PCO-s och dåliga spermier

Du skriver att din kille fått dåligt resultat på spermatestet, men du nämner inte vad det dåliga resultatet bestod i. Låg kvalitet på spermierna generellt, dåliga simmare eller få till antalet? Det kan ju vara något av dem eller olika kombinationer.

Om det är lågt spermieantal eller dålig rörlighet, kan ni tänka er att gå vidare med IVF med ICSI (mikroinjektion i ägget)? Då är det inte så farligt! Det ordnar kliniken lätt!

Att zink är bra för spermiekvaliteten är nog allmänt vedertaget. Det tar dock ca 3 mån för nyproduktion av spermier (om jag nu minns rätt) så det tar tid innan man kan se någon förbättring.

Min man har få spermier. Det var riktigt lågt på första testet, något bättre på det andra testet, men långt ifrån "tillräckligt" många. Vi har fått en son via IVF/ICSI

Jag håller med dig. Det går ju också att berätta för några utvalda (och inte till kreti och pleti).

Jag tror att det är jobbigare att gå med "den stora mörka hemligheten" (som det ju lätt blir) och göra allt för att anlägga en fasad att "allt är kalas/normalt/helt okej" när det är allt annat än just det. Tror att det gör att det blir ännu mera anspänning vid IVF än vad det redan är. Det kan vara skönt med några ventiler, för periodvis så är det energikrävande att gå på behandlingar, helt klart.

Det enda som jag kan minnas i form av klantiga kommentarer från folk är att har väl pratat om det så tror en del att det är okej att diskutera IVF och behandling hur som helst och när som helst, som när man tar en (lättsam) fika. Nä. Vi vill inte diskutera nästa försök med folk (om jag inte tar upp det själv). Det är ju fortfarande en högst personlig grej. Å andra sidan lär man sig vem som har social fingertoppskänsla och vem som inte har det..

Jag sällar mig till de andra i tråden ang Pergotime. Nej, vänta på IVF om din man har få och sämre simmare, såvida det inte är något som läkaren verkligen tror på. Spara era krafter till IVF och behåll ett så normalt sexliv som möjligt! Pergotime skapar lägen då man "verkligen måste måste måste" ha sex (har du tagit hormoner för ägglossning så måste ju han göra sin del). Det är nästan som att be om problem med "leveransen".

Jo, en annan sak: Det brukar vara väldigt känsligt för män när det är manlig faktor involverat, så mycket känsligare än när infertiliteten ligger hos kvinnan. Det kan vara en anledning till att din man inte vill prata om det. Han kanske känner sig omanlig. Ni kanske kan komma överens om hur ni isf ska prata om det. Det går ju att helt neutralt säga "vi har ett logistiskt hinder" eller något som inte specificerar vad det är eller hos vem det ligger.

Men skulle du ha orkat så länge om du behövt "låtsas som ingenting" under de svåraste stunderna? Tråkigt att du gått igenom en så lång resa. Jag känner med dig.

Jodå, det finns folk som bryr sig efter så många år. Du låter dock ganska luttrad (hoppas att du rentav inte slår folk ifrån dig). Folk kanske undviker ämnet just för att ni försökt så länge, att de tror att snälla ord inte tröstar längre. Vi är generellt sett ganska kassa på att trösta och våga prata om jobbiga ämnen/sorg i Sverige. Det är synd!

Det tycker jag låter bra, att vänta på nästa provsvar. Det går säkert bra för er, även om det blir IVF! Det finns ju sämre utgångslägen (inga ägg eller spermier, dålig kvalitet på äggen osv). Sedan kan ni ju se det som att du har många (ägg) och han har få (spermier) - ni kanske jämnar ut varandra!

Vad roligt att läsa!

Men hur låg spermiekoncentraion var det på första provet (som du själv skrev var riktigt dåligt) om nästa prov blev bra resultat och bara något nedsatt i antalet?