Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Vad sägs om ökad arbetsbörda och nedläggning av fabriker och arbetsplatser samt då ökad arbetslöshet och ökad börda på barnfamiljer med större krav från samhället..?

Samt att många faller mellan stolarna pga ovan nämnda orsak..

Är det verkligen raketforskning att förstå?

Ökad arbetsbörda i form av att färre personer ska göra exakt samma arbete (och mer därtill) som tidigare var utlagd på dubbel personal.

I praktiken blir det att först jobba sina 40 timmar, sen bli beordrad övertid, ledighet nekad. Osv. Till slut orkar man inte längre.

fabriker är visst underbemannade...

Min man jobbar på en sådan.. 140 man fick gå  men samma mängd ska fortfarande produceras och på samma takt.  Fast med 140 personer MINDRE i produktionsleden...

Det säger sig självt att den logiken inte går ihop.  Det blir utbrända människor pga den starka psykiska press dom har på sig att producera, producera och produera.., knän, höfter, rygg, nacke och armar tar stryk av det hårda fysiska jobbet det innebär och många står i kö för operation av nämda kroppsdelar för att det helt enkelt är för tung arbetsbörda.  
Min man kommer hem och gråter för att han är helt slut både i skallen och i kroppen. Han orkar inte. Men har inget val.

Många fabriker,verkstäder och större företag är dessutom numera utlandsägda och andra regler gäller helt plötsligt.  

Skiftgång och 40-timmarsvecka är inte så självklart längre när order kommer från utlandet om att producera kraftigare.

Den som protesterar får välja att hålla käft och jobba och gilla läget eller se sig om efter ett nytt jobb..  Väldigt lätt för 50+:are  som haft sina jobb i 25-30 år .

I den pyttiga  kommun där jag bor har ca 700 personer blivit utan jobb då stora företag har tvingats lägga ner, omstrukturera eller flyttat produktion utomlands.  Inom loppet av ca 3 år. 

Självklart sätter det spår hos folk som ringar på vattnet i form av extrem hög arbetslöshet med allt vad det innebär för den enskilda individen med hus, amorteringar, familjesituation. Den som har kvar sitt jobb inom familj där nån fått lämna sitt jobb måste jobba ännu hårdare för att få ekonomin att gå ihop. Hus går inte att sälja eftersom ingen har råd att köpa pga att det inte finns jobb.  Och man sliter ännu hårdare för att inte hamna på gatan. 

Till sist blir konsekvensen att folk blir sjuka.   Man orkar inte med den börda det innebär att en fabrik på orten har lagt ner tex.   

Det har hänt mycket i samhället på dom 2-3 år som du nämner Ts, vi har också haft regeringsskifte under den tiden.  Folk har tagit slut och orkar inte mer av den börda vi har lagt på oss. 

Förutom den samhällsbörda vi har i form av arbetslöshet och hög arbetsbörda ska vi  inte heller glömma att familjen och privatlivet också fortgår , folk måste också leva sina liv och barnen behöver sitt.  Det är en omänsklig ekvation och många många orkar inte detta. 

Omstruktureringar i samhället har också gjort att många tvingas till sjukskrivning för att överhuvd taget få en chans att få mat på bordet.  Utförsäkrade från A-kassa och arbetsmarknaden då jobbåtgärder tagit slut och inga jobb finns att få.  Man har inte rätt till socialbidrag om man inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande.  Du piskas iväg till läkare för att hanka sig fram på tillfälliga sjukskrivningar för att få någon form av inkomst och du mår allt sämre av situationen och till sist är man heltidssjukskriven på lång tid....