BF Januari 2016 :)

Hej, jag hoppar in här också om det går bra. Jag har BF 20 januari, går alltså in i v.8 imorgon.

Vi har en son född i dec 2013, så kommer skilja 2 år mellan barnen.

Under förra graviditeten var jag ganska rädd för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Hade dock bestämt mig för vaginal förlossning, men pga att lillen la sig i sätesbjudning så blev det snitt ändå. Nu vill jag ha snitt igen eftersom jag är bekant med det och det gick så bra sist, tror ni man får igenom det även om det inte finns några medicinska orsaker? Någon som vet?

Jag bor i Göteborg och är 26 år för övrigt.

Tack! Vår son kom den 14 dec, vilket var klart bättre än 25 dec då han var beräknad. Fast egentligen spelar det ju inte så jättestor roll, men på slutet kan jag säga att man bara vill få ut lillen så snart som möjligt. Man längtar ju efter att få träffa sin älskade bebis som man har känt så länge i magen. 

Dock hade det egentligen varit bättre för oss om lillen vill komma innan årsskiftet den här gången om det nu blir så att reglerna för föräldraledigheten ändras. Men det är lite för tidigt för vår del för att jag egentligen hoppas på det, är nog bättre han får stanna i magen till närmare BF och växa till sig.

Jag har inte heller några symptom alls, vilket känns oroväckande med tanke på att jag i förra graviditeten låg och spydde och inte kunde äta alls i mellan ca v.7-v.12. Men de säger ju att alla graviditeter är olika, så ska försöka att inte vara för stressad över det och istället njuta av att slippa må illa. Men jag längtar till mitt UL om tre veckor så man ser att allt är bra.Tack! Ja, jag har förstått att de verkligen kommer försöka undvika att ge mig snitt, men jag tog iaf upp det med min BM idag och på henne verkar det inte helt omöjligt. Men vi kommer inte driva frågan så mycket ännu, utan bara prata om det vid besöken, så får vi se längre fram hur det känns.

Jag är egentligen inte rädd för en vaginal förlossning om allt går bra, men det som oroar mig är om det uppstår komplikationer. Jag skulle bli så stressad och få sådan panik och jag är inte alls bra på att hantera det. Är verkligen livrädd för att behöva använda sugklocka eller bli skickad på akutsnitt. Planerat snitt kändes verkligen tryggt och man fick tid att förbereda sig innan och allt gick lugnt och smidigt. Jag som dessutom har problem med att bli stucken behöver verkligen känna mig lugn innan alla stick kommer (speciellt ryggmärgsbedövningen var otäck, den vill jag inte behöva ta hastigt).

Men som sagt om allt går bra skulle jag vara sugen på att testa vaginal förlossning, men eftersom man inte vet det innan så skulle jag 100 gånger av 100 välja planerat snitt om jag kunde.

När jag var gravid med min son gick jag nog ner ca 5 kg de första 12 veckorna pga illamående. Jag hann ikapp sen ändå och magen växte precis som den skulle och sonen är frisk och mår fint!

Har precis varit på gynakuten och fått konstaterat att där inte har funnits något som växt sedan v.5-6 ungefär. Hoppar ur tråden nu då det är för jobbigt att läsa, men jag hoppas verkligen att ni andra slipper tråkiga besked och att allt går bra hela vägen för er!