Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Hej!

Innan man kallar folk för lata eller bekväma bör man gå några mil i deras skor. (som dom så vackert sjunger)

Jag är en person som räknas som urstark..Inte en dag sjuksrivning i hela mitt liv trots 4 kids. Jag jobbade direkt efter barnen var födda. (egen företagare)

Men..

Idag är jag ett vrak. (dock har jag ännu inte tagit mig till läkaren för att sjukskriva mig men som sagt jag är snart där)

Orsaken.

1:  son med autism. Fick diagnosen sent och därmed ingen hjälp utan jag och sonen har kämpat själva. Nu är sonen myndig och skall flytta.

2 Ansvarsfullt jobb sdär jag är spindeln i nätet. Förtagets anstälda har mått dåligt min roll är att stötta. Uppsägningar kontor som lades ner.

3. min bästa vänn ramlade under isen. (Jag bar henne då hon inte har släktingar)

4. taskig barndom när mamma dom när jag var barn. Det har jag klarat av men min psykiskt knäppa åldrande far tar knäcken på mig. Han kräver och krever..

5 .Min mamma fick lung cancer.

6. svägerskan fick bröstcancer och brodern föll ihop.

7 Krockade med bilen fö ca 15 år fick wiplesh och har nu som brev på posten fibromyalgi= en jävla smärta dygnet runt.

Allt detta har jag bollat med själv i ca 5 år..Jag är slutkörd och undrar vart skydsnätet är. Jag har varit skyddsnät till alla mina nära och kära tills jag själv nu stupar och har bokat tid som kurrator ihop om hjälp med att styra upp allt.

Jag är fasike inte lat.

Jag har vart egen företagare,  tävlat i långdistans,  haft träningskurser, tränat barn m.m.---

Så det jag vill säga med detta är kalla inte sjukskrivna personer för lata. ni har ingen aning om vad som ligger bakom.

Kram från en som troligen kommer kolapsa inom snar framtid.

Det handlar inte om lathet det handlar om att man nu för tiden växer upp utan att lära sig verktygen för att hantera motgångar. Under hela uppväxten försöker samhället och föräldrarna vaddera barnen och omgivningen i skyddsplast. All smärta, alla motgångar, alla sårade känslor m.m är slutet av världen.

Så det är inte deras fel att det blivit så men dom är dom enda som kan vända tillbaka trenden.

Sluta känna efter så förbannat, sluta tro at grannen har det så mycket bättre. Lära sig sätta gränser, ta han om sig själv. . . saker som människor alltid har lyckats med tills nu.

Haha, jag känner en som levt på a-kassa pga arbetslöshet i ett år nu, det är verkligen inget jobbigt liv. Behöver knappt göra nånting alls, skicka in nån rapport nån gång i månaden, söka lite jobb, en fis i rymden anser jag.

Denna person har gått som "ledig" med massor med fritid till annat, så nej, jag håller inte med dig alls! :)

Hen verkar inte lida så speciellt mycket :)