• sextiotalist

    Ditt personliga ansvar!

    Du måste skilja på fattiga och panka. Att vara fattig innebär att det inte finns utrymme (mer än i drömvärlden) med en Thailandresa, de är ofta bidragsberoende och många gånger svårt att ta sig ur detta. Det kan vara dåliga beslut, det kan vara sjukdom/funktionshinder eller ren otur som gör att de hamnar där.
    Sedan finns det de panka, men de får inga bidrag alls (det är nog hos dessa du hittar krediter och nyaste telefonen).
    Det är inte de fattiga som kan ta en massa krediter, det är inte de fattiga som åker till Thailand.

    När det gäller GBP så kan du tycka vad du vill, men det är sjukvården som beslutar och man har faktiskt konstaterat att denna metod är en av de bättre för att ha en bestående vikt. Jag har tre bekanta som gjort denna operation, var lugn, de har samtliga bra jobb och bra inkomster (den ena har säkert med sina skattepengar finansierat denna operation flera gånger om) och samtliga har behållit sin vikt och är vad man säger, nettoinbetalare till statskassan. Samtliga hade svåra matmissbruk bakom sig, så de har fått arbeta med detta också.
    Ja, en del sjukdomar och skador är förvärvade, men nu har vi en sjukvård som inte separerar förvärvade och inte förvärvade tillstånd, utan man hantera alla.

    Sedan tror jag att det är pest att leva på försörjningsstöd, men många som lever på detta under lång tid, skapar nog en fasad utåt.

    Men vet du vad jag tycker sämst om, det är de som dissar andra människors val, som inte anser tillräckligt fina. Dissar folk som köper sina kläder på HM, dissar de som köper Eldorados produkter, dissar de som köper Hot Dogs istället för korv med 90% kött. Många gör det för att inte hamna i någon fälla, utan för att få vardagen gå runt. Så tack vare dessa lågprisprodukter slipper ta bidrag.
    Att bli dissad att man vill ha sin utbildning klar innan man skaffar barn, en trygg ekonomi innan man skaffar barn, för att man ska ha rätt ålder (jodå, det finns ytterligare en aktuell tråd om detta)

    Och så har vi bakgrunden. Vi som kommer från socialt trygga och stabila förhållande har lättare att göra rätt val, vi har det med modersmjölken. Vi har i oss att man studera, man ska försörja sig själv (även om man är kvinna), man har fått de rätta verktygen. Men kommer man från en dysfunktionell familj, där ingen har någon utbildning, så är det svårare, man har inte de rätta verktygen.

    Man har olika förutsättningar, olika skyddsnät och ju tryggare bakgrund man har, desto tätare är skyddsnätet, men de som kommer från otrygga förhållande har inte tätt skyddsnät, de måste luta mer mot bidrag.

  • sextiotalist
    Lajki skrev 2015-04-22 08:55:43 följande:
    Det som irriterar mig är att alldeles för många människor i vårt avlånga land inte tar sitt personliga ansvar utan förväntar sig att någon annan ska göra jobbet åt dem.
    Det är ett fåtal, en minoritet. Men det är ju dom som märks, de stora massan märks inte. De sliter på sina jobb, även de som avskyr arbetet.
    De är väldigt svårt att få försörjningsstöd, det är svårt att få sjukskrivning under längre tid och a-kassan blir man inte fet på (dessutom krävs det motarbete)
    Hur många är dessa alltför många
    Arbetslösheten idag är 7,7 %, en lite för hög siffra, men de flesta söker arbete för fullt, det är inte så att samtliga rulla tummarna
  • sextiotalist
    Anonym (BugHugLady) skrev 2015-04-23 10:00:22 följande:

    Lajki, håller helt med dig, förstår precis hur du menar. Men det här forumet är helt fel ställe för klientelet här består till stor del av sådana som du, med rätta, tycker borde ta eget ansvar.

    Om inte annat, titta på svaren du fått. För det första är de inte läskunniga och kan inte tolka text. För det andra, tar de ut enstaka rader ur sammanhanget och besvarar inläggen med personliga påhopp mot en person. De förstår inte bättre. Annars kommer de bara med massor med undanflykter och negativitet till varför de inte kan. 

    Enda rätta för Sverige är att starkt börja begränsa det här bidragsviruset som har spritt sig. Så länge det ser ut såhär utnyttjar folk det, ivrigt påhejade av PK-idioterna som går på (och själva sprider) en massa lögner, falska historier, ursäkter och annat skräp.

    Har du inte förstått det än? I Sverige är du paria om du arbetar. Speciellt om du arbetar med något som krävt mer än ett par-tre års högre studier, tjänar bra, har inte en drös ungar, med olika mammor/pappor, i släptåg och tar eget ansvar.

    Om du är lågavlönad, deltidsarbetande, ensamstående, helst med bidrag för ungar och hus, underhållsstöd från 3 olika fäder (ja, oftast är det kvinnor som har sådana liv och skriver här dessutom) men kan få det till att det är alla andras fel och du kan inte hjälpa något av det och det är så synd om dig för att du inte får en hög chefsposition som ska skötas på max 3 timmar om dagen, max 5 minuters resväg från där du bor, med hög lön och förmåner, ja, då är det riktigt synd om dig. Därför ska pariorna som arbetar stoppa sina surt förvärvade slantar i din ficka. Dessutom är det typiskt för den här gruppen (de som det är synd om) att ivra för att skattepengarna visst räcker till en massa extrakostnader i samhället. Låt mig gissa, det är för att de inte behärskar grundläggande matte, ekonomi, samhällskunskap, skattepolitik och inte arbetar och därmed ser en hel del av sina pengar försvinna i det svarta skattehålet. Tvärtom, de får mer pengar så de tror att de pengarna kommer från någon bottenlös skattekista. De får ju tillbaka nästan allt de betalar ju.

    Så lycka till, TS. I ditt ställe hade jag nog gått ut till grannens får och förklarat det eftersom  i det sällskapet är det mer logiskt att få bääää-bääää till svar. Här hade man nog förväntat sig mer.


    Du läste inte mitt svar uppenbarligen (och inte de andras heller). Jag är ganska säker på att de flesta av oss som svarar är nettoinbetalare till skattesystemet. OK, jag har varit arbetslös, men om man läser ts så gjorde vi allt rätt, vi flyttade till jobben (det innebar två flyttar) tog en praktikplats 10 mil från där vi bodde för att få referenser och erfarenhet. Dvs jag arbetade målmedvetet för att få ett nytt arbete, vilket jag sedan fick, som jag haft nu i över 6 år.
    Det jag, till skillnad från ts och dig, det är jag varit på den andra sidan, jag har mött de som varit där, jag vet hur man/de mår, jag vet hur de sliter för att komma tillbaka, jag har vänner som är förtidspensionärer, som aldrig kommer kunna arbeta igen pga skador.
    Nej, vi är flera här som inte har mer bidrag än våra barns barn/studiebidrag, som arbetar och lever med barnens far.
Svar på tråden Ditt personliga ansvar!