Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Har du överhuvudtaget några belägg för dina påståenden?

TS: Jag tror att det finns många förklaringar till varför det är så här, det finns med andra ord inte en sanning. Det som modsey hävdar känns som en ganska förlegad syn men jag kan inte heller sticka under stolen med att det troligtvis är en del människor som lever upp till stereotypen. Jag vågar dock hävda att det är långt från en majoritet.

Det hårdnade samhällsklimatet kan vara en faktor, om man ser till arbetsmarknaden så har vi dels de ökande kraven på de som är i arbete, parallellt med det destruktiva i att vara långtidsarbetslös. Vid sidan av detta har vi dessutom bemanningsproblematiken. Med en grabb i familjen som ligger runt hörnet till tonåren kan jag enkelt konstatera att det är ett hårdare klimat för de unga; dels allt man ska ha och inte vara, allt man ska vara och inte ha. Men så även pressen i skolan, åtminstone i de skolor där man har konstaterat fallande resultat.

Utifrån vad jag har läst så har jag förstått att det är många inom just arbetslivet som far illa - en diskussion som är så oerhört viktig att ta! Å ena sidan så talar man gärna om invandrare som kommer hit och tar jobb, svartarbete och lathet. Å andra sidan är det få som ifrågasätter på det sätt som arbetsgivare agerar genom t.ex. att säga upp folk för att ta in bemanningsföretag på exakt samma arbetsuppgifter, man avvecklar och flyttar utomlands för att i bästa fall utnyttja billigare arbetskraft i fattiga länder. Eller så skär man ner inom företagen för att sedan låta de som arbetar kvar arbeta under slavlika förhållanden.

En annan viktig faktor är att man vågar tala om det på ett annat sätt idag. Att lida av psykisk ohälsa är inte tabu, inte något man är ensam om. Dock är jag medveten om att det finns en stor grupp som skäms p.g.a. den inställning som somliga visar i denna tråd, att man lider i tysthet för att slippa möta skepticismen.
Om man sätter detta i relation till hur det var förr så är väl egentligen en skillnad ganska central; numera lever vi än mer utpräglat i ett "sköt dig själv och skit i andra" - samhälle, det skapar ensamma och trasiga människor.

/Linda
.

Det förklarar inte varför så många unga drabbas av cancer...Ja, kanske....men det är inte omöjligt att vi har mer cancer på grund av vårt stressade samhälle, för de saker som förr orsakade cancer- som t.ex. farligt arbete- har väl också minskat. Idag har vi robotar som kan göra dessa uppgifter.

Vi vet väldigt lite om vilka epigenetiska effekter stress har på våra gener. En del tror att stress hos ofödda leder till ökade fall av t.ex. autism.

Här i Sverige har vi alla förutsättningar för att bedriva forskning kring t.ex. krigsskador, men troligtvis anses det inte vara intressant, för att vi inte har avrit i krig på länge (förutom de som ger sig av frivilligt i krig).

Men krig är också stress, och vi kanske inte ska vara så säkra på att inte de skador som drabbar många, är av exakt samma sort. Vi är inte resistenta mot psykisk stress.  

Fast i början på 1900-talet fick de flesta inte barn förrän vid ungefär samma ålder som idag det är betydligt sannolikare att det är den tidigare puberteten som förutom miljöfaktorer som nattarbete är det som ökar risken för bröstcancer.

Om cancerfallen hos unga ökar för att de skaffar barn sent, så tror jag att det helt enkelt beror på att gifterna helt enkelt ackumuleras i fostren- i barnen alltså. Vuxna kvinnor hinner alltså inte göra sig av med de cancerframkallande ämnena, och när barnen kommer, är de redan s.a.s. dekontaminerade.