Hon kallar min dotter för sin "bonusdotter" och kallar sig själv för "extramamma".

Lite gränslöst är det, det håller jag med om.

Men man kan älska folk man aldrig har träffat. Jag har en bonusson som jag aldrig har träffat och nog älskar jag honom och längtar till den dagen vi faktiskt träffas. Även fast vi aldrig har träffats så kallar jag honom för min bonus, men skillnaden mellan mig och personen TS skriver om är att jag inte ser mig som en extramamma och kallar mig inte bonusmamma heller. Det är upp till honom att bestämma det. Men för mig så är han en bonus. Min man känner likadant för min son, han är hans bonus även om inte sonen ser honom som en bonuspappa. Med tiden så kanske han gör det, tills dess är han bara en extra vuxen i hans liv.

Bilder lägger jag inte heller ut på min bonus, det skulle bara kännas skumt.

Min man, inte min sambo. Vi bor inte tillsammans. Men självklart så älskar jag honom.

Då kan inte mitt barns fastrar och farbröder älska mitt barn, de har ju aldrig träffats. Men det vet jag att de gör. Men givetvis kommer mina känslor stärkas när vi väl träffas och lär känna varandra.

Jag älskade mina barn innan vi träffats, de låg då i min mage.

Min man älskade också sina barn innan de var födda.

Föräldrar som får veta att de ska få adoptera älskar allt som oftast sitt barn innan de träffats.

JAG kanske inte skulle älska ngn annans barn innan jag träffat dem, men jag är knappast så förmätet att jag kan svara för andra människors kärlek. .

Hur kommer det sig att du anser dig veta bättre vad ngn känner än de själva gör? Det får en att inte helt ta dig på allvar...

Jag tycker du ska sluta tala om för andra vad dom känner. 

Du behöver inte tro dom,, men låt bli att ta dig rätten att definiera andras känslor. 

mmm.. det är samma sak.... jomensåatt.....

Jag skrev att JAG kanske inte skulle kunna känna så. Men det är MINA känslor. Jag skrev även att jag inte är så förmätet att jag påstår mig veta vad andra känner.

tydligen är du det.

Det var ett av mina exempel där man kan älska ngn man inte träffat. Svaret på det blev frågan om jag älskade idoler som Brad Pitt också.... I slutänden resulterade det i ett inlägg Ess svarade på, vilket jag sedan svarade på...

Det enda jag gått emot "Regndamens" påstående att man måste känna ngn för att älska. Ett barn i magen - eller ett adoptivbarn - kan älskas av både mamma och pappa. Säkerligen även av mor och farföräldrar. Varför inte en faster? Det går tydligen heller i te för Regndamen. .

Då jag påpekade som sagt att det finns tillfällen där man kan älska ngn man inte träffat än. Och att man kanske inte skall bestämma vad andra människor känner.

Jag kan hålla med i sak, i de som Ess och Regndamen skriver, jag har också svårt att se hur man kan älska någon man inte känner.
Samtidigt vet jag hur starka t ex blodsband kan vara, även om man aldrig har mötts, så jag skulle inte hålla det för otroligt.

Men det jag vänder mig emot är när man tar sig rätten att definiera ut andras kärlek som ickekärlek.
Det är som att definiera ut människor som ickekvinnor eller ickeföräldrar eller ickesvenskar osv, osv....det är kränkande och mycket oförskämt att sätta sig på så höga hästar.

Eeeh, va?
Vart fick du det där ifrån?
Det var överhuvudtaget inget jag skrev. 
Det är en helt annan diskussion du tar upp nu.

Du fick inte ut något annat av mitt inlägg, eller ignorerade du bara biten om att sätta sig på höga hästar och definiera andras känslor?
Med vilken rätt gör du så, du vet ju inte hur andra känner. 
Och varför överhuvudtaget ha synpunkter på andras känslor?

Du kan inte älska någon du inte känner.

Hur andra känner kan inte du diktera. 

Och den kärleken är lika verklig för personen som känner den. 

Det är fortfarande kärlek, och den kan fortfarande vara extremt stark. Se på all idoldyrkan, alla fans som älskade Elvis, Beatles eller Måms Zelmerlöw. Att du tycker att den typen av kärlek är fånig, innebär inte att den är det för dem som känner den.

Hon kanske älskar just det - bilden av barnet. Vad spelar det för roll?
Och varför skulle du/jag/vi ha rätten att säga att det får hon inte, för det kan hon inte. För det kan inte jag/du/vi. 
Förstår du vad jag menar?