Hur orkar man gå vidare?

Hej
Jag beklagar verkligen! Livet är tyvärr fruktansvärt orättvist!
Behöver du prata med någon, så lyssnar jag gärna.
Jag har själv förlorat två små änglar. Vår son våren 2014 och vår dotter i vintras.
Så jag förstår den smärtan och förtvivlan och allt du bär inom dig, och jag minns själv hur jag sa till min man att det känns som om att jag är i den mörkaste skogen och finner ingen väg ut. Nu har det gått några månader sen vi förlorade vår dotter och nu efter en otroligt lång och mörk tid så börjar jag faktiskt se en stig, en liten stig ut ur mörkret.
Ni måste bara ge det tid, För detta kommer att ta tid.

Finns här om du behöver prata, det är bara att skicka meddelande i så fall.
Vi är många änglaföräldrar där ute. 

Styrkekramar