Frågan är om du tänker hur er framtid kommer bli. Detta barn kommer ju alltid vara en del av din killes familj och du kommer aldrig kunna få en kärnfamilj om du stannar hos honom. Du bör fundera på hur du vill ha ditt liv. Du är ju otroligt ung och har flera år att tänka över hur du vill ha ditt liv. Vill du leva och vara svartsjuk på ett barn?
Jag förstår vad parkinsons innebär, men vi är 3 syskon i min familj som kan hjälpas åt utöver hennes sambo. Ska jag då vänta och förvägra min mamma att kanske över huvudtaget få träffa sitt barnbarn för att hon är sjuk? Tror ni inte att hon snarare skulle få skuldkänslor över att vara anledningen till att jag inte skaffar barn när jag känner mig redo? :/
Förhoppningsvis kan min bonuspappa kanske försörja mamma när det blir så illa att hon kanske måste gå i förtidspension...
Jag vill inget hellre än att min mamma ska må bra, men jag måste få tänka lite på mig själv också samt att jag vill att min mamma ska få träffa barnet.
Kanske till och med mina morföräldrar hinner träffa om jag har tur.
För jag räknar inte alls med att hans mamma är stabil nog att hjälpa oss på något sätt. Hon orkar ingenting egentligen och både jag och min kille har kommit överens om att hans mamma inte ska vara någon slags barnvakt eller liknande.
Jag och min pojkvän har pratat mycket kring min mammas sjukdom och jag ska själv prata med henne när vi känner att vi är redo(vilket fortfarande inte är inom de närmsta 1-3 åren).
Det känns bra hur vi tänkt ändå, hans syskon är ev barnvakter osv.
Förlåt rörigt igen, har en fruktansvärd migrän just nu så hoppas att det inte är allt för tokigt om jag uttycker mig tokigt!