Bonus får utbrott på mamman?

Det kan vara mycket. Men det behöver inte betyda att ni är fantastiska och hon är värdelös. Utan det kan vara så enkelt att h*n har högre förtroende för henne/mamman och vågar agera ut sina känslor där.

Precis, skulle tro att det oftast är så.

Det kan bero på att hon/han känner sig tryggare där och därför "vågar" agera ut mer där. Så är det ofta när det gäller barn. Därmed inte sagt att barnet inte trivs och mår bra hos er.

Barn som hämtas på förskolan eller hos mor- och farföräldrar är ofta likadana. Kan ha varit så snälla och goa, men så kommer mamma/pappa och då släpper det..

Så har jag känt med mina bonusar ibland. Att jag vet att dom kanske inte är så där jobbiga med/mot mig som mot mamma och pappa. Vi har en bra relation, men inte samma som barn har till föräldrarna.

Det kan också va precis tvärtom mot va hittills svarats här. Kan va så att det är problem hos mamman, så att barnet agerar därefter.

Om barnet är tryggt o har en lugn vardag nånstans, så utagerar barnet mot den det gäller.

Det kan handla om rutiner som blir en trygghet, som kan saknas hos mamman.

Att barn gör så är väl direkt inget ovanligt. Jag har många gånger haft kompisars barn hemma hos oss när föräldrarna behövt barnvakt. Det har aldrig varit några problem. Soliga och glada, och även ätit med god aptit, mat som de normalt sett vägrat äta hemma.

Sen har det många gånger räckt att föräldrarna bara klivit över tröskeln för att ett helt annat barn uppenbarat sig, som trotsat och slängt sig skrikande på golvet. Ibland talat om att mamma eller pappa är "dum". Jag har alltid sett det som ett tecken på att barn känner sig trygga nog att "våga" spela ut hela sitt register. Att barn är som "änglar" när inte föräldrarna är närvarande har nog många erfarenhet av.

Instämmer, ser det så tydligt på 4 åringens kompisar. De är som små ljus här tills de skall hämtas och de förvandlas till små monster som spottar, slåss och vrålar.

Även min äldsta var sådan efter umgängena hos pappan som han inte klarade av utan det var bara positivt från pappas sida, men när han kom  hem rasade hela ungen med skrik, vrål, kasta saker, slåss mm.
Barn tar ut frustration/saknad osv på de som de känner sig trygga med (därmed inte sagt att TS/pappan behöver vara dåliga på nåt vis).

Man kan ju inte jämföra hur det är hemma hos kompisar o mor/farföräldrar med hur ett barn är hos sin ena förälder.

Om man säger att barnet utagerar när det kommer till mamman o sen säger att pappan ändå kan va en bra förälder.. Då har man ändå sagt att barnet inte är tryggt hos pappan-hur bra är den föräldern då?

Om det är varannan helg, kan ja köpa det som en möjlighet. Men varannan vecka, då måste ju den föräldern jobba på trygghet. Gränssättning framförallt!

Det är inte okej att slåss o skrika, men bemöts det på ett lugnt sätt av mamman i detta fall eller skriker o härjar hon tillbaka då? Det har också jättestor betydelse, barnet lär sig hur man får o inte får göra.

Alla barn trivs inte med varannan vecka hur bra den andre föräldern är. Reaktionen behöver inte heller bero på otrygghet eller att det är något dåligt/fel hos den andra föräldern. Det kan bero på saknad,omställningen osv att ena föräldern känns tryggare (ibland får även föräldrarna olika roller hos barnen "pappa är roligast att vara hos men mamma är bäst när man är ledsen" osv.