Hej!
Slutade med p-piller 15/4, tog test
26/5 då jag undrade var mensen var. Ett litet pyre hade visst flyttat in. Chocken har lagt sig o jag o sambon är glada. 27/5 stod det 3+ v vilket betyderatt jag passerat v 5 iaf.
Ingen aning vilken vecka jag är i men borde ha bf i januari så hoppas jag får vara med i tråden.
Jag är 26, sambon 27 o detta blir (om allt går vägen-redan orolig) vårat första barn. Bor i Göteborg.
Gjorde vul idag. 17 mm kort var det lilla pyret. Hjärtat slog så fint, såg två armar o två ben... kunde även se att den rörde sig lite-fantastiskt!
Någons annan som varit 17 mm? Vilken vecka blev ni daterade till då?
Fantastisk upplevelse tyckte jag att se att det verkligen växer något där inne ?
Hej igen på er!
Jag filurar jag lite på oron som är närvarande. Inget blod, inte haft några fel och första graviditeten... Ändå är jag orolig och vill dubbelkolla innan semestern att allt är ok då jag tänkt berätta på jobbet. Har ett utsatt yrke så kommer få byta arbetsuppgifter så fort jag berättar. När jag går på semester kommer jag vara i v. 13. Har redan fått ett VUL gratis via bm då vi inte hade en aning om när BF skulle vara.
Tror ni jag kan ringa och få ett till VUL via bm, bara för att säkerställa? Eller ska jag lita på kroppen sköter graviditeten som den ska så länge jag inte blöder/har onormalt ont? Sambon tycker vi ska lugna oss, han är lugn som en filbunke. Och vad är onormalt ont? Jag har haft ont på flera ställen i magen men inget överdrivet eller som suttit i längre än nån halvtimme.
Hoppas nån har nåt vettigt tillägg till virrpannan här :)
Hej alla brudar!
Har följt den här tråden ivrigt, dock aldrig skrivit, typ. Jag har mått för illa för att kunna tänka typ. Och varit för trött för att ihop ett meddelande. Idag tänkte jag äntligen slänga iväg ett meddelande och beklaga mig lite ;)
Först, beklagar till er alla som fått missfall och oavsett blod (gammalt eller färskt) skulle jag ha kontaktat specialistmödramottagningen där ni bor för ett ultraljud (ta i med HUR oroliga ni är). När jag hade ett MF i vecka 11 i höstas startade det med ljusrosa flytningar som sedan övergick till rejäla blodblandade slemmiga flytningar och sedan en liten "miniförlossning" med kraftig mensvärk och där hinnorna och allt kom ut, sedan "efterblödde" jag ett par veckor, typ avslag. Vid mina fullgångna graviditeter (2 stycken) har jag aldrig blödigt, har dock hört att det är vanligt. Kontakta vården!
Nåväl, nu till läget! Läser att trötthet diskuteras. Jag är i vecka 12+1 idag och väntar tappert på att denna trötthet ska ge med sig, dock har jag mått sjukt illa men det har lugnat ner sig så jag borde vara glad, men nu besväras jag ENORMT av tröttheten som hänger kvar. Suck! Nog har jag varit trött i mina tidigare graviditeter också, men såhär trött kan jag inte minnas...
(tvillingar? hoppas inte).
Mina barn har långledigt (8 veckor) över sommaren och de dagar min sambo är och jobbar (han börjar semestern om 2,5 vecka) känner jag mig som världens sämsta morsa, jag orkar tamejfan ingenting ju. Idag har vi inte varit utanför dörren. Ipads och teve för hela slanten blir det. Igår var vi också inne hela dagen, jag sov i vardagsrummet och vaknade när de slogs och sådär (ni har inte Årets Mama här 
). Klockan 16 orkade jag masa mitt feta arsle till badhuset igår och barnen var överlyckliga.
Jobbar 70 % natt och behöver väl inte ens nämna att jag har ångest och tycker det är asjobbigt. Var sjukskriven ett par veckor i månadsskiftet maj-juni pga kräkningar och trötthet, fick Lergigan Comp och kräktes liiite mindre men klarade inte av att jobba då.
Det känns som att hela livet är satt på paus till jag återkommer till mitt normala glada, effektiva och aktiva liv. SEX månader till bara. Jag har ett hopp om att den här sjukliga tröttman går över till vecka 15 eller nå, jag orkar inte ens dammsuga vardagsrummet nu, knappt hänga en tvätt, är liksom håglös, initiativlös och trött. Stackars mina barn, och min sambo med. Inga fler barn här efter denna kan jag LOVA på HEDERSORD.
