Tycker du att det är viktigt med organiserade fritidsaktiviteter även om barnet INTE vill?

Tvingar man igenom fritidsaktiviteter så upphör de ju att vara "fritids"-aktiviteter för barnet.

Sedan får man se till hur pass barnets behov av social samvaro, utvecklande intellektuella och fysiska utmaningar och möjligheter att utveckla intressen kan uppfyllas av skola och hemma. Det påverkar ju precis hur viktiga de extra aktiviteterna blir. Är det jobbigt socialt i skolan och ensamt hemma hade jag tyckt att det skulle vara av största vikt med någon annan organiserad social aktivitet som lagsport eller scouter. Erbjuds inte simundervisning på skolan och man saknar tillgång till pool hemma så är simskolan viktigare, osv.

Jag tror att det även är viktigt att barnet får ha medbestämmande i vad och om det vill göra något. Det är så mycket i barnens liv som de inte kan påverka och välja att det gäller att ta vara på de områden där de kan öva på att fatta beslut och följa sina egna intressen. Detta får ju balanseras mot att lära sig ta ansvar och att slutföra det man har gått med på. Det går ju inte att tex skaffa häst och sedan bara tröttna eller ta på sig en nyckelroll i en teaterföreställning och sedan hoppa av innan premiären.

Slutligen så krävs det nog pushar på gränsen till tvång ibland om man väljer att stötta sitt barn i en elitriktining. Nu har jag inte dessa ambitioner för mina barn och de har inte uttryckt någon dylik önskan, men det finns nog inte någon koncertmusiker eller elitidrottare som inte någon gång  under sin väg mot detta har upplevt ett visst mått av tvång.

I ditt fall, med en aktiv och kreativ liten sexåring, så hade jag absolut låtit honom välja att hoppa av. Det går fler tåg han är ju väldigt ung.