• Anonym (Så trött..)

    Hon släpper inte ut barnen

    Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.

    Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.

    problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.

    Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.

    I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.

    Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.

    Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..

    Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.

    De ska nu på sammarbetssamtal.

    Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.

    Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....

    Barnen är 8 och 13.

    Några spontana tankar?

  • Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen
  • Anonym (Så trött..)
    Anonym (Linda) skrev 2015-04-25 21:37:45 följande:

    Varför kommer barnen ikläm bara för att din partner önskar att samarbetet och överlämningar sker mellan föräldrarna. Det far väl barnen inte illa av?


    De kommer i kläm på så vis att de knappt inte längre får komma på lov m.m fast de inte vill annat.
  • Grus grus

    Det var ju onödigt att du åkte trots att du visste att hon inte ville det. Det var faktiskt du som satte barnen i kläm i just den situationen, även ditt motiv blir tyvärr fel. Du skulle ju inte kunna fråga henne något eller försöka få rätsida på situationen när barnen är närvarande. Nej du gjorde helt fel. Du skulle lyssnat på henne och respekterat det. Istället valde du att göra det DU ville, och då blir det inget förtroendefullt samtal.

    Låt din man sköta alla samtal hädanefter. Denna kvinna mår nog inte så bra, och lösningen verkar inte vara att du lägger dig i. Samtalen din man och hon ska gå på låter ju som en väldigt bra idé! Där kan han också lyfta din roll i det hela, framföra din ursäkt till hur det blev och förklara att du bara vill att ni alla ska kunna uppföra er hövligt inför barnen och inget mer. Kanske kan soc som en tredje och utomstående part hjälpa henne med verktyg att klara av det.

    Hoppas att allt löser sig till det bästa för barnen! Ibland är tyvärr inte alltid det bästa för barnen samma som det bästa för alla eller för dig. Men var stark! Du har tyvärr inte så mycket val i det familjelivet du lever. Men ta en dag i taget.


    online you can be anything you want. Strange why so many choose to be stupid.
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-25 21:41:31 följande:
    Så jag beter mig?

    jag har stått åt sidan i tre år. Jag har inte försökt närma mig henne. Men jag trodee att vuxna människor skulle kunna prata med varann. Dessutom fick hon välja på att låta mig hämta dom eftersom jag jobbar i närheten eller låta pappan hämta dom tidigare på dagen men då valde hon att de skulle vara hemma. Skulle vi låta barnen stanna hemma? Hade inte det varit att svika barnen? Jag hade som sagt inte tänkt säga något inför barnen utan istället vara glad o vänlig o visa henne att hon inte behöver vara rädd för mig.

    Jag har länge tänkt att jag skulle vilja prata med henne så att hon kan släppa denna rädsla inför att möta mig. Jag kanske har helt fel tro, men jag tror ju att samtal kan lösa det mesta. Ska vi undvika varann för resten av livet? Jag är inte en sådan människa helt enkelt. Jag gillar inte undvikande o smygande.
    Det är väl inget konstigt att du står vid sidan av barnets vårdnadshavare/föräldrar när det gäller kontakt osv? Vad som sedan görs upp kring barnen i ert hem under pappans umgänge däremot är det väl viktigare att du är med på. Varför är det så otroligt viktigt för dig att få vara exakt jämställd med föräldrarna? Biomamman vill bara samRbeta med barnets pappa kring deras barn, det är inga konstigheter.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-25 21:43:21 följande:
    De kommer i kläm på så vis att de knappt inte längre får komma på lov m.m fast de inte vill annat.
    Men släpp det med att du skall "lägga dig i" gällande kontakt med biomamman och såna saker. Varför måste du promt ha just med det att göra? Varför räcker det inte för dig att bara vara en extra vuxen för barnen när ni har dem? Det låter lite som att du gång på gång promt måste med och visa dig i alla möjliga sammanhang. Trots att hon varit tydlig med att hon inte vill. Barnen far inte illa av att hämtningar och kontakt bara sker via barnens föräldrar.
  • Anonym (Mini)
    Grus grus skrev 2015-04-25 21:43:50 följande:

    Det var ju onödigt att du åkte trots att du visste att hon inte ville det. Det var faktiskt du som satte barnen i kläm i just den situationen, även ditt motiv blir tyvärr fel. Du skulle ju inte kunna fråga henne något eller försöka få rätsida på situationen när barnen är närvarande. Nej du gjorde helt fel. Du skulle lyssnat på henne och respekterat det. Istället valde du att göra det DU ville, och då blir det inget förtroendefullt samtal.