Tack för att ni lyssnade på min klagosång. Nu ska jag laga mat och sedan KANSKE jag orkar cykla med barnen till lekparken. Kanske.
Hej alla brudar!
Har följt den här tråden ivrigt, dock aldrig skrivit, typ. Jag har mått för illa för att kunna tänka typ. Och varit för trött för att ihop ett meddelande. Idag tänkte jag äntligen slänga iväg ett meddelande och beklaga mig lite ;)
Först, beklagar till er alla som fått missfall och oavsett blod (gammalt eller färskt) skulle jag ha kontaktat specialistmödramottagningen där ni bor för ett ultraljud (ta i med HUR oroliga ni är). När jag hade ett MF i vecka 11 i höstas startade det med ljusrosa flytningar som sedan övergick till rejäla blodblandade slemmiga flytningar och sedan en liten "miniförlossning" med kraftig mensvärk och där hinnorna och allt kom ut, sedan "efterblödde" jag ett par veckor, typ avslag. Vid mina fullgångna graviditeter (2 stycken) har jag aldrig blödigt, har dock hört att det är vanligt. Kontakta vården!
Nåväl, nu till läget! Läser att trötthet diskuteras. Jag är i vecka 12+1 idag och väntar tappert på att denna trötthet ska ge med sig, dock har jag mått sjukt illa men det har lugnat ner sig så jag borde vara glad, men nu besväras jag ENORMT av tröttheten som hänger kvar. Suck! Nog har jag varit trött i mina tidigare graviditeter också, men såhär trött kan jag inte minnas... (tvillingar? hoppas inte).
Mina barn har långledigt (8 veckor) över sommaren och de dagar min sambo är och jobbar (han börjar semestern om 2,5 vecka) känner jag mig som världens sämsta morsa, jag orkar tamejfan ingenting ju. Idag har vi inte varit utanför dörren. Ipads och teve för hela slanten blir det. Igår var vi också inne hela dagen, jag sov i vardagsrummet och vaknade när de slogs och sådär (ni har inte Årets Mama här ). Klockan 16 orkade jag masa mitt feta arsle till badhuset igår och barnen var överlyckliga.
Jobbar 70 % natt och behöver väl inte ens nämna att jag har ångest och tycker det är asjobbigt. Var sjukskriven ett par veckor i månadsskiftet maj-juni pga kräkningar och trötthet, fick Lergigan Comp och kräktes liiite mindre men klarade inte av att jobba då.
Det känns som att hela livet är satt på paus till jag återkommer till mitt normala glada, effektiva och aktiva liv. SEX månader till bara. Jag har ett hopp om att den här sjukliga tröttman går över till vecka 15 eller nå, jag orkar inte ens dammsuga vardagsrummet nu, knappt hänga en tvätt, är liksom håglös, initiativlös och trött. Stackars mina barn, och min sambo med. Inga fler barn här efter denna kan jag LOVA på HEDERSORD.
Tack för att ni lyssnade på min klagosång. Nu ska jag laga mat och sedan KANSKE jag orkar cykla med barnen till lekparken. Kanske.
Har funderat på det här med olja på magen. Är det något att satsa på? Vilken vecka bör man börja i? Har ni något märke att tipsa om?
Har hört att bristningar troligen är hormonellt men jag tänker ändå att det kan vara värt ett försök. Något annat man kan göra för att undvika bristningar?
Dinin: är det en speciell kräm för magen?
Annahs1985; tack för tipset. Har mandelolja hemma så då kan jag ju använda det.
Smörjer ni redan? Är i v 15 nu men kan ju lika gärna ta det istf vanlig lotion.
Sen funderar jag på hur det fungerar med arbetskläder när man, som jag, har uniform. Det borde väl arbetsgivaren lösa? Eller får man sy om dem själv? Kan ju lätt kolla det efter semestern men tanken slog mig idag.
Hej!
Jag väntar mitt första barn BF 9 januari. Vilket betyder att jag är i vecka 18 nu, men magen har inte vuxit någonting!! Behöver bli orolig om det verkligen är något där inne eller om det lever.. Är det någon som känner samma sak??
nouw.com/NellySaraMaria/tips-pa-arbetsbyxor-for-gravida-11791670
Där i finns en länk till beskrivningen!