Han vet inte om han är kär i mig längre

Min sambo sedan fem år tillbaka nämnde förra veckan att han inte vet om han är kär i mig längre. Det kom som en chock för mig då han alltid har varit oerhört kärleksfull mot mig och inte visat något tecken på att han är less på vårt förhållande. Han säger dock att han fortfarande älskar mig.. Men när jag tänker efter har jag inte hört honom säga det på väldigt länge, han säger det bara tillbaka om jag säger det först. Han påstår att det beror på flera saker, främst att jag gnäller och tjatar mycket enligt honom (men jag själv tycker att det är "normalt" med tjat..) och sen har vi lite olika syn på framtiden, främst barn och giftermål. Det är ju däremot en stor grej, han känner sig stressad bara jag nämner något om det. Det är ju honom jag vill uppleva dessa saker med så jag väntar hellre på honom än att göra slut. (Klart han inte vill ha barn och gifta sig med någon som han inte vet om man är kär i....) Jag tycker att om man älskar varandra så tar man sig igenom en dålig period men han tycker att vi har haft för många dåliga perioder på senaste tiden. Vi har lite olika syn på hur bra/dåligt vårt förhållande är helt enkelt.

En familjemedlem till honom är svårt sjuk och jag vill tro att det påverkar hans känslor, han har nämnt att han känner sig känslomässigt avtrubbad och han har allmänt dåligt tålamod och kort stubin. Jag mår så dåligt över det här, han är mitt livs kärlek och min bästa vän. Det är så plågsamt att veta att han kanske inte är kär i mig längre. Han vet ju att det är både och toppar och dalar i ett förhållande, man kan ju inte ständigt vara superkär efter fem år tillsammans. När ska han bestämma sig egentligen? När jag frågar så orkar han inte prata om det.. Han vill ta en dag i taget. Jag mår så dåligt av att inte veta! Önskar så att han ändrar sig och kommer på bättre tankar.

Vi hittar nästan aldrig på saker tillsammans utan är mest hemma och kollar på serier. Klart som tusan att kärleken kan dö ut om man inte gör roliga saker ihop. Under våra år tillsammans har vi varit utomlands en gång och det är väl det mest spännande vi har gjort. Jag är den som alltid är drivande i den här frågan men han säger oftast att vi inte har råd eller tid.. Vi måste ju inte bara göra saker som kostar en massa pengar, jag blir glad bara vi tar en långpromenad tillsammans.

Vad ska jag göra för att få honom att stanna hos mig? Jag skulle aldrig klara av att bli lämnad av honom! Jag vet ju att vi kan fixa det här och få det bättre tillsammans om både anstränger sig.

Anonym (chockad) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 13:22

#3

Birgitta02 skrev 2015-04-20 13:05:45 följande:

Känns lite grand att hela ditt liv hänger på honom. Att han är solen du kretsar kring. Tungt för honom.

Passionen försvinner ju från relationen. Istället kommer vänskap, kärlek, tillhörighet etc. Kanske han inte själv begriper det? Kanske lite terapi och nya ingångstankar kring relationen skulle funka för honom?

Sen tycker jag att, om du inte redan har det, skaffar ett eget liv också. Gör saker utan honom så att åtminstone DU får lite nya influenser och egna saker att göra på fritiden. Man behöver det som människa.

Du har rätt, jag har känt på senaste att han är "mitt liv". Han har dock inte nämnt det här som ett problem så jag har inte reflekterad över det. Vi har nyligen flyttat på grund av att han började plugga och jag har inte hittat något jobb här än. Har inga vänner här (förutom gemensamma) och det gör mig lite ensam, han är just nu allt jag har här. Jag har tänkt åka och hälsa på ett par vänner och min familj någon helg för att han ska få andrum och för att jag inte ska bli för uttråkad = gnällig. Har inte tänkt på att det här kanske är det största problemet, att han aldrig får vara ensam under en längre tid. Jag blir ju självklart gnällig och tråkig av att bara gå hemma. Han nämnde att jag tar all hans energi :(

Anonym (chockad) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 17:53

#6

Anonym (konkreta förslag) skrev 2015-04-20 14:23:26 följande:

Jag tycker ändå det är lite oansvarigt av honom att släppa en sådan bomb och sedan varken komma med förslag på hur detta kan lösas eller hur ni kan gå vidare (förutom att ta en dag i taget men det är ju inget riktigt förslag) eller ha en förståelse för att du blir orolig och vill prata om detta. Ska du gå omkring och undra och vara orolig tills han själv säger att han har bestämt sig eller hur hade han tänkt?

