amalie79 skrev 2015-11-18 08:24:56 följande:
mirakelspektakel skrev 2015-11-18 00:15:34 följande:
Vi har oxå 2 killar, de är 6 och 9 år gamla. De tog nyheten som jag tror barn gör mest - med skräckblandad förtjusning. Det är inte helt stabilt runt omkring dem, så det krävs mkt tid och kärlek för att försäkra dem om att de är älskade, men ändå hålla rutiner så att de funkar i skolan (lite ADHD-varning på äldsta).
Jag tänker att det ÄR skillnad på bonusarna och ett biologiskt barn.Jag kommer vara ärlig med det. Bonusarna gör ju skillnad på mig och deras mamma, det behöver inte vara märkvärdigare än så tänker jag. Däremot så är vi ju en familj där alla ska må bra, känna sig älskade och få ta plats.
Jag gissar att en del av din ambivalens när det kommer till din mammaroll kommer från att du faktiskt redan testat på att vara bonusmamma? För visst kan det vara fruktansvärt skönt när de åker till sin mamma? Hur fasen gör man med ett barn på heltid?? Jag förutsätter att vi genetiskt är programmerade att glömma bort det dåliga våra barn gör och komma ihåg det gulliga och att man ser framsteg på ett helt annat sätt när man vart med från början och att man känner den där villkorslösa kärleken för sitt barn, som jag ser andra göra men som jag själv inte känner för bonusarna även fast jag skulle offra ett finger för dem.
Mirakel- ja en del handlar nog om det, att man redan varit bonusmamma, fast det är ju bara sista tre åren iof. Det är en trygghet att sambon redan är förälder, å andra sidan, en enorm trygghet för mig.
Sen vill jag ha en annan sorts uppfostran av vårt barn än de har fått, de har aldrig behövt kämpa för någonting utan allt har serverats dem, om inte av föräldrarna så av farföräldrarna. De är snälla men lite egotrippade pga detta, men det tar sig ju äldre de blir.
Klart det är skönt när de åker ibland, och sambon vet att jag inte kunnat leva med dem på heltid, det har jag sagt rätt ut ( det har varit på tal nämligen, men då är det utan mig i ekvationen) skillnad så klart om det skulle inträffa något med mamman!
Jag är en person som behöver ladda, få lugn och ro, för att funka. Annars blir jag en dålig fru och bonusmamma. Det är även en av anledningarna till att jag bara vill ha (ja, eller vill eller inte eller hur det nu var :)) ett eget barn, jag har inte mer att ge utan att tappa bort mig själv. Jag gillar inte mina bonusar lika mycket, den yngre är mycket enklare, jag skulle offra ett finger för min stora katt, jag älskar honom lika mycket som sambon, men inte för min lilla katt.
Jag gör skillnad, inte bra men så är det. Så får jag vara lite knäpp då!
Jag tror man blir ledsen när ens barn gör dumheter. Just för att man älskar dem! Kan se på sambon hur ledsen och frustrerad han blir när killarna beter sig illa i skolan, mot mig eller något annat.
haha. men du är ju inte knäpp, du är som de flesta människor som har bonusbarn. Det låter som du har väldigt höga förväntningar på dig själv att göra alla till lags. Du borde älska dina bonusar lika mkt som ditt blivande biologiska barn, lite hemsk är du till och med som inte vill ha bonusarna på heltid och du borde vilja ha dina svärföräldrar på BB lika mkt som din mamma :D Jag är rätt säker på att du inte sätter liknande krav på någon annan i din omgivning. Kanske dags att lyssna på dina egna känslor och behov och vara dig själv till lags åtminstone de få timmarna som förlossningen är och någon dag efteråt?
Jag tror att man har lättare att blunda för barnens dåliga sidor när det är ens egna, dels för att man själv är delaktig till att de exempel är bortskämda (kritiserar man barnen så kritiserar man även deras föräldrar indirekt) och dels för att om man inte ser det så slipper man göra något åt det. Men framförallt verkar man ha ett större kapital av förutsättningslös kärlek. Sen blir man självklart ledsen när barnen gör något dumt, man älskar dem och vill dem deras absolut bästa, även fast det blir fel ibland. De är ju de som man älskar mest som kan såra mest med.
Det jag läst på - och jag har läst - är att barn till influensavaccinerade har minskad sannolikhet för flera komplikationer och missbildningat än ickevaccinerades bebisar. (Antagligen för att det i den ickevaccinerade gruppen ingår sådana som haft influensan, så långt har jag inte läst, men det är oväsentligt för mig.) Jag är skeptisk till nya obeprövade vaccin, men inte beprövade.