Hur orkar man gå vidare?

Beklagar sorgen, verkligen 

Jag var med om liknande nyligen. Det upptäcktes allvarliga hjärt- och organfel på vårt lilla barn. Hon skulle inte överleva utanför magen, och om hon mot alla odds skulle göra det så var hon tvungen att genomlida minst 3 stora operationer som man inte ens visste HUR man skulle göra... Vi valde därför att låta vår lilla flicka somna in.. Vi gjorde en sen abort. Jag var då i vecka 21+5. Det är det mest fruktansvärda och hemska beslut vi någonsin tagit men vi gjorde det för Liljas skull. 

Jag födde fram en vacker liten flicka söndagen den 24/5. Det går inte att beskriva den situationen... finns inga ord.

Vi väntar också på provsvar. Vi måste få veta om det är genetiskt eller om det bara var slumpvis. 

Nu har vi "påbörjat" vårt sorgarbete. Det är hesmkt, tufft och det känns som att det aldrig kommer bli bra igen. Men på något sätt tar man sig ändå upp ur sängen. Man kämpar. 

Jag tänker att jag ska leva för Liljas skull. Hon skulle velat ha en glad mamma och pappa. Därför ska vi leva för henne. 

Varma kramar