Gick igenom en abort idag v.8 (medicinskt) och jag trodde inte de skulle påverka mig så mycket men jag känner mig förjävlig..har spytt och gråtit i flera timmar nu.
Jag har en son redan på 15 månader, och vi har inte riktigt den ekonomin till en till just nu, fel tidpunkt..men efterlängtad..
Till dig "nea" jag vet inte hur jag ska förklara jag känner mig smutsig och jag känner mig dum på något sätt. Jag tänkte hela mitt liv att jag får stå mitt kasst och jag blir gravid och isåfall behålla barnet, men när den dagen kom så gick de bara inte. Allt blev bara fel. Tog en tablett de gick så snabbt och sen var allt igång. Lever inte med mitt ex idag så det var nog tur i oturen att jag inte valde att behålla men jag fatta inte vad jag gjorde förrän långt efteråt än idag kan jag klandra mig själv.. Tårarna rinner av besvikelse och ilska att jag gjort de jag gjort. Men som du "styrkekram" skriver så är det bättre att gå vidare på en positiv känsla just för din del hade det med stor sannolikhet inte blivit bättre för dig eller barnet.
Men saknaden av familj finns. Tyvärr är jag "skadad" för livet känns det som :(
