Anser ni att gemensam ekonomi i ett förhållande alltid är det bästa?

Hm, jag trodde att det var just det som ordet gemensam betydde... Vad menar du med gemensam ekonomi?

Vi tjänar ungefär lika mycket. Vi har delat upp räkningarna så att vi betalar lika mycket varje månad (inte på öret, men typ). Vi sätter in lika mycket på ett ica-kort varje månad och för de pengarna köper vi mat, allt till barnen och hushållet, resor etc. Vi är på gång att starta ett bilsparkonto och sätta in lika mycket pengar på det varje månad. Det som är kvar på våra konton efter sånt där bestämmer vi var och en vad vi vill göra med. Är det gemensam eller separat ekonomi enligt dig?

Aha. Jag brukar säga till folk att vi har separata ekonomier. Snåriga definitioner här!

Hur definierar du separata ekonomier?

Hm. Det är så vi har det. Då har vi separata ekonomier ändå alltså. Fast vi räknar inte exakt på kronan. Elräkningen tex betalar jag och då har vi räknat på ett snitt eftersom den skiftar lite över året. De andra räkningarna är ju samma summa varje månad, så har man räknat en gång är det gjort (tills hyran höjs e.dyl.). Man behöver inte räkna ut det varje månad. Vi har varsitt sparkonto och ett gemensamt för bilen eftersom den är ett gemensamt inköp.

Min sambo investerar ibland flera tiotals tusen i sitt företag (som han har vid sidan av jobbet för att det är kul), ibland lånar han ut stora summor till en kompis. Jag har valt att betala av mitt lån till CSN på 300 000. Det här kan vi göra utan att den andre påverkas.

Jag skulle ha svårt för att köpa något så onödigt som en dyr handväska för gemensamma pengar. Nu när jag själv råder över min lön unnar jag mig däremot lyxgrejer ibland. Så egentligen vore kanske gemensam ekonomi bra för oss, ingen skulle ha hjärta att bränna pengar på onödiga saker.

Men uppenbarligen funkar gemensam ekonomi för många (trots att ekonomi är en vanlig orsak till skilsmässa). Och allt som funkar är bra! Håller dock med sextiotalist om att det låter riskabelt med bara gemensamma konton.

En annan liten trevlig grej med separata ekonomier är att man kan bjuda varandra. Och presenter är verkligen gåvor - inte något som båda egentligen har betalt tillsammans.

Det har jag funderat på. Om man har gemensam ekonomi och vill köpa en dyr present till sin partner, hur funkar det? Man kan ju inte unna sin partner något superlyxigt, för det är ju hen som betalar hälften likt förbaskat. Hur tänker ni kring det? Med smågåvor som godis och blommor och sånt är det ju tanken som är själva grejen, men när det rör sig om lite större summor (tex handväska för 2000kr), hur resonerar ni då?

Jag blir allt mer nyfiken på hur ni definierar gemensam respektive separat ekonomi! Några säger att ni har gemensam ekonomi men varsitt hobbykonto och/eller eget sparande. Har man det ser jag det som att man har separata ekonomier. Det är så vi gör - allt som används tillsammans eller av barnen (dvs det mesta) köps av pengarna som vi satt in på gemensamma kontot (bestämd summa på autogiro). Till stora gemensamma saker sparar vi tillsammans men vi har också varsitt lönekonto och varsitt sparkonto som var och en själv bestämmer över.

För mig innebär gemensam ekonomi att man inte har något som är ditt/mitt. Men jag är kanske ensam om den definitionen? Borde jag omformulera mig?

Just det här med skillnader i inkomster har stor betydelse, inser jag efter att ha läst här. Jag och sambon tjänar hyfsat lika (skiljer ca 3000 brutto). Flash Gordons scenario där en vill resa och den andra måste spara länge för att ha råd inträffar således inte hos oss. Hade vi så stora inkomstskillnader skulle vi nog omorganisera oss på något vis.