Det är inte ofta jag önskar andra mitt öde- men nu gör jag ett undantag- hoppas du blir riktigt j*vla rövknullad, jenny- gärna halvt ihjälslagen också.
Men bara lagom mycket, precis så mycket att du blir helt utslagen från arbetsmarknaden i ett decennie. Då kan vi snacka....
h.
Nej, jag tar inte mer skit!
Jag tror absolut att vi har en attitydförändring i samhället. Jobb är inget man är tacksam över idag. Många tycker att det är en rättighet, och att någon annan ska fixa det dessutom. Dessutom vill man att det ska vara roligt, intressant, givande, utvecklande osv. Att man bidrar till samhället kommer långt ner på listan, likaså stoltheten över att ha ett jobb över huvud taget...
Utöver alla dessa krav på ett jobb så vill ändå de flesta förverkliga sig utanför jobbet på alla sätt och vis. Detta leder både till stress, 'måsten' och prestationsångest, och gör sen att jobbet hamnar långt ner på prioriteringslistan när det blir för mycket och något måste stå tillbaka. På gott och ont...