BF Januari 2016 :)

Axel var fixerad v 30 (men kom sen på bf ändå), det kan hända tidigt som förstföderska.

Jag har ingen statistik men jag tror de delar sig lite för de flesta. Och för de allra allra flesta går de ihop igen av sig självt, operation är väl i undantagsfall. Jag vet inte hur man vet det faktiskt, det var min sjukgymnast som bekräftade min misstanke förra gången och den här gången märkte jag det själv. Men för mig blir det ganska extremt - när jag halvsuttit och ska resa mig upp med hjälp av magmusklerna så blir det som ett "tält" över naveln. Och trots detta, och trots att jag trodde att allt maginnehåll skulle ramla ut sist så ont som jag hade, så gick magmusklerna ihop jättefint sist och när jag var hos sjukgymnasten igen efter tre månader pga foglossningen så var mellanrummet borta. Så det är verkligen ingen fara om det händer. Nu är jag ju inte smal och vet inte hur det skulle se ut om jag hade en platt mage som utgångspunkt, men med tanke på sjukgymnastens bedömning så är jag inte orolig.

Jag fick till en (ganska dålig) bild på hur det blir när jag spänner maten. Det blir ännu toppigare men jag kunde inte fota det själv utan att få med tuttarna och det vill jag inte utsätta er för, haha!

Spänner MAGEN, hahaha inte maten! Nån sån har jag inte fått ännu idag (fast sonen väckte mig kl 6 med önskemål om glass eftersom det är lördag).

Nope.

Nä de behöver ju inte dela sig så markant heller. Men saker och ting töjs ju ut (oavsett om de delar sig eller ej) så det kan ju vara det som gör ont ändå, utan att det liksom är nån "fara". Jag har ganska bra muskulatur trots att jag har så mycket stoppning ovanpå, och själva magmusklerna har gått bra att träna även mellan graviditeterna, men det har mest varit med plankan.

Amalie79; ååååh fett avis på att du kunde åka på den lagerutförsäljningen, hade vi bott kvar så hade jag hängt på låset i torsdags när de började! Jag är tokig i Villervalla och sonen har nästan bara deras kläder (det går an nu när han är större och kan ha samma storlek i typ ett år eller mer, och jag köper mycket begagnat, men ändå). När vi bodde i Gbg handlade jag en hel del på outleten vid Järntorget men det handlar ju om tur att hitta rätt storlek.

Och jag tycker din mage ser alldeles lagom ut, inte pytteliten men inte jättestor, snarare behändig. Bara bebis liksom, till skillnad från min degklump. Folk har så mycket åsikter. När min bästa vän hade tre veckor till bf och vi slutade på det jobbet vi jobbade på, så kom folk med kommentarer om att det måste vara nåt fel på bebisen eftersom hon hade så liten mage. :-P Och ändå följde hon kurvan på sf-måttet. Märkligt.

WiMe06; hoppas det lugnar sig med sammandragningarna, var hemma annars när det är så kort kvar! Jag känner att jag inte alls hinner "boa" som jag gjorde med sonen nu när jag jobbar, jag är som inställd på att jag ska hinna i januari, men det vet man ju inte om man hinner... Jag ska försöka få till att sy babynestet iaf så ungen har nånstans att sova. Spjälsäng har vi men den står fortfarande i sonens rum, som nån sorts uppställningsplats för lego tydligen, fast ungen inte sovit i den på ett halvår. Jag hade tänkt vi skulle montera ner den men vi kanske bara ska byta rum för den när jag tänker efter, haha!

Idag var jag och sonen nere på stan för fotografering, när de inte tar foton på förskolan längre så brukar vi gå varje år till en "skolfotograf" som kommer till varuhus, lite mysigt. Efteråt mötte vi upp med maken och mina föräldrar för lunch på restaurang. Och ungen som varit en FRÖJD att äta ute med sen han var mindre än ett år var plötsligt ett monster av högljuddhet och matvägran!! Och jag som redan var sänkt av foglossningssmärtan hade ju inte direkt tålamod... Vi skulle veckohandla på Maxi sen men jag gick ut lika fort som vi kom in, maken och sonen fick handla, jag satt i bilen och bölade. Så förbannat trött på foglossningen nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Låg i sängen i två timmar när vi kom hem och bara grät, sonen försökte trösta mig med sitt lördagsgodis... Stackars liten, som har en så jäkla tråkig och jobbig mamma just nu. Och i minst två månader till. Och sen kommer bebis och tar all uppmärksamhet. Fy faan... Oavsett hur mycket jag kan komma att längta efter ett barn till så ska jag ALDRIG utsätta mig själv eller mina kära för det här igen!!

Jag säger som amalie79, har du möjlighet att ringa höra med din ob/gyn eller hur det nu funkar? Jag tycker det låter helt normalt men det är så sjukt obehagligt när man inte vet, som du säger, när man vet att det är normalt så kan man ju stå ut med mycket.

Bra att de har koll på dig!! Det är förjäkligt att det inte testas för det här faktiskt, förutom om man har en väldans massa symtom då. En kompis som födde för tidigt gjorde det antagligen pga GBS (men inga som helst komplikationer för bebis pga det, trots att hon inte hann behandlas under förlossningen). Tur att du kunde prata med dem om det iaf och bra med nya prover, jag håller tummarna för att det inte är nån fara!

Jag fick antibiotikadropp under förlossningen pga långvarig vattenavgång, undrar om det är samma antibiotika. Jag vet att jag funderade på det då och var tacksam över behandlingen utifall det skulle vara nåt liksom.

Usch jag förstår att det känns kymigt! Kompisar som haft det under graviditeten (och som vetat om det t.ex. pga upprepade uvi) har alltid behandlats men det verkar ju vara väldigt olika även inom Sverige! Långvarig vattenavgång räknas det sm om ungen inte är ute efter 24 timmar så det var därför jag fick, så det var det säkert.Låter bra det iaf! Vet att det inte alltid var rutin 2011-12 när jag väntade sonen för en del kompisar med uvi fick verkligen tjata sig till det (vilket de gjorde särskilt efter att vår kompis födde för tidigt).