    Låt din man sköta alla samtal hädanefter. Denna kvinna mår nog inte så bra, och lösningen verkar inte vara att du lägger dig i. Samtalen din man och hon ska gå på låter ju som en väldigt bra idé! Där kan han också lyfta din roll i det hela, framföra din ursäkt till hur det blev och förklara att du bara vill att ni alla ska kunna uppföra er hövligt inför barnen och inget mer. Kanske kan soc som en tredje och utomstående part hjälpa henne med verktyg att klara av det.

    Hoppas att allt löser sig till det bästa för barnen! Ibland är tyvärr inte alltid det bästa för barnen samma som det bästa för alla eller för dig. Men var stark! Du har tyvärr inte så mycket val i det familjelivet du lever. Men ta en dag i taget.


    online you can be anything you want. Strange why so many choose to be stupid.
    Eller så har hon bara fått nog av TS försök till kontakt. Tycker biom varit tydlig med att hon och biop är de som samarbetar kring barnen vilket i många fall är det bästa för barnen. det verkar finnas en historia av påtvingade kontaktförsök hos TS, kanske biom bara fått nog.
  • Anonym (Vissa vill vara bittra)

    Ja du ta, biomamman verkar ju vara mer än lovligt bitter och halvt galen. Men det är nog bara för dig att acceptera att hon inte vill ha något alls med dig att göra, även om man egentligen borde kunna förvänta sig åtminstone normal artighetsnivå från en vuxen människa. Låt din man sköta all kontakt med henne.

    Vissa kvinnor (och säkert män också, men det märks inte lika mycket) är bittra och klarar inte av att gå vidare med sina liv efter en separation. Min man är omgift och hans ex är, efter 11 år, fortfarande bitter. Jag tycker mest synd om henne, det kan inte vara kul att leva så.

  • Ess

    Släpp det!
    Har dom problem att komma överens så blir det inte bättre att fler lägger sig i. Du och hon behöver ingen kontakt med varann, snart nog är barnen så stora att dom går ut och blir hämtade, så då är det problemet löst. 

    Däremot så tycker jag att din man ska se till att skaffa ett umgängesavtal gällande vilka helger och lov han ska ha dem på umgänge. För då kan hon inte dra in på det mer. Han kan se till att ta upp det på samarbetssamtalet. Kommer dom inte fram till ett skrivet avtal där, så får han ta det till tingsrätten.

    Ni får förhålla er till hur hon är, inte till hur ni vill att hon ska vara. För 13 åringens del är det 5 år kvar sen behöver ni inte gå via mamman för att bestämma något. Det är möjligt att 8 åringen som kommer att va 13 då, också hänger på när ni bestämmer med den stora.

  • Anonym (What)

    Mitt ex är omgift och har barn. Mitt ex och jag har 2 barn ihop. Vi föräldrar sköter samarbetet . Det är med mitt ex jag diskuterar barnen.( vad de sedan pratar om hemma är deras sak) jag hejar och är artig om jag möter mitt ex nya . Men thats it.

    Vi föräldrar sköter all hämtning /lämning osv.

  • Anonym (Linn)
    Anonym (What) skrev 2015-04-25 22:38:45 följande:

    Mitt ex är omgift och har barn. Mitt ex och jag har 2 barn ihop. Vi föräldrar sköter samarbetet . Det är med mitt ex jag diskuterar barnen.( vad de sedan pratar om hemma är deras sak) jag hejar och är artig om jag möter mitt ex nya . Men thats it.

    Vi föräldrar sköter all hämtning /lämning osv.


    Så gör vi med. Fullt normalt tycker jag att vilja ha den kontakten med barnets andra förälder. Hade nog fått tokspel om bonusmamman börjat åka hem till mig, ringa och smsa och hålla låda. Vad de sedan gör hemma hos pappa/bonusmamman är deras sak.
  • Brumma
    Anonym (Linn) skrev 2015-04-25 22:48:14 följande:

    Så gör vi med. Fullt normalt tycker jag att vilja ha den kontakten med barnets andra förälder. Hade nog fått tokspel om bonusmamman börjat åka hem till mig, ringa och smsa och hålla låda. Vad de sedan gör hemma hos pappa/bonusmamman är deras sak.


    Fast HÄMTA barnen om pappan och hans sambo anser det passar dem bättre borde väl ändå ingå i saker som de måste få bestämma över själva? Vill man inte prata så måste man inte men släpp ut barnen genom dörren....
Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen