Den här helgen har jag inte gjort nånting känns det som... Det har jag - sorterat gamla barnkläder utifrån vad vi ska spara/skänka och fixat plats för bebisens prylar, tagit hand om tvätt och bakat bröd... men jag har liksom inte gjort nåt för skojs skull. Har varit tvungen att lägga mig efter 10-15 minuters aktivitet för att fogarna klagat, har inte varit ut mer än till tvättstugan en gång trots vackert höstväder, för att spara fogarna. Ska det vara såhär i tre månader till så kommer jag avlida av tristess... Men jag känner att jag behöver hämta kraft. Maken har ju varit hemma innan och skött allt med förskolan och jag har kunnat åka bil till jobbet, sen i torsdags jobbar han och måste ha bilen så jag måste fixa lämning och hämtning och busspendla till jobbet. Det blir långa promenader, som jag egentligen inte fixar, jag grät nästan när jag gick från jobbet i fredags. Efter TVÅ dagar! Kommer inte fixa 75% jobb länge till om det inte lättar. Jävla foglossning. Jag är så innerligt tacksam över att ha ett levande barn i magen och jag vill ju verkligen att hon ska stanna där inne de tre månader som är kvar, men FAN att min kropp ska vara så ovän med graviditeter!! Hittills har jag kunnat ta smärtan så mycket bättre men nu blev det liksom för mycket - att hela helgen få svara sonen med "nä jag kan inte leka med tågbanan, jag måste ligga ner", inte ens fixa att sitta och pyssla med honom. Stackars barn, den här lilla tiden han har kvar att vara ensambarn, jag hade velat verkligen kunna göra roliga saker med honom då!
Har haft mindre fosterrörelser sen i lördags. Trott lite att Jag inbillar mig. Ringde förlossningen nyss å frågade. Bättre fråga en gång för mycket än för lite,... Min son ska bara få i sig lite frukost sen lämna på dagis å åka dit direkt. Håller tummarna... Svårt att jämföra m första för han va mega aktiv varje dag från v 15. Flickan i magen e super lugnt å nu när jag inte känner så mycket så börjar man fundera lite... Får se vad som händer idag
Jag sökte aldrig gravpenning, funderade ju på det, men nu är det väl i senaste laget ändå. Isf hade jag kunnat gå hem om tre veckor. Känns helt overkligt, inget jag vill heller, känns fortfarande hyfsat. Min chef ich jag pratade igår och kom överens om stt jag på pappret jobbar året ut men är ledig from 18/12 ungefär. Blir jag dålig på något sätt får man försöka bli sjukskriven.
Funderar dock på de av mina uppgifter som kräver hörselskydd? Läste någonstans att man inte borde pyssla med sådant nu? Men å andra sidan, igår var jag på elitseriehockey, det är väl inte direkt bättre isf?
Allt som står är bara om buller under hela dagar och så. Mitt är ju kanske någon gång per vecka... Max. Min kollega tycker helt enkelt maskiner= nej för mig nu. Alltså typ lövblås på ryggen, gräsklippare. Trimmer klämmer runt magen så där sa jag själv nej pga det.
De är ju bara en liten del av jobbet, inte allt.
Jag tycker synd om mig själv idag, både jag, mannen och min stora pojk har åkt på magsjuka. Har fruktansvärt ont i magen :( nån som vet om det är något man ska tänka på som gravid och magsjuk?
Går in i v.32 idag och fick tyvärr spendera helgen in och ut på förlossningen 
Fick en miniliten blödning som började i fredags eftermiddag, fick molvärk på kvällen som höll i sig och på lördag fm ringde jag till förlossningen. De tyckte först att jag skulle ta en panodil och vila och sedan höra av mig vid lunch. Gjorde det och eftersom det inte släppt tyckte de att jag skulle åka in. Hjärtljuden på bebisen var bra och allt såg bra ut på ultraljuden, de kollade moderkakan också men det såg normalt ut.
På CTG såg de att det jag kallade molvärk var regelbundna sammandragningar, för mycket för att ha i v.31. Mer panodil och vila (inte så lätt med en 2,5 åring) och sedan började ett väldigt hattande om jag skulle stanna för observation eller åka hem. Först tyckte de att jag skulle stanna, men då kom de på att de hade fullt så då fick jag åka hem. Sedan hördes vi igen vid 21-tiden och då ville de att jag skulle komma in och sova där, men då hade vi äntligen kommit iordning och sonen sov så då var jag inte så pigg och att börja om igen. Vi kom överens om att jag skulle stanna hemma men komma in om det visade sig att jag hade så pass mycket värk att jag inte kunde sova.
Hade lite värk igen igår kväll, men kunde sova och nu känns det ok. Bläbläblä, hoppas verkligen det inte blir något mer av det. Har varit så säker på att det skulle bli en januaribebis men nu är jag inte så säker längre.
