• Anonym (Cajsa)

    vet inte om ja är kär i min sambo längre...

    Okej jag behöver hjälp. Jag har varit tsm med min sambo i sex år och bott ihop i fyra. När vi först blev tsm var vi helt upp över öronen förälskade... Trodde verkligen det skulle vara vi för alltid, På riktigt. Och vi har haft en fantastisk relation på flera sätt. Vi passar perfekt ihop. Men det senaste året, ja tom två tre åren kanske...Har mina känslor börjat svalna.

    Det började nog med min allt mindre sexlust som tärde mycket på oss. Eller kanske var det en biverkning av mina svalnande känslor.. Jag vet inte. Sen har det gått sakta men säkert nedåt.

    det senaste året har jag börjat oå allvar fundera på om jag är kär längre. Det som började som ett frö som kändes helt förbjuden och OMÖJLIG tanke i början har liksom grott till sig och tar nu upp det mesta av min tankekraft i perioder!! I början kändes det omöjligt, nu börjar jag tänka på vem som skulle få lägenheten om vi gör slut...

    Jag känner mig inte attraherad av min sambo, jag vill aldrig pussas eller kyssas, det enda som går är väl kramar. Jag har noll lust att ha sex med honom. Varje gång han gör närmanden av nåt slag blir jag mest irriterad. Jag känner så sällan, så sällan det där pirret i magen när man bara tittar på någon och könner sig lycklig, kär, kåt, whatever!!! Allt är ett enda grå töcken av icke-känslor från min sida. Ibland kommer det ett litet litet sting av kärlek , minns inte ens när sist, kanske två månader sen, och jag minns att det är så det ska kännas. Kanske inte hela tiden men åtminstone oftare än såhär... Å min sambo påstår sig fortfarande vara nykär i mig......

    Vi har pratat lite om detta och varje gång vi gör det känns det så jobbigt och verkligt. Jag har läst så mycke och vill ju egentligen försöka å inte ge upp på oss, men samtidigt vet jag inte vad jag skulle göra för att komma tillbaka från detta- det känns förlorat redan. Jag orkar inte. Men är så rädd för att faktiskt göra slut med honom som ju är min klippa. Och samtidigt sneglar jag på snygga kollegan på jobbet och fantiserar ihop ett helt annat liv.... Vet inte vad jag ska ta mig till.

    Någon som varit i liknande sits??? Vad ska man göra??:(

  • Svar på tråden vet inte om ja är kär i min sambo längre...
  • Anonym (Lika)

    Ditt inlägg skulle kunna vara skrivet av mig själv. Enda skillnaden är att jag är gift. Tänker inte på andra män, att vara tillsammans med någon annan. Nej det är singellivet jag fantiserar om. Trivdes enormt som singel. Och han säger att han är lika kär eller ännu kärare sen när vi träffades för sex år sedan. Känner mig som en bödel och stannar kvar men längtar ut.

  • Anonym (Tristess)

    Kan vardagstristess vara upptakten till sånt här?

    Tänker tillbaka.

    Mitt ex var stabil och gjorde som han alltid gjorde och man visste ungefär hur det skulle vara.

    Min nuvarande sambo är som en halvvild katt.

    Vet aldrig vad han hittar på.

    Asjobbigt ibland men samtidigt tröttnar jag inte heller.

  • Anonym (Wow)
    Anonym (Tristess) skrev 2015-04-21 21:05:15 följande:

    Kan vardagstristess vara upptakten till sånt här?

    Tänker tillbaka.

    Mitt ex var stabil och gjorde som han alltid gjorde och man visste ungefär hur det skulle vara.

    Min nuvarande sambo är som en halvvild katt.

    Vet aldrig vad han hittar på.

    Asjobbigt ibland men samtidigt tröttnar jag inte heller.


    Herre Gud!!! Har haft så dåligt samvete för att mina känslor svalnat för denna perfekta man jag är gift med. Men det är ju just det...han är så perfekt....och trist!!!! Du satte fingret på det...

    En vildkatt skulle man ha ...men vi har ju barn...
  • Anonym (Cajsa)

    Så är det nog inte i mitt fall, min sambo är ganska påhittig.. Men klart man är inne i en vardag och vet precis var man har den andre... Finns det ingen som tagit sig tillbaka från denna situation och fått kärleken att blomma upp igen? Känns helt omöjligt just nu och längtar bara efter att vara singel, hitta nån ny, vara kär, kåt och ha sex!

