Tycker du att det är viktigt med organiserade fritidsaktiviteter även om barnet INTE vill?

Röstade push även om det nästan mer har blivit ett krav. Dottern på tio år har vänner, men kan välja bort allt för att sitta och tråka med surfplatta och mobil. Även om jag lägger undan det, kan hon istället välja en bok eller att rita. Hon aktiverar sig ingenting. Så hon fick välja en sport (efter att de sedvanliga åren med simskola var över) och vi testade karate och sedan dans men inget föll i smaken. Till slut gillade hon ridning och det har fortsatt. Nu plötsligt vill hon inte fortsätta med ridning till hösten för hon tycker att det "är så jobbigt att göra iordning hästen före och efter lektion". Jag känner att ridning har gett väldigt mycket och eftersom hon ändå tycker att själva ridande är kul, är jag lite hård och tvingar henne att fortsätta. Hade hon avskytt det, skulle jag inte tvingat (precis som karate och dans), men hon älskar hästar och att rida. Det är bara lilla latmasken som inte orkar med alla delar i det hela.

Min unge kan vara lite lat ibland och hon tycker om att rykta och mocka, men är rädd för hovarna och tycker att det är tungt med sadeln, och får aldrig i remmarna i hålen till tränset. Hon ger helst upp vid minsta motstånd, så har det alltid varit. Nej jag skulle inte kalla henne en hästtjej, men det är det bästa vi har kunnat hitta där hon också får röra på sig och träna lite. Hon behöver verkligen bygga upp lite muskler. Vi bor på mindre ställe så utbudet är inte det bästa. Fotboll finns också, men det avskyr hon.