Jag tycker överlag inte att man ska dela in mat eller olika macronutrienter (kolhydrater, fetter och proteiner) som "bra" eller "dåliga". Det finns massor av dieter som alla menar att någonting är "bra" eller "dåligt" på olika sätt. Potatis och pasta kanske ser dåligt ut om man tittar på en tabell över glykemiskt index, men vad man då inte tänker på är att den glykemiska belastningen påverkas av hur man komponerar måltiden. Matvete kan ses som bra (GI-metoden, eftersom det är proteinrikt, fiberrikt och har lågt GI) kan också ses som dåligt (enligt paleo, eftersom det innehåller gluten, och om man äter low carb eftersom det är en kolhydrat).
Har man inget intresse av att sätta sig in i sådana här saker, så anser jag att det är lika bra att helt enkelt kontrollera portionerna och försöka äta så att man blir mätt - mindre portioner och mycket grönsaker, vara restriktiv med sådant som är väldigt energirikt och lågt på mättnad, och känna efter vad som är mer mättande för en själv, istället för att börja utesluta olika livsmedel på måfå för att någon säger att det är "dåligt" (på vilket sätt?). Risken är dessutom mindre att man slår in på en väg som inte är hållbar.
Älskar man potatis? Fine, lär dig att baka färskpotatisen i ugn tillsammans med sådant som exempelvis sötpotatis, morötter, rödlök, sparris, gulbetor, polkabetor, jordärtskockor eller svartrot för att nämna ett par exempel. Göra en sallad? Byt ut pastan i salladen mot quinoa eller någon fullkornsprodukt (mathavre, matvete, matkorn) och fyll upp med mango/papaya, lök, haricot verts, strimlad vitkål, svamp, körsbärstomater och kryddad keso istället för dressing. Och ät för jösse namn den älskade pastan, men byt ut carbonarasåsen mot en Putanesca kanske? Kan man stå ut med små förändringar lär man sig, och kan förändra kosten över tid.