Har samlas vi: Stämma för egen vårdnad.

Hur går det för er?

Här är det som vanligt.

Har haft våran muntliga förhandling som ledde till ett umgänges-schema vi ska försöka följa.

Fadern har stämt för boende och egen vårdnad. Barnen vill inte flytta och jag ifrågasätter stark att han ska ha vårdnad då han inte vill ha någon som helst kontakt med mig.

Fadern svarar fortfarande inte på samtal, mail eller sms utan låter barnen ta den biten. Det trots att domare, advokater, familjerätt, sjukvårdspersonal och jag sagt att barnen inte ska komma i kläm och gå med information mellan oss vuxna. Dom mår dåligt av det. Jag undrar om han någonsin kommer ta till sig det eller om han kommer fortsätta så här.

Vårdnadsutredningen är i startgroparna och jag hoppas på att det leder till något bra. Barnen tycker det är jättejobbigt och mår inte alls bra av den här situationen. Dom är väldigt oroliga och rädda. Varför vill man utsätta sina barn för det här? Beror det på att ens ego blivit så sårat, så att man blivit bitter och måste hämnas? Det på värsta tänkbara sätt eftersom det är barnen som drabbas hårdast.

Om vi bara kunde prata om det skulle vi kunna nå en lösning. Jag vill att barnen ska ha en god kontakt med sin pappa. Samtidigt som man måste ta hänsyn till avståndet samt att barnen har sina egna viljor och att hela deras liv är här, med fritidsaktiviteter och kompisar. Det är svårt.

Jag har bestämt mig för att enbart vara saklig vid alla möten och berätta hur det är, hur svårt det är när den ena föräldern vägrar kontakt. När man inte får några svar. Att man inte kan diskutera vad man ska göra om ett problem uppstår.

Det finns inget behov av att snacka skit och hitta på saker om fadern. Om han väljer att fortsätta göra det om mig får han göra det. Än så länge har alla sett igenom det.