Vattnet gick för 45 min sedan när jag låg och slappade på soffan. Fick en liten slemmig blödning i samband med det och sedan värkar. Tror gubben kom hem från jobbet på rekordtid 
Slipper iaf. igångsättning, det känns positivt.
Idag är känslorna verkligen all over the place. Amningshormonerna rusar nu när mjölken runnit till och jag gråter värre än Arvid, för han gråter knappt alls än, bara äter och sover.
Gick en promenad med honom och stannade säkert fem gånger för att kolla så att han hade det bra, inte var för kall och inte för varm, osv. Nu har jag suttit och ammat och grinar ömsom för att det gör ont i baken, ömsom för att jag längtar efter att få ligga lite jämte sambon och smekas och kramas med honom men han är sjuk och håller sig borta från oss. Gick på toa förut och grinade för hur jag ser ut därnere och undrade när den kommer bli hyfsat normal igen. Men borde väl snarare se det som ett friskhetstecken att jag tänker tanken att jag längtar tills jag kan vara intim igen- för det gör jag faktiskt. Det var ju liksom typ sex tisdag, förlossningsstart onsdag.
Och så denna rädsla att någon ska komma och ta honom ifrån mig, att det ska vara ett skämt, stt jag ska tappa honom i golvet eller lägga mig på honom. Min mamma frågade förut om han ligger i sin säng något- ja sambon la honom en stund där igår för att vi höll på med maten, men skämtar du, inte kan jag låta honom ligga där ensam - fånigt, han sov hur gott som helst. Idag skulle jag sova när han sov för han vaknar ju i natt sen men det är skitsvårt för jag vill ju bara ligga och glo pp honom.
Snälla säg att lite av detta lättar snart. Vet knappt var jag ska göra av allt jag känner stundtals :)
Jag lovar att det blir bättre! Det där med oron kommer nog alltid sitta i, men det lugnar ned sig. Man slutar inbilla sig knäppa saker efter ett tag. (Jag var livrädd för att gå nära vatten ifall nån skulle komma och kasta i barnet. Helt orealistiska tankar, men ändå). Du har såå mycket hormoner i dig, de kommer stabiliseras allt eftersom och du får din kropp tillbaka pö om pö.
Det där med ditt underliv får du inte känna dig för stressad för. Det kommer bli bättre, men gör det ont och känns fel så ska du självklart söka hjälp.
Jag ska tom få en korrigering av en kirurg nu efter nästa förlossning då de sydde fel sist.
Jag minns så väl en sån storgråtardag jag hade med min dotter för 3,5 år sen. Jag lipade för allt och kände mig som världens sämsta mamma. Jag stod och skakade i duschen och störtlipade för att jag inte ville mata mitt barn (hade sår på bröstvårtorna som gjorde så ont.) Sen störtlipade jag 3 min senare för att jag tänkt tanken att inte vilja mata mitt barn.
Usch det är verkligen jobbigt med hormonerna. Var snäll mot dig själv och låt det ta den tid det tar. Kräv mycket av omgivningen och din sambo. Det som de flesta kämpar med är att man har massa krav på sig själv att vara den perfekta mamman, perfekta frun/flickvännen, perfekta kompisen mm. Släpp alla krav och gör precis så som du känner är bäst för dig och ditt barn!
När jag äntligen var klar med att klä på dottern alla kläder (-20gr ute) och vi var påväg till dagis, vägrade bilen starta!! Batteriet helt slut och nu kommer vi inte iväg till dagis! Är så ledsen för jag hade behövt den här dagen till att vila!! BF imorgon och hade förvärkar hela kvällen igår! Usch. Tvingar maken att komma hem från jobbet tidigare idag, men han hade massa möten som han måste hinna med innan bebis kommer ut! (Gift er inte med en marknadschef... grr).
Usch, är så less idag! Igår kändes det verkligen som det var på G, min man masserade alla akupressurzoner och fick igång rejält med sammandragningar. Lite av slemproppen gick och jag var redo!.. Nu vill jag ingenting! :´(
Blir tokig här hemma! BF+3 idag, vill så gärna ha ut lillasyster nu. Har försökt med allt utom hinnsvepning. Gör barnmorskorna ens det innan 41+0? Storasyster föddes ju på BF.
Den här veckan innan helgen bara måste MÅSTE hon komma. Vi har löst så bra med barnvakt den här veckan. På torsdag kväll kommer mina föräldrar upp oavsett om bebisen har kommit eller inte och stannar tom söndag, just för att kunna vara barnvakter då min syster reser bort på tors. De har 4h bilresa hem sen, så håller alla fingrar och tår att de hinner träffa bebisen.
Akupressur sätter igång förvärkarna, men sen händer inget mer :( Slemproppen har gått pö om pö sen förra veckan, så det borde ju vara dags snart?! Eller?!
Är det några kvar här inne som har gått över tiden och fortfarande väntar?
Alltså jag behöver råd - våran killen är inte sådär överdrivet tuttsugen alls. Han åt inatt vid 00:20-2 å sedan sov han till 6 å sedan åt han lite vid 9 å sedan vid 11:30 å sen när vi kom hem vid 15 å sen sista gången vid 19. Annars så sover han mest. Minns att dotter var vaken hela tiden å åt. Å den korta tid han tuttat så har jag såklart får sår redan! Får inte till greppet. Vet inte om jag har för stora bröst alltså. Försökte väcka honom nu men bröstet lockade inte alls å han har sovit sen strax innan 19. Borde jag oroa mig? Har ni några bra tips?
Jag måste fråga er som fött nu, Hade ni vattenliknande flytningar som luktade sperma typ? Läste att fostervatten kan lukta så, men det har bara kommit små små blöta fläckar en gång om dagen sen i förrgår. Inte kan det vara fostervatten?! Eller? Ska ringa min barnmorska, men det är lite pinsamt att beskriva lukten ;)
Blir tokig här hemma! Trodde verkligen det skulle sätta igång idag, hade värkar imorse och mer av slemproppen lossnade med lite blod i sig. Har ett starkt tryck nedtill, men inget händer. Antar att det är på G, men vill ha ut ungen imorgon senast!! BF+5 idag. Tippade redan för 3 månader sen att hon skulle komma ut idag den 21a, haha, men nu vill jag inte mer!!
Har städat huset och nu lagt mig att vila, försöker göra lite akupressur på mig själv. Vad mer kan jag göra??
Tack, jag läste den häromdagen!
Haha, ja man blir desperat ;)
aah, tack! Konstigt att de luktar så. Knäppt. Men tror inte att det är fostervatten längre!
Nu har jag haft oregelbundna värkar hela dagen, så nog är det på gång alltid. Imorgon blir det nog bebis... håller tummarna, för nu är jag less! Vore så perfekt tajming också då mina föräldrar rest hit och stannar tom söndag!
Haha jag visste inte att det var på riktigt! Inte förrän jag i princip var helt öppen utifrån vad jag förstått nu. Klarade mig med att andas genom hela öppningsskedet. Helt otroligt! Hade jag inte haft en utdragen första förlossning med meningslösa pinvärkar första dygnet så hade jag nog fattat det bättre dock.