Hon kallar min dotter för sin "bonusdotter" och kallar sig själv för "extramamma".
Man äger inte sitt barn!
Man äger inte sitt barn!
Nu är det ju så att barnet har umgängesrätt med sina föräldrar, ska ha tillgång till båda. Det är barnets intressen man bevakar. Och har exet skaffat en ny partner han tänker leva med kan du inte göra ett pillevitt åt det, även fast du säger att du ska se till att de inte träffas på många år framöver.
Hur tänker du då när du säger att hans nya inte kommer att träffa er barn på flera år?
Förhoppningsvis kommer umgänget mellan barn och pappa gå bra - för barnets skull - och isåfall kommer han ju att kunna ha umgänge ensam inom några månader. Då kan han själv välja vem han vill ha med vid umgänget.
Om flickans faster känner både dig och flickan så bra, vore det inte en bra idé att hon var stödet vid umgänget? Du verkar lita på henne och umgängena hade säkert kunnat genomföras oftare.
Fast vi kan lägga ner diskussionen gällande pappan och dotterns umgänge. Det var inte det detta handlade om.
Jag skrev i affekt efter att precis fått ett samtal från pappans syster angående pappans nya och hennes aktivitet på FB. Under tiden jag skrivit här har det rasat in meddelanden på FB från gemensamma vänner som undrar om jag kollat *pappans namn*s FB.
Med tanke på att ingen här vet vad pappan gjort för att inte få träffa sin dotter så kan ingen heller säga att han snart kommer få ha umgänge lika mycket som mamman! Ts, jag håller med dig, hon verkar helt rubbad. Skulle aldrig kalla mig bonusmamma till en unge jag aldrig träffat. Inte heller till en unge jag träffar en gång i veckan. Möjligtvis en unge jag hade bott ihop med i flera år och träffat regelbundet o haft en bra kontakt med
Missade det. Men det stämmer. Iaf inom det närmsta året - minst.
men varför har inte pappan kommit längre än en timma på sex år.Har han suttit inne?
Tror inte någon förälder skulle bli glad av att en vilt främmande människa som aldrig träffat ens barn skulle bli glad över en sådan sak. Det känns bara stört att lägga ut bilder på ett vilt främmande barn man aldrig träffat, påstå att man älskar det osv.
Ord-mot-ord räcker nog ifall mamman velat säga så fast det kanske inte varit sant. ..
För övrigt så är det inte jag som anmält pappan till någon. Det är inte jag som gör lämplighetsbedömningarna. Det är inte jag som dumförklarat pappan och tagit ifrån honom rätten till umgänge.
Men det hör som sagt inte hit.
Om polisen också är involverad, så ligger det mycket, mycket mer bakom än att han bara är lite "efterbliven".
Jag hade nog dragit öronen åt mig om jag varit hans nya. Hoppas att han inte skadar något barn i alla fall, för de kan ju inte själva välja om de vill leva med honom eller inte.
Fast du skrev de närmsta åren...
Du har alltså valt att skaffa barn med en man och sedan bo ihop med honom i 5 år, fast du alltid ansett vara bonnigt efterbliven?
Ja, där ser man. Då är det väl inte så konstigt att han nya tjej är likadan.
Min undran består ändå:
Du har alltså valt att skaffa barn med en man och sedan bo ihop med honom i 5 år, fast du alltid ansett honom vara bonnigt efterbliven (enligt din tolkning ovan)?
Min man, inte min sambo. Vi bor inte tillsammans. Men självklart så älskar jag honom.
Det var ett av mina exempel där man kan älska ngn man inte träffat. Svaret på det blev frågan om jag älskade idoler som Brad Pitt också.... I slutänden resulterade det i ett inlägg Ess svarade på, vilket jag sedan svarade på...
Det enda jag gått emot "Regndamens" påstående att man måste känna ngn för att älska. Ett barn i magen - eller ett adoptivbarn - kan älskas av både mamma och pappa. Säkerligen även av mor och farföräldrar. Varför inte en faster? Det går tydligen heller i te för Regndamen. .
Då jag påpekade som sagt att det finns tillfällen där man kan älska ngn man inte träffat än. Och att man kanske inte skall bestämma vad andra människor känner.