BF Januari 2016 :)

Välkommen! Förstår din oro, men med risk att sätta på mig fixarmössan för snabbt, så är det väl bara att sätta syster och ev barn i taxi hem till er om det brinner i knutarna? Har ingen aning hur långt ifrån varandra ni bor, det kanske blir väldans dyrt men iaf en lösning, bättre än att ta med er lilltjejen till förlossningen som de starkt avråder.

Hej och välkommen!

Känner igen det där dåliga samvetet, hade det med pojkarna innan också, orkade ingenting med dem när dem kom hem på em, och då är dem ändå lite större. Men det är ingenting mot det dåliga samvetet jag har nu när dottern kommit. Men jag är evigt tacksam att dem har varandra i denna stund när dem är så pass isolerade.

Hoppas det löser sig för er med barnvakt, mirakelspektakel hade väl en rätt bra lösning om det skulle krisa, eller får du muta den andra systern att hålla sig hemma

Fyfaaaan unge kom ut!!!! Kan inte fatta att det kan vara 3,5 vecka kvar i värsta fall... Kan heller inte fatta att graviditeter kan vara så jäkla olika. Mådde som en prinsessa sist och nu är jag ett jäkla vrak, Skulle in en snabbis på ikea idag och köpa en endaste sak så tog snabbvägen och efteråt var jag helt slut :( känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar någonting. Kan knappt klä på henne på morgonen för alla sammandragningar och ont i ryggen.... Sämsta samvetet i världen äter upp mig

Nu har jag lämnat stora på dagis och det gick mycket bättre än väntat, hurra  Lite tårar här hemma när det gick upp för honom att vi faktiskt skulle gå iväg, men lite kramar och att gosefilten fick följa med gjorde susen. Väl där var han jätteglad och berättade ingående om vad han fått av tomten för fröken.

Frågade om hans schema fram till bebisen kommer, vilket ju är max onsdag och de sa att det inte spelade dem någon roll. För deras skull hade han fått gå heltid men jag tycker att 9-15 blir lagom så kan vi mysa lite här hemma på morgonen. 

Nu är jag så j-kl trött på det här och vill verkligen inte bli igångsatt! På 1177 och liknande står det ju att det inte går att skynda fram förlossningen, bebisen kommer när den kommer. Men vad finns det för knep? Hallonbladste skriver många om, finns det på typ ica eller bara i specialaffärer? Hålla igång borde ju på sätt och vis "hjälpa", det måste ju bli större tryck nedåt av att stå och gå? Ska börja med att städa ut julen och sedan åka och handla 

Så kom han, vår store lille gosse, 53 cm och 4565 gram. En inte jättelång men ack så tuff förlossning som slutade med sugklocka och 2 liter blodförlust.

Är trött yr o lycklig, har varit uppe och stått på benen men sks få blod nu.

Det gick ju!

Hej!

Har följt tråden länge men inte skrivit nåt, nu bara måste jag få ur mig lite gnäll!

Bf 19/1, har en 2,5åring sen innan.

Förra graviditeten var riktigt bra förutom lite mindre krämpor, men med bara sig själv att ta hand om blev de ju mer en ursäkt att lata sig. :)

Den här gången har jag mått pyton nästan hela tiden, illamående, trötthet, foglossning. Har längtat efter sista tiden då jag skulle gå på fl långt innan Bf och bara rå om mig själv. Men så kom besked om 3 veckors julstängning på fs. -ok, maken är ju hemma en del över julhelgerna, har inte samvete att skicka sonen till en okänd förskola (med hela stadsdelens smittor) bara veckor innan bebisen kommer. Jag får fixa det.

Så går svärmor och blir dödssjuk några veckor innan jul, maken får åka dit (annan stad, 1,5 timme bort) med kort varsel flera gånger i veckan. Såklart att han ska åka just den här gången, tänk om hans mamma DÖR ikväll och jag gnäller på att jag är lite trött. Nu har jag i princip varit ensam förälder åt envis, rastlös (och underbar) 2,5-åring i 6 veckor, först med jobb att sköta och nu förvisso ledig men utan tillgång till förskola. Och jag är TRÖTT!

Jag är så slut att jag inte vet vad jag gör snart.

Fogarna skriker när jag sitter på golvet och leker, gör jag inte det skriker sonen istället.. Att få på honom ytterkläderna är ungefär vad jag orkar på en förmiddag och väl ute är jag inte säker på att hinna ikapp honom om han bestämmer sig för att springa iväg.