Enligt honom så har han tagit upp problemen förut och säger att det inte borde komma som en överraskning. Visst har vi diskuterat det förut och så men jag trodde aldrig att det skulle gå så långt att han funderar på om vi borde göra slut. Han har så mycket att göra på dagarna så han säger att han inte har tid att verkligen tänka ut vad han vill.. Men borde han inte veta redan? Antingen så vet man väl om förhållandet är något att satsa på eller inte? På något sätt känns det som att han vill göra slut men att han drar ut på det för att han inte vill såra mig.. Även om han redan har gjort det genom att säga att hans känslor har svalnat.

Anonym (chockad) Trådstartaren

Äldre 21 Apr 13:50

#9

Anonym (konkreta förslag) skrev 2015-04-20 22:02:35 följande:

Då verkar du helt enkelt bara ha missat hans tidiga signaler på att han inte trivs i förhållandet och så har hans känslor bara fortsatt svalna mer och mer.

Ni kanske borde ta och separera ett par veckor för att tänka över allt var för sig och för att senare ta ett snack och förhoppningsvis ett moget beslut om förhållandets framtid? Ibland kan lite distans leda till större klarhet i en viktig fråga och det är ju vad både du och han behöver.

Ja jag måste ha missat det eller inte tagit det på så stort allvar. Om han väljer att stanna kommer jag aldrig ta honom för givet igen.

Han vill att jag också ska tänka igenom det här ordentligt så vi får väl helt enkelt vara ifrån varandra ett tag och se om vi kommer fram till något klokt beslut..

Anonym (chockad) Trådstartaren

Äldre 11 Nov 23:40

#15

wallawalla skrev 2016-10-15 10:09:51 följande:

Du kunde lika gärna skriva om mitt liv just nu, min sambo sen 5 år tillbaka och den jag hela tiden sett som min soulmate and one true love håller på exakt likadant sen 1,5 månad tillbaka.

Samma argument same all.

Och jag vill precis som du att det löser sig och att han blir så underbar och rätt som han vanligtvis brukar (brukade)...men det har inte hänt här hemma än i alla fall.

Och även om jag precis som du fan hade huggt av min högra hand om det hade gjort allt bra igen

Dock så verkar det inte så lätt, och även om jag älskar honom mer än någon annan på denna jord så känner Jag mig så grundligt förstörd utav detta - hur han är, vad han gör och vad han säger.

5 år är en lång jävla tid och som minst känner jag mig otroligt snuvad på mitt liv och den framtid jag trodde vi gått mot tillsammans med barn och leva lyckliga i alla våra dar skitet.

För mig är det stört svårt att den som under flera år dagligen gett mig enorma mängder kärlek helt plötsligt inte ens kan vara allmänt trevligt mot mig, han är som en helt annan person.

Har ni lyckats hitta tillbaka till varandra?

Och kände inte du dig lurad, sviken med mera, hur förhöll du dig/tog dig igenom det i så fall?

Hej!

Usch vad tråkigt.. Jag kommer aldrig glömma den där smärtan och hur jag desperat klamrade mig fast vid ett förhållande som jag verkligen trodde på! Vi hittade aldrig tillbaka till varandra. Han har varit iskall mot mig sedan vi bröt upp och jag har fortfarande inte fått någon vettig förklaring till varför det inte funkade mellan oss. Ett halvår efter att han hade dumpat mig så träffade han en annan tjej. Då hade jag som tur var kommit in i dejtandet och börjat komma över honom, men det gjorde ändå fruktansvärt ont! De är fortfarande tillsammans och själv har jag varit singel i över 1,5 år.. Det känns som att jag kommer förbli singel i resten av mitt liv. Han dumpade mig och hittade en ny kärlek och jag, den dumpade fick ett ensamt singelliv. Nu kan jag ändå glädjas åt hans lycka men jag är fortfarande besviken på att han inte verkar bry sig ett skit om mig eller vår hund som vi uppfostrade tillsammans. Fick inte ens ett litet sms där han frågade hur det var med mig eller hur det går i mitt liv. Ingenting.

Jag hoppas verkligen att Ni två hittar tillbaka till varandra! Och om ni inte gör det så kommer du att komma över honom, tids nog. Även om det är omöjligt att tänka sig just nu.

Kram

Han vet inte om han är kär i mig längre

INNEHÅLL