Är religiösa ointelligentare än andra?

Det här är en fråga som intresserat mig mycket. Själv är jag nämligen inte alls säker att ointelligents ligger bakom detta med en tro på något högre.

Nej om vi nu ser till ett betydligt större perspektiv än oss här på jorden, så tror jag snarare det kan vara tvärtom. Nämligen detta att det här med en tro på något högre, snarare kräver en högre intelligens för att kunna konstruera.

Dvs. tankarna om varför saker och ting är som de är, är sådan så att man helt enkelt ser sig tvungen att skapa ett gudsbegrepp för att finna svar på allt det man grubblar på innan man vet.

För likaväl som jag tror att universum är fyllt med liv så är min övertygelse att gudsbegreppet finns i någon form hos allt högre liv. I alla fall har funnits tills det att de blivit tillräckligt "upplysta". Som ex se upplysningstiden.

Observera nu att jag med detta inte skriver att något högre inte kan finnas. Nej det kanske rent av så att detta högre liv kanske funnit att detta med Gud finns i någon form. (även gudsbegreppet förändras med tiden)

Så pass mycket tror jag mig dock veta. Nämligen att det trots allt krävs att man har något bakom pannbenet i det Jeopardy allt högre liv hela tiden lever under,
även om man nu bara har detta med Gud som svar.

Det intelligenta borde ju först och främst vara att kunna ställa sig frågorna, sedan får tiden ge sig hur man vill ha svaren.

Kunskap är först och främst att kunna ställa sig frågan. Insikten av svaret måste sedan därefter mogna fram.

Vad är intelligens? Vad anser du? Såhär menar jag emellertid högre liv och intelligens ligger nära varandra, men du får gärna tycka annorlunda. Själv tycker jag det mycket väl kan ha med när man börjar ställa sig existentiella frågor ex vem man är, varför man finns osv.

Jo jag håller med dig det kan förvisso te sig både dumt att inte fylla i kunskapshålen. Men jag menar nog att man i mesta möjliga mån ställt sig frågan ?jag vet inte vad svaret är men låt oss ta reda på det." innan det låt säga blivit något av en fastslagen dogm exempelvis.

Det farliga med religionen många gånger är att man med sina enkla svar, får en att just sluta ställa frågor. Och detta kan man ju tycka är lite dumt. Men frågan är om det behöver ha med intelligens att göra? Är man mindre intelligens bara för man inte accepterar ett vetenskapligt svar?

 

Det låter som om du drar alla troende över en kant? Vad jag vet så krävs det rätt mycket av en för att bli en religiös ledare. Något som brukar gälla oavsett vilken religion man tillhör. Om inte jag har fel så tillhör de dem som har bland de längsta utbildningarna i världen. Nej jag har i alla fall svårt att kalla en för ointelligent som t ex kan sin heliga skrift utantill. Nej det är ett val denne och många människor har gjort som har något annat än intelligens att göra.

Definitionen till ett högre liv anser jag intelligens måste vara. Frågan är då vad vi ska definiera intelligens med. Många här verkar dock göra intelligens till en direkt synonym med logisk tänkande, men jag undrar om detta är detta riktigt rätt att göra. Ta del av länken nedan.

http://web.abo.fi/fak/hf/filosofi/HRlogik/kapitel1.pdf

Högre liv för mig är när man t ex kan börja ställa sig de mest grundläggande existentiella frågorna som t ex varför man finns till, vem man är osv. Något som för människans del succesivt gjort henne till vad hon är idag rent kunskapsmässigt, dvs. viljan ha kännedom om.

I detta så anser jag också tvivel hör till en minst lika naturligt del. Och det utan hon för den sakens skuld behöver vara ointelligent. För det är när någonting blir för svårt som det abstrakta och det i mångas ögon ologiska tänkandet tar över för att på så sätt finna ett svar.

http://www.ur.se/Produkter/176736-Larandets-idehistoria-Vad-ar-kunskap

   

Jag tycker ni som kort och konfyst svarar "Ja" gör det lika enkelt för er som många troende gör när det försöker hävda att de har rätt. Läs gärna länken nedan. http://web.abo.fi/fak/hf/filosofi/HRlogik/kapitel1.pdf

Nej absolut inte, men i och med att ingen mer än möjligtvis en själv exakt kan precisera vad intelligens är, som du anser dig kunna. Mer än möjligtvis bara hänvisa till de som kan ha någon form av begåvning måste såsom ses något är "smartare" än andra eftersom man där lyckas lära sig och behärskar någonting till fullo lite mer än de flesta andra.

