Snälla hjälp en ung bonusmamma?:(

som bonusmamma och biologisk mamma säger jag ett enda gott råd:

Skaffa inte barn INNAN du lärt dig rollen som bonusmamma!   Ta chansen att lära dig livet med barn tillsammans med ditt bonusbarn.  Nu får du gratis chans att se vad det exakt är att ha barn.  Det är inte bara bus i snön utan bajsblöjor, feber, vaknätter, snoriga barn man måste vara hemma med och ett tufft ansvar att ta en massa beslut kring barnet. 

Tänk på att du måste ta hand om bonusbarnet OCKSÅ utöver ditt eget barn. Är du verkligen beredd på det?  Pojkvännen kommer inte att träffa sitt barn bara nån stund ibland utan ju äldre barnet blir ju mer kommer det bli en familj av er. Den biten måste du verkligen lära dig och ta till dig.  Han måste träffa sitt barn OCH ert barn . 

Apropå dim mammas sjukdom så kan jag verkligen säga att ett barn till utöver det hon redan kämpar med behöver hon verkligen inte. Hon kanske heller inte orkar vara mormor när barnet föds. Och du kommer inte heller att ha tiden att lägga på hennes sista tid när du har ett barn att sköta. Sista tiden en människa har att leva är en vansinnig påfrestning för alla inblandade. Gör inte så mot dig själv, din mamma och mot ett barn.

Det finns till och med förhållanden som går i kras pga en anhörigs död för att det ÄR en tuff tid och man kanske inte får det stöd och den tröst man behöver. Ingen kan veta i förväg hur man agerar i kris.

Att då medvetet föda barn in i detta är enligt mig oerhört själviskt.

Vänta är mitt råd. Ta hand först om din mamma. Sen kan du skaffa barn.

det jobbigaste med att vara bonusmamma är ju egentligen inte själva barnet och det praktiska omkring det utan allt som handlar om att vara en familj med fler viljor än EN att ta hänsyn till. 

Det jobbigaste är att hantera biologiska föräldern och allt vad DET kan innebära, att få någon form av relation till barnets andra biologiska förälder.  Han/hon har egentligen ingen skyldighet att involvera mig och kan bäst hen vill göra livet surt för alla inblandade. Helt enkelt för att hen är föräldern och inte jag... 

Min man har suttit i bittra vårdnadstvister med svartsjuka ex och dom har tjafsat och gnölat och bråkat om precis allt - helt enkelt bara för att dom kan... 

När vi fick vårt gemensamma barn mitt i detta blev det om möjligt ÄNNU värre i kontakten med exen. (jag har ju också barn sedan tidigare )  

och att försöka få ihop semesterveckor tex med barnen och exen är ett helt företag och man får finna sig i att vissa saker inte blir som man vill. Kanske aldrig blir överhuvd taget...