Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!
Jag tror personligen att det inte har så mycket med kraven i arbetslivet att göra, även om det säkert är en viktig faktor. Men samhället och människor har de senaste decennierna blivit mer känslokalla och vi bryr oss mindre om varandra idag än vad man gjorde förr. När vi slutar bry oss om och känna empati för varandra drabbar det de svagaste som börjar känna att livet är skit och meningslöst. Att så många lider av depressioner och ångest trots att vi har det så bra rent materiellt och har hög levnadsstandard är ett tecken på att något är sjukt i samhället.
De som sjukskriver sig för depression eller svår ångest är ofta de som varit mest utsatta för andras känslokyla, arrogans och/ eller mobbning. När de inte blir behandlade som människor med människovärde drar de sig tillbaka och kryper in i sina skal. Det är mänskligt, men samtidigt alarmerande att det är så många som bryter ihop och inte klarar livet längre. Det måste bli lite mer som det var på 70-talet, då det var "en för alla, alla för en" och inte var och en för sig som idag. På 70-talet mådde folk överlag bra och kände framtidstro, och då var också vår välfärd på topp (runt 1975), det var en helt annan tidsanda. Idag är det nästan som om det är "trend" att må dåligt och vara deprimerad. Mår man inte dåligt är man inte människa på något vis. Den som mår bra föraktar man och ser ner på.
Hela attityden som vi har gentemot varandra måste ändras radikalt om folk ska kunna börja må bättre.