Anonym (deppis) skrev 2015-04-23 18:53:37 följande:
Som jag förstått så kommer man aldrig bli densamma efter att ha gått in i väggen. Man har sett permanenta förändringar i hjärna på dem som fått utmattningssyndrom. Man måste helt enkelt lära sig med att man inte längre är stresstålig att man inte längre kan köra på i 180.
Jag har varit sjukskriven i ett halvår och har långt kvar och jag tvivlar på att jag kommer komma tillbaka till att jobba heltid. jag har som mål just nu att komma tillbaka på 25% till hösten men jag vet inte om det kommer gå. Problemet hos mig är att det egentligen inte är jobbet som gjort att jag bränt ut mig utan hemsituationen och den är svår att påverka. Så jag är fortfarande stressad och får mer och mer fysiska symtom på stress. Det senaste är bröstsmärtor. Med barnen heltid på förskola och fritid och jag hemma så får jag några stressfria timmar per dag, men faktum kvarstår att varje söndagkväll är jag lite sämre. Och för varje ansträngning vare sig den är fysisk eller psykiskt så tar det allt längre och längre tid att återhämta mig. Jag bara väntar på att springa in i den där kända väggen igen. Jag känner att den är nära. Jag känner att tempot är för högt, att det är för stressigt men just kan jag inte göra nått för att sänka tempot. Jag har plockat bort så mycket det går.
Jag har försökt läsa mycket om uttmattningssyndrom och det känns så hemskt att det kommer att vara så. Men känner att kroppen verkligen blivit annorlunda. Har bitit ihop alldeles förlänge, iflera år. Nu är jag livrädd för att komma tillbaks till jobbet och för att jobba som sjuksköterska igen. Det konstiga är att jag borde veta allt det här med mediciner, men när det kommer till mig själv så förstår jag ingenting. Tänk så många gånger jag har gett patienter antidepressiva och inte riktigt reflekterat över hur det kan kännas. jag har också fysiska symtom som ont i hjärtat. Ibland får jag för mig att jag kommer att dö av en hjärtinfarkt. Min pappa dog i hjärtinfarkt för 2 år sedan, 65 år gammal. Jag har haft högt blodtryck sen jag var gravid första gången, 6 år sedan.
Känner igen det du skriver om familj och helger. Jag kan vara ganska pigg på veckan, men efter en hel helg med barnen och maken så är jag dödstrött på måndagen, sover halva dagen. Det tar mycket energi att försöka få till en bra vardag för familjen. Min make är jätte förstående och gör det mesta hemma nu. Han jobbar som psykolog med barn, men har mycket kunskap om hur kroppen reagera vid stress. Hoppas verkligen att man kan hitta ut ur detta.
Nyfiken på hur mycket ni skattade på testen som man fyllde i hos läkaren? jag fick svar idag via läkarintyget om skalorna på uttmattning och ångest. Vet inte riktgt hur jag ska tolka det?