Så dog svärmor till sist igår. Hur hemskt det än låter så är det skönt. Det var inte troligt att hon skulle komma tillbaka till nåt vettigt liv ändå så sjuk som hon var. Men då börjar att fix med det, klart maken ska ta ett sista farväl/träffa begravningsbyrån/ringa hela släkten/göra bouppteckning/städa ur huset osv.

...men JAG då?

Haha ja det va ju inte riktigt lägligt med en sån madrass nu!! Tycker man fastnar i dom i vanliga fall med!
Nä tuggtabletterna får följa med överallt, funderat på att köpa hem omeprazol men det har inte blivit av och nu känns det lite försent..
Nä det handlar ju om väldigt få dagar egentligen. Borde ju va glad att få ha sambon och dottern hemma samtidigt och ta tillvara på tiden tillsammans, men man orkar ändå inte göra så mkt nu och får mest dåligt samvete över det..!

Oj så mycket hinner inte kommentera ikapp!

Framförallt så tänker jag på dig Seven, vilken upplevelse. Hoppas du repar dig snart och kan njuta av din bebis!

Nu har det kommit många bebisar minsann grattis till alla, så duktiga vi är! Ja jag säger vi för även om jag fick panik och skrek under förlossningen så klarade jag det! Jag klarade droppen och sugklockan och klippet och tom att Edan inte tog som den skulle. Dessutom så blödde jag 2,3 liter och fick 2 påsar blod så det blev lite mer drama än jag önskat och jag grät och mådde skit men jag överlevde!

Mycket tack vare att sambon var helt otrolig, kolugn och visste precis hur han skulle hantera mig, och världens goaste barnmorska på Mölndals förlossning. Tyvärr så fick hon inte vara med hela vägen men hon kom ner till oss på lördag kvällen på BB bara för att kolla upp oss och hon hade dessutom ringt in när hon kom hem på morgonen för hon hade inte kunnat gå och lägga sig utan att veta hur det gått!

Allt startade med vattenavgång på onsdag kväll bara sådär. Vi åkte in för koll, inga värkar, men på väg hem startade de. Hann vara hemma i två timmar, i duschen, sen fick vi åka tillbaks. Jag är såklart skiträdd och gråter av smärta men tror det är jag som är mesig- det har ju just börjat. Men denna otroliga bm, jämngammal med mig, ser mig i ögonen och säger: du ska ingenstans, är du inte igång och mår så här så får vi sätta igång dig.

Men jag var 7-8 cm öppen så det var helt klart riktiga värkar från start, samma som för min syster. Från ingenting vid kollen tidigsre på kvällen till detta.

Resten av natten är ett enda virrvarr. Läkare tog prov på barnets skalp pga hjärtljud. Jag får antibiotikadropp pga feber. Edan tar inte utan tillslut säger bm till om spinalbedövning så jag får en välbehövlig vila. Det kliar överallt av den så sambon får klia, hela jag vrider mig av klåda :)

Morgonen kommer och jag krystar, växlar mellan liggande och stående på knä, inte så ont men detta helvetes tryck. Han åker upp och ner men kommer inte hela vägen. Orken tryter och tillslut säger läkaren ifrån att det blir sugklocka.

Ut kommer han pp första försöket och jag tror jag ska dö. Minns att jag sa till sambon att nu dör jag ju och säg till mamma att jag älskar henne. Och att jag aldrig mer får se Blixten( min gamle katt) och att jag hade velat se min systerdotter växa upp.

Men ut kom han och upp på mitt bröst. Sen fick sambon ta honom för jag blödde och blödde. Såg högvis med blodiga trasor medan jag flåsade lustgas, fick lov att behålla den.

2,3 liter blod fattigare och inlindad i täcken låg jag kvsr på förlossningen hela eftermiddagen, sov och blrv matad av sambon med pannkaka och saft.

sen fattade eftermiddagspersonalen beslutet att ge mog de två påsar blod som beställts o efter det så var jag på väg åt rätt håll igen.

Pojken var 53 cm lång och 4565 tung. Åtta kilo rasade av mig tills jag kom hrm igår. Nu ammar jag och myser med honom och hoppas det rinner till så att jag räcker till för denne store lille kille. :)

Och ont i stygnen i rumpen men annars är allt ok.