Och jag håller bara med dig att det är definitivt inte många som kan det hur mycket utbildning man än ger sig. De flesta kan t ex bli bra på att spela schack men alla kan inte bli schack geni som Magnus Carlsen. Han tycker nog själv att han med all säkerhet han har saker som han är mindre intelligent på, ja för att inte säga rent sagt dum på.

Vad jag därmed vill säga är att jag tycker man är oklok och osmart om man försöker sig på att precisera allt för bestämt vad intelligens är.

Jag försöker bara säga att det enda du kan göra i frågan är att säga vad du tycker. Om du vill ha en bestämd uppfattning i frågan så får du väll ha det.

Med hänvisning till tråden så ger jag här ett förslag till vad intelligens skulle kunna vara, nämligen förmågan att kunna lära sig om, lära av, förstå och samspela med sin omgivning. Om man nu vill se det såhär så kräver intelligens antal specifika förmågor t ex.  

1-Förmåga att anpassa sig till nya miljöer eller ändringar i din nuvarande miljö

2-Förmåga att förvärva och använda kunskap

3-Förmåga att resonera

4-Förmåga att utvärdera och bedöma

5-Förmåga att omsätta original och produktiv tanke.

Här nedan ges en länk för att man förhoppningsvis ska kunna förstå hur svårt det är att definiera det här med intelligens.

http://en.wikipedia.org/wiki/Outline_of_human_intelligence

Ps. Själv ser jag mig t ex definitivt inte speciellt bra på att diskutera såhär.

 

Tack för det. För tänk egentligen vad "smart" och bra det kan kännas att för en troende t ex kunna skylla och hänvisa till typ en högre makt "ske Guds vilja" eller "Guds vägar äro outgrundliga" mm, mm och ha så gott som alla svar färdiga på varför det är som det är osv, osv. Till detta vill jag även påminna om hur många det även i den kristna delen av världen som har en ledande befattning, topp idrottsmän, företagschefer, senatorer, presidenter osv, osv som är troende. Okey man ju visserligen kanske kalla dem för fackidioter, men det man kan måste man väll ändå kunna erkänna att de är mycket duktiga i, eller?

?Ofta? låter bättre. Själv så funderar jag emellertid ofta på hur det var på stenåldern eller hur det t ex är idag hos kvarvarande så kallad ursprungsbefolkning dvs. människor, folk och folkgrupper som lever och hur de löser problem, men framförallt överlever på ett sätt som vi idag aldrig i en handvändning skulle lära oss för att överleva. Kunskap som sedan länge gått förlorad. Frågan jag därmed inte kan låta bli att ställa mig och som jag i alla fall jag tycker är intressant. Vem är det egentligen som man kan betrakta såsom generellt intelligentast? Vi upplysta idag? Eller de som t ex levde under förhistorisk tid (stenåldern) och såsom många ursprungsfolk gör än idag. Hur länge skulle t ex en modern människa klara sig med hänvisning till vad jag skrev att intelligens skulle kunna vara i ett tidigare svar om hon nu på nytt var tvungen att inhämta kunskapen?

Instämmer, för vad jag vänder mig emot är att man med ett sådant sätt att resonera likaväl då skulle kunna säga att alla som t ex mår psykisk dåligt är mindre intelligenta. Nej då är det är mycket smartare och mer intelligentare att se hopp i tillvaron med en Guds tro. Det tycker i alla fall jag.

Så kan det förstås te sig för oss ateister. Men jag ser det ändå såsom en tänkbar och betydelsefull förklaring till varför "intelligenta" och "sunda" människor faktiskt kan finna tröst och hopp i frälsningen eller i tron och så kommer det förmodligen att vara för överskådlig framtid. Angående detta så kan jag inte låta bli att tänka på James Irwing. Hur kan en sund och intelligent Astronaut plötsligt bli fullständigt bokstavstrogen? https://www.icr.org/article/7724/ 

Jag menar bara det att mycket kan hända i livet som just nu kan se som orimligt.
  

Det som du skriver nu om James Irwing är förmodligen inget vad du kommer att skriva när jag nu tar nästa exempel. För vet du om att Rysslands president Vladimir Putin från det att han varit super ateist och jobbat för KGB i det forna sovjet idag är djupt troende och hängiven den rysk ortodoxa kyrkan. Något han förresten lär ha blivit efter att ha överlevt en mycket svår bilolycka. 

