Anonym (Still standing) skrev 2015-05-03 08:54:55 följande:
Jo, fast samhället har du sett ut så i ett par dussin år, och sjukskrivningarna har ändå gått upp så kraftigt just nu. . . Det är märkligt och en svår fråga, jag vet inte om jag har rätt i min förklaring om attitydförändringar, men jag vet å andra sidan inte vad det skulle vara annars.
Fast det har det ju inte alls gjort? Redan när mina föräldrar var unga så levde de en helt annan livsstil, som bönder, ute på landet. Så är det inte längre ens ute på landsbygden (som jag fått lov att flytta ifrån för att få arbete, pga urbaniseringen). Inga unga stannar kvar på landsbygden längre - för trots att man trivs med att bo på landet så finns inga arbeten där...
Samhället går utför. Allting industrialiseras, urbaniseras, säljs ut. Allt handlar mer och mer och status, yta, facebook, tjäna pengar osv än att vi ska må bra. Se bara på hur internet utvecklas de senaste åren... Och bara hur enkelt det är att mobba någon på nätet jämfört med förr i tiden.
Vi går emot det sämre, om man säger så, med väldigt onaturliga livsstilar och höga krav på våra unga.
Våra kroppar är inte skapade för vårat moderna samhälle helt enkelt, för även om samhället har utvecklats åt ett håll så har inte våra kroppar evolverats ännu iaf. Våra kroppar är helt enkelt inte gjorda för att pendla en timme på tuben, sitta inne i ett kontorslandskap 8 timmar per dag, vara uppkopplade och ständigt tillgängliga på facebook, osv osv. Vi är gjorda för att röra på oss, vara utomhus, våra hjärnor är utformade för att leva i flockar om ca 200personer. Vi har låtsaskompisar(kändisar) som vi följer på tv istället för riktiga vänner. Vi oroar oss över vår vikt och att vi inte ser ut som victoria secret modeller, istället för att oroa oss över hur vi ska klara vintern eller fara för rovdjur och liknande som vi faktiskt är skapade för att oroa oss över.
Vi har helt enkelt onaturliga livsstilar och därmed även onaturliga sjukdomar. Jag har också mått väldigt dåligt psykiskt men idag jobbar jag på hunddagis och är ute och rör mig hela dagarna och mår mycket bättre numera. Det är ett väldigt trevligt arbete måste jag säga. Men depression är ju något som ofta kommer och går och svårt att bli av med så förr eller senare kommer jag hamna i en svacka igen. En som en gång hamnat i depression har alltid lättare att trilla dit igen. Det är något man får lära sig att leva med och hantera. Jag vill inte heller experimentera med mediciner, för de gör en personlighetsförändrad och jag vill hellre vara mig själv, det är riktigt läskigt att ta mediciner som förändrar ens personlighet. De jag tog sist gjorde mig helt empatilös och jag vill inte vara sån, jag tror redan jag fått men utav de mediciner jag fått utskrivet tidigare. Tycker det är bättre att lära mig hantera det utan konstiga mediciner även om depressioner är riktigt jobbiga när man hamnar där. Och sen får man ångest innan depressionen bryter ut för man vet hur jobbigt det är att ligga och gråta sig till söms varje kväll och man vill vill vill inte hamna där igen och må så dåligt igen men man vet inte vad man ska göra för att få bort känslorna... Många hamnar i missbruk tex som gör ångesten ännu värre men man mår ju bra ett tag iallafall när man är påverkad av något för smärtan är borta
ett litet tag iallafall..
Min dröm vore att leva på en självförsörjande liten gård med bara mina djur. Men det går ju inte för även bondgårdar är idag industrialiserade och om det ska vara ekonomiskt hålbart att vara bonde krävs stora besättningar av mjölkkor, maskiner osv osv. Det är inte som förr.