  • Anonym (Cajsa)

    jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, jag söker så mycket svar på internet och slits mellan skuldkänslor och rädsla att ångra mig när jag läser saker om att gräset inte är grönare på andra sidan, allt går att lösa osv och att jag bara mer o mer lutar åt att göra slut? Jag är så rädd att ångra mig och ha förlorat honom, vet inte hur jag skulle klara mig utan att ha honom i mitt liv, han är liksom min trygghet och min klippa.. Men samtidigt är all lust, kärlek och attraktion helt borta. Hur hittar man tillbaka till det? När det dött ut under en längre tid? Jag MÅSTE ju tro på att jag kan hitta någon annan där jag fortfarande efter sex år har kvar attraktionen, sexlusten och kärleken till min partner! Eller tänk om det blir såhär i alla relationer jag har i framtiden? Jag vill inte göra mitt livs största misstag heller.......

  • StarDuzt

    Intressant - nu förstår ni varför bad boys o kriminella är så  attraktiva.

    Dom är oberäkneliga o spännande - ibland kommer dom inte hem
    för dom sitter i häkte

    Ibland har de tagit droger o har stake-hela-natten

    Ibland har de supit sig kanon o schnabeln är död

    Ibland har de fått in förhållandevis mycket pengar som
    de vill slösa bort på att ha kul - o då får även damen plats
    i det roliga som killen betalar - enligt modellen easy come
    easy go.

    O ibland kommer polisen hem o gör husrannsakan o 
    man får gå på polisförhör.

    I andra fall kommmer kronfogden hem -  o ytterligare fall
    kommer andra kriminella o bankar på dörren o vill ge
    han på näbben

  • leonie

    Det där var exakt mitt liv och min situation... Exakt.... Idag har jag flyttat ifrån honom efter sex år tsms och där jag kände som du de sista tre åren. Tycker om honom jättemycket, känner kärlek till honom, men är inte kär, och känner ingen som helst attraktion till honom. Han är jättesnäll, trygg, pålitlig.... Allt det där, men nej, jag attraheras inte av honom, vill inte kyssas/pussas/ha sex osv.

    Än så länge är vi goda vänner och kan umgås, men det beror väl på att ingen av oss har någon annan, jag kan ju tänka mig att det ändras den dagen någon av oss träffar en ny.

  • Soshy

    Hej på er! Sitter i precis samma situation.. därför jag hittade hit .. hur har det gått?? Hur blev allt sen? 


    också rädd att Göra ett misstag .. 

  • Anonym (Suck)

    Tyvärr tror många kvinnor att livet är som en Disney film där man får vara med sin älskade prins och leva lyckliga i alla sina dar, där det pirrar i magen varje gång man ser på varandra.......

    Verkligheten är betydligt mer grå och trist, dina orimliga förväntningar och oförståelse hur kärlek funkar gör du aldrig kommer kunna ha ett fungerande längre förhållande med nån

    Vännen! Livet är inte som i sagornas värld

  • Anonym (Mannen)

    Själva förälskelsefasen går alltid över. Är det vad du menar med att vara kär så är det helt normalt.


    Du skriver:


    Jag känner så sällan, så sällan det där pirret i magen när man bara tittar på någon och könner sig lycklig, kär, kåt, whatever!!! "


    Pirret i magen kommer normalt sett aldrig efter förälskelsefasen är över. 


    Däremot har man normalt sett kvar känslor även efter den fasen. Men det är viktigt att varken utvecklas från varandra eller att vara för mycket med varandra. Exakt var dessa gränser går är individuellt.


    Det kan ha hänt saker i er relation. Kanske saker som går långsamt. Ni kanske bara har umgåtts för mycket så det inte är någon spänning kvar.


    Sen måste man underhålla en relation för att den ska fungera på lång sikt. Genom handlingar så kan man även styra sina känslor. Därför är det viktigt att handlingarna sker även fast man inte känner lusten precis då. Sen är detta också ett tecken på känslomässig mognad. En känslomässigt mogen person är inte lika känslostyrd samtidigt som hen kan framkalla känslor genom rätt tankar och handlingar. Så därför tappar inte heller känslomässigt mogna personer känslan lika lätt.