Angående detta med intelligens vara och inte vara. Här bidrar jag med en ganska lång och diger lista på kristna tänkare inom vetenskapen. http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Christian_thinkers_in_science

Jag vet inte hur medveten du är om det. Men bakom ironin så tycker jag du nu leder frågan in på ett annat intressant område. Nämligen hur tron ser ut.

För jag tror liksom du att det inte är speciellt vanligt att lärda t ex forskare blir bokstavstrogna. Däremot vet jag att det är förvånansvärt många så kallade lärda (högutbildade) t ex forskare som inte vill eller ens kan bortse ifrån detta med någonting högre t ex Gud. Och det tycker jag man kan undra varför det är så.

Man är alltså inte "ren troende" eller "rättroende" efter vad förmodligen många troende skulle kunna säga.

Men där man trots sin långa utbildningar och gedigna karriärer osv. på något sätt ändå gör sig sin *egen tro eftersom man inte helt vill ge upp att det ska finnas något så kallat högre. Detta tycker i alla fall jag är ett intressant fenomen.

*Försöker sätta in det här med något högre som t ex det med Gud i ett eget sammanhang. (ex Vad för något kan detta med Gud vara)

Tack för det Daniel. Ja, jag har många gånger själv haft samma tankar och som jag aldrig skulle ha nämnt om det inte varit som så att jag själv tycker att sådana tankarna är mycket spännande.

Nu låter jag helt och hållet enbart mina känslor tala. För visst kan man undra hur det står till i huvudet på t ex religiösa fanatiker som IS. Och det mest ruggiga tycker jag är att det inte tycks förstår att de blir allt mer hatade. För man är ju inte mer än människa. Ja hur i hela fridens namn ska man bära sig åt att kunna förlåta sådana?

Oj det här skulle man kunna diskutera mycket om. Själv kan jag bara inledningsvist säga att jag är glad att ändå fått den andliga fostran jag fått.

Visst tror jag att det finns gott om troende som ser det här med att ifråga sätta och tänka kritiskt som oförenligt med sin tro. Men det var emellertid det första vi min grupp fick lära oss då jag konfirmerades.

Detta var förvisso på sjuttiotalet. Kanske var det för att Svenska kyrkan som stod för det hela. Hur som helst så mins jag konfirmationen eftersom man här snarare uppmanade oss att ifrågasätta och tänka kritiskt angående detta med Gud.

På så sätt så kan jag inte säga att jag känner jag inte igen mig i ditt exempel även om jag nu förvisso tror det många gånger tyvärr kan vara så som du beskriver.

Även om det nu var längesedan. Så min jag t ex att vi som första fråga fick just frågan hur vi trodde Gud såg ut osv, osv utan korvstopperi av en massa dogmer, där vi istället fick måla och skriva en berättelse om hur vi trodde Gud såg ut.

Nej här fick jag lära mig. Och det tror jag fortfarande på. Att om man nu vill tro på Gud mm så är detta frågan om ett högst personligt förhållande.

Så utan att jag på något sätt är troende. Så är jag idag däremot glad att jag har fått den andliga fostran jag ändå har fått.

Detta var bara något som jag mindes ang. det du skrev.

Ang. det här med att kristendomen har överlevt så pass länge, så har jag hört att detta ska bero på att kristendomen hela tiden lyckats anpassa sig. Kristendomen har alltså varit något av en samhällsenlig kameleont.

Med detta vill jag  påstå att det snarare är något av en kristen tradition att kunna förnya sig. Det är ju något som kristendomen praktiskt taget gjort med jämna mellanrum ända sedan den kom att skilja sig ifrån Judendomen.  

Från att man stängt inne sig här i Europa under medeltiden så var det sedan genom kyrkan försorg och insyn som de första universiteten öppnade här i Europa. Detta var någonting man helt enkelt kom att tvingas till.

Högre studier skedde närapå alltid i närheten av t ex kyrkliga instanser som kloster efter kunskapen på nytt strömmat in utifrån. Och vad jag vet så har religionen även på annat håll haft ett finger med i spelet där akademier uppstått.

Så jag tror därmed det kan finnas två sidor inom religionen. Den nyfikna, som vill leva i samklang med hur tiden ser ut. Och den allt för dogmatisk konservativa, som inget hellre vill än att stänga ute alla förändringar och allt nytt.  

Jag vill bara tala om att jag uppskattar ditt inlägg.