men jag har för dåligt samvete för att göra så. O Jag vill va med! Har ju sagt till flickvännen att jag biter ihop o träffar ungen så ofta jag kan, men känner nu att när den novemberdagen är här, när jag åker hem till min stad igen för att överge min nyfödda dotter/son + mamma tills nästa gång vi ses, så kommer de va så sjukt jobbigt. Jag vill va där med mitt barn ifrån början, ingen jävla helg pappa! O de känns som att min flickvän skiter i de, att jag inte får möjligheten till de.. Därför hatar jag henne, känner mig överkörd.. Dock så älskar jag henne också, vet inte bara om ja ska acceptera de här bara.

Ska tilläggas att hon sa att hon skulle göra abort när jag sa att jag lämnar henne om hon föder vårt barn. Men sen ångrade hon sig iaf, precis innan hon skulle ta tabletten.. Så vet ju att hon vill ha med mig och älskar mig. Önskar bara att hon kunde förstå att vi har "hela livet" på oss att få unge, när båda vill, o kan få vara med ifrån början på heltid. Just nu känns de som att hon bara tänker på sig själv o att hon ska få föda barnet. Är de inte mig hon skaffar barn med? Ska man inte va två o skaffa barn? Planera och ta hand om tillsammans ifrån början? Hatar henne för att hon sätter mig i den här situationen, när HON är den enda chansen att åtgärda misstaget så jag också kan få va med :/ vet att de här lät hemskt.. Men de är därför jag hatar henne lite. Hur ska jag tänka?

Minns du om ni pratade innan detta skedde om ett sånt här scenario skulle ske, hur ni då skulle gå tillväga? Om inte så låter det som att du hade en klar bild i huvudet som hon inte delade men att ni aldrig talade om det. Du tänkte att ni är för unga och vill vänta medan hon tänker att händer det så behåller hon det alternativt att hormonerna gjorde nu att hon omöjligt vill göra abort. Hur har det gått mellan er? Jag förstår att det är en tuff sits för dig och det är aldrig roligt att tvingas in i något så allvarligt. Det är en rätt tuff läxa för framtiden att vakta allt man gör och att man redogjort hur man ska gå tillväga om det sker.

Ofrivillig pappa

INNEHÅLL