BF Januari 2016 :)
Hej!
Har följt tråden länge men inte skrivit nåt, nu bara måste jag få ur mig lite gnäll!
Bf 19/1, har en 2,5åring sen innan.
Förra graviditeten var riktigt bra förutom lite mindre krämpor, men med bara sig själv att ta hand om blev de ju mer en ursäkt att lata sig. :)
Den här gången har jag mått pyton nästan hela tiden, illamående, trötthet, foglossning. Har längtat efter sista tiden då jag skulle gå på fl långt innan Bf och bara rå om mig själv. Men så kom besked om 3 veckors julstängning på fs. -ok, maken är ju hemma en del över julhelgerna, har inte samvete att skicka sonen till en okänd förskola (med hela stadsdelens smittor) bara veckor innan bebisen kommer. Jag får fixa det.
Så går svärmor och blir dödssjuk några veckor innan jul, maken får åka dit (annan stad, 1,5 timme bort) med kort varsel flera gånger i veckan. Såklart att han ska åka just den här gången, tänk om hans mamma DÖR ikväll och jag gnäller på att jag är lite trött. Nu har jag i princip varit ensam förälder åt envis, rastlös (och underbar) 2,5-åring i 6 veckor, först med jobb att sköta och nu förvisso ledig men utan tillgång till förskola. Och jag är TRÖTT!
Jag är så slut att jag inte vet vad jag gör snart.
Fogarna skriker när jag sitter på golvet och leker, gör jag inte det skriker sonen istället.. Att få på honom ytterkläderna är ungefär vad jag orkar på en förmiddag och väl ute är jag inte säker på att hinna ikapp honom om han bestämmer sig för att springa iväg.
Så dog svärmor till sist igår. Hur hemskt det än låter så är det skönt. Det var inte troligt att hon skulle komma tillbaka till nåt vettigt liv ändå så sjuk som hon var. Men då börjar att fix med det, klart maken ska ta ett sista farväl/träffa begravningsbyrån/ringa hela släkten/göra bouppteckning/städa ur huset osv.
...men JAG då?