    Tyvärr låter det som du är en person som låter dina känslor styra dig väldigt mycket. Då är det svårare med långvariga relationer. För så fort dina känslor börjar svalna lite så riskerar du att hamna i en ond spiral där det blir färre handlingar och ännu mindre känslor. För dig verkar det ha gått väldigt långt redan och då är det mycket svårare att vända det.


    Jag skulle rekommendera en sexolog om du vill satsa på relationen. Om inte annat så skulle du kanske behöva prata med någon för att förstå dig själv bättre. Risken är annars att du går in i en ny relation och återupprepar allt.

  • bollenkollen

    Kvinnors biologiska uppgift i livet är att skaffa barn med en så bra man som möjligt. Men de vet inte hur pass bra man de kan få vilket är varför de testar sig fram genom livet.


    Denna jakt avstannar inte för att man är i ett förhållande eller för att man är gift.

    Om de är helt säkra på att de har sin man d.v.s. om de vet att han inte kommer lämna henne, då indikerar det att de utan tvivel kan få en man som är lika bra som mannen de redan har. Det som de då börjar fundera över är om de även kan få en bättre man och jakten fortsätter.


    Det enda sättet ett förhållande kan fungera "för alltid" är om mannen är överlägsen kvinnan och kvinnan vet att det är hon som kommer vara "förloraren" om det tar slut för han kommer kunna hitta en yngre och vackrare kvinna medan hon inte kommer kunna hitta någon lika bra.


    Kvinnan måste vara mer kär i mannen än mannen är i kvinnan, och kvinnan måste se upp till mannen för att ett förhållande ska vara lyckligt i längden.


    Anledningen till att "assholes" är framgångsrika med kvinnor är för att de ställer sig själva över kvinnan vilket gör att hon aldrig "har honom" utan hon fortsätter jaga honom i hela hennes liv, medan den "snälla" mannen underställer sig kvinnan vilket får kvinnan att jaga någon som inte underställer sig henne.


     

  • Kirrow
    bollenkollen skrev 2024-06-28 15:15:22 följande:

    Kvinnors biologiska uppgift i livet är att skaffa barn med en så bra man som möjligt. Men de vet inte hur pass bra man de kan få vilket är varför de testar sig fram genom livet.


    Denna jakt avstannar inte för att man är i ett förhållande eller för att man är gift.

    Om de är helt säkra på att de har sin man d.v.s. om de vet att han inte kommer lämna henne, då indikerar det att de utan tvivel kan få en man som är lika bra som mannen de redan har. Det som de då börjar fundera över är om de även kan få en bättre man och jakten fortsätter.


    Det enda sättet ett förhållande kan fungera "för alltid" är om mannen är överlägsen kvinnan och kvinnan vet att det är hon som kommer vara "förloraren" om det tar slut för han kommer kunna hitta en yngre och vackrare kvinna medan hon inte kommer kunna hitta någon lika bra.


    Kvinnan måste vara mer kär i mannen än mannen är i kvinnan, och kvinnan måste se upp till mannen för att ett förhållande ska vara lyckligt i längden.


    Anledningen till att "assholes" är framgångsrika med kvinnor är för att de ställer sig själva över kvinnan vilket gör att hon aldrig "har honom" utan hon fortsätter jaga honom i hela hennes liv, medan den "snälla" mannen underställer sig kvinnan vilket får kvinnan att jaga någon som inte underställer sig henne.


     


    Word. 
  • Anonym (M)
    leonie skrev 2015-04-25 23:19:37 följande:

    Det där var exakt mitt liv och min situation... Exakt.... Idag har jag flyttat ifrån honom efter sex år tsms och där jag kände som du de sista tre åren. Tycker om honom jättemycket, känner kärlek till honom, men är inte kär, och känner ingen som helst attraktion till honom. Han är jättesnäll, trygg, pålitlig.... Allt det där, men nej, jag attraheras inte av honom, vill inte kyssas/pussas/ha sex osv.

    Än så länge är vi goda vänner och kan umgås, men det beror väl på att ingen av oss har någon annan, jag kan ju tänka mig att det ändras den dagen någon av oss träffar en ny.


    Kan bero på att det är din egna tråd....
Svar på tråden vet inte om ja är kär i min sambo längre...