BF Januari 2016 :)

Jag tänkte på det tidigare idag, hade för mig att det var nu nån gång du hade fått lilleman! Förstår att det är en stor milstolpe!

Haha nä köttbullar är vansinnigt gott men inte direkt nåt som man har lust att ta tag i alla gånger. Men skönt att fått gjort julklapparna! Jag blev så sliten sist jag slog in klappar så jag är inte så sugen på att sätta mig med det, men det måste ju göras.

Alltså förskolans luciatåg... Min stora unge!! Jag blir helt fascinerad över att vi producerat detta barn, att han växt i min kropp och ätit vid mitt bröst och att vi fått vara med honom i hela hans liv och hjälpa honom utvecklas till denna fantastiska individ! Så mycket som händer på ett år. Förra året stod han där i tåget, jag vet att han kunde alla sånger men han stod mest och tittade på publiken. Men idag! Sjöng med själ och hjärta, och log konstant mot publiken, hihi! Total scennärvaro! Han var så stolt över att vara Lucia och jag blev så stolt över min fina unge som var så stolt över sig själv. Måtte han alltid ha med sig den känslan!

Behövde bara dela med mig av den här omvälvande upplevelsen, haha. Bebisar är söta, men herreminskapare så fantastiska ungar är när de blir större. Kan inte fatta att jag ska få uppleva det här en gång till!

Ja där har ni verkligen nåt att se fram emot - eller ja det har vi ju alla, men det är verkligen helt obeskrivligt, och ofattbart! Denna PERSON liksom! Som man mindre och mindre kan bestämma över, haha. Tur att de inte börjar som fyraåringar (eller tonåringar för den delen!) så man förhoppningsvis hinner förbereda sig. Det är ju helt fantastiskt! Här lussar hela förskolan tillsammans, fyra avdelningar, så det är gott om barn från de allra minsta som bara sitter där med fröknarna, till de stora som går sista året innan förskoleklass. Märkligt att se min lilla plutt bland de större barnen, fast han bara är fyra år än. Snart blir han ju ännu större, när bebis kommer...

Hehe ja jag menar just för själva självständighetsprocessen... Som känns som en utmaning utan dess like... Men sen har jag hört nånstans att det kan bli lugnare i tonåren om de är väldigt... hmm... MYCKET... när de är små (ogillar ordet trots, det handlar ju om att bli en egen person), så jag hoppas på det.

Jag hade i princip ingen erfarenhet alls av bebisar när Axel kom, en kompis hade barn bara, hade ingen koll på typ nåt! Eller ja syrran hade ju precis fått sin första men de bodde så långt bort så vi hade inte setts mer än ett par gånger. Det gick finfint ändå - eller det tror jag iaf, haha! Time will tell.

Jag med i vanliga fall, men nu är magen så i vägen att jag inte får till det som jag vill, haha!

Haha jaa framförallt att man inte blir av med dem, tror jag! :) Jag förstår att du kan sakna dem, jag har jobbat en del med konfirmander tidigare och det är nåt av det roligaste jag gjort - men då är det ju bara korta stunder i taget... 

Ja man lär sig av barnet hur hen vill ha det tycker jag, det var mycket enklare på det viset än jag hade förväntat mig!

Kommer ni ihåg den där gamla reklamen; "ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en man är riktigt förkyld!"...

Jag tror jag blivit man i så fall. Haha! Helskotta vad ont jag har i bihålorna, tänk om jag ändå fått sova på nätterna vad mycket enklare det hade varit då! Men här ligger jag vaken sen trekvart, och om en timme ringer makens klocka och sen är det strax dags för mig. Aaaargh!!

CarolinaH; hehe skönt att mannen kommit till insikt lite mer, tänk att julfester kan ha den inverkan... Jag fasar också lite för tiden efter förlossningen. Jag hade nog med att ta hand om mig och bebis sist och nu har jag en fyraåring att se till också! Och jag vet inte hur mycket av foglossningen som kommer försvinna, är lite rädd för att det ska sitta i för mycket så jag fortsätter ha ont. Sist fick jag även väldigt ont i alla leder i händer och armar och det höll i sig några månader, ibland var det så illa att det var svårt att bära bebisen... Jag längtar efter att få tillbaka min kropp men är så rädd att jag inte ska få det riktigt.

FrökenBlå; haha stackarn! Nä min karl tycker mest det är häftigt men jag vet att han reagerade starkt förra gången när det rumlade runt sådär förfärligt! Den här ungen är något mer timid så vi har inte riktigt hela havet stormar nu, haha!

Puh! Min mamma och jag åt lunch på stan, så mysigt, och sen har hon hjälpt mig städa och rensa i sonens rum där det var alldeles för mycket prylar högt och lågt. Jag låg mest på hans säng medan hon skötte själva städandet. Ändå är jag helt slut nu, mamma har gått för att hämta plutten. Men så skönt när det blir lite ordning och reda! Jag har haft ångest över oredan varje gång vi varit där inne men min kropp fixar ju ingenting längre så det här var gudomligt. Nu kan han lättare hitta sina leksaker och böcker och allting. Bara resten av lägenheten kvar, haha.

Men det var skönt precis när det var gjort, va? Haha! Ja herregud vad mycket prylar man har. Jag skulle vilja städa ur hälften av alla grejer vi har men det går ju inte... då måste jag slänga så mycket av mina pysselsaker. Mamma erbjöd sig att komma nån dag i januari också om vi orkar och hinner, så kan vi rensa lite i kontoret a.k.a. skräprummet där allt hamnar som inte har en egen plats... Det vore så skönt att få lite mer ordning innan bebis kommer men tusan vet om jag kommer orka. Men kanske kanske, om jag ändå är sjukskriven då... Börjar nästan bli nervös för läkarbesöket i